Follow      

          31 Juli 2009, 01:15

     En bit av gänget


Jag lever livets glada dagar just nu ;D
Shit vad roligt jag har haft det dom senaste dagarna/veckorna, bara ränt runt och gjort en massa skoj. Känner verkligen att jag absolut inte får går miste om ett endaste ögonblick och börjar jag enns tveka så kör jag endå, jag är nämligen livrädd för att börja ångra ett par år senare, nej livet skall levas! Sista bilderna från pappas bröllop, sen måste jag börja köra vidare, ska bara gå igenom ett par hundra foton först.

Btw, uppdateringen segade tyvärr ur pga fel i min ftp-server.
Haha, när man äntligen börjar komma igång med skrivandet, då strular bloggen. Suttit och mejlat med support och varit på gränsen till sammanbrott, blev lagom paff när jag insåg att felet faktiskt låg hos mig denna gång och jag kom på det själv sådär efter att ha mejlbombat supporten. Man inser hur viktigt det är att komma ihåg alla sina användarnamn och lösen åt alla håll, men ack så rörigt det blir ibland. Var in på one.com och begärde nytt lösen då jag glömt det totalt, sen tänkte jag givetvis inte på att ändra till det nya lösenordet i bloggens inställningar som kopplar till min externa server.

Ibland glömmer man att tänka ett steg längre, det är så frusterande när man oftast inser det simpla i saken.

          22 Juli 2009, 22:41

     Brudparet


Jag smälter bort här hemma!
Fläkten går på högvarv, det finns inte en chans i hela världen att jag lämnar några fönster eller dörrar öppna, har man svår insektsfobi så har man. Jag må vara en stor djurvän, men småkryp är något extra, hjärtat stannar till hur mycket jag än försöker. Har jäktat hela eftermiddagen med tvätt och städ i denna värme, tänkte att det vore skönt att ha det gjort lagom till helgen och särskilt när man inte enns är hemma imorgon, då är det äntligen tid för Lundell på scen igen! :)

Det är folket som bygger landet.
En av Lundells låtar, sammanträffande kan man tycka eftersom jag nyligen känt stort obehag kring mänskligheten. Det är inte så att livet suger, det är nog människorna som bär det ansvaret. Numera är det inget som fungerar, samhället skiter totalt i andra människor så länge dom har det bra själva. Vänner käns plötsligt som ett vemodigt ord för dessa växer fan inte på träd och dom man trodde gott om tycks ha betydligt fler lik i garderoben än vad man vågade föreställa sig, det tycks ligga en viss sanning i det här med att man inte kan lita på någon, inte enns dom som står närmast. Den offentliga sektorn brister, sl-traffiken här i Stockholm är mer än en skam och vuxna människor, det är bara en löjlig titel då även den mest föråldrade må sjunka lägre än minsta barnunge. Jag förstår inte att man inte skapar den värld som man innerst inne vill ha, det vore som om man lämnade över hela ansvaret på andra så fixar sig allt, men i själva verket följer alla strömmen och påverkas så jäkla lätt av andras negativa tycken. Om alla gjorde goda gärningar så skulle allt bli så mycket bättre.

Bara för att nämna.
Så finns det en person här på Ican där jag bor som alltid börjar prata med mig när jag ska handla, antagligen så gör han det för han uppfattar mig som intressant eller bara för att jag är rolig att snacka med, who knows? Men det är själva grejen, att man  tar intiativet och snackar med någon man inte känner, bara är allmänt jävla trevlig, sådant gör mig glad. Senast när jag var ner i tvättstugan nu så hjälpte jag en äldre granne med tvättmaskinen, bara det fick hennes leende att växa sig bredare än mitt midjemått och pratglad blev hon också på köpet :) Bara för att nämna, så måste jag briljera med min fina mormor som berättade att en tant på hennes dagverksamhet blir mobbad, gissa vem som sa ifrån och gick fram för att bekanta sig med henne, hur gulligt var inte det på en skala, nu kanske ni förstår hur underbart fina min mormor och morfar är, världens bästa. Bara allt dom gjort för mig, jag skulle nästan kunna skriva en hel bok enbart om min kärlek till dem och deras förmåga att alltid ställa upp, allt för mitt bästa.

If you wanna make the world a better place, take a look at yourself, and then make a change.

          19 Juli 2009, 21:36

     Brudparsspex


Nu börjar det bli mycket att hålla reda på!
Visst att jag tar god tid på mig och ennu känner en viss svårighet till fotoredigerandet, men det är lite av en teknik att få ihop det hela snyggt i respektive inlägg utan att röra till det. Nu på senaste har jag även haft en hel del på gång, så nu sitter man och klurar i vilken ordning man ska följa upp allting.

Ska snart gå igenom bilderna från helgen också.
Det blev både båtutflykt och dop, så nu har man varit igång non-stop. Jag är en person som behöver vara igång för att inte bli rastlös, men nu ska det äntligen bli skönt med en lugn söndagkväll. Tycker det har varit trist i tv-tablån så det fick bli en sväng till Ica och hyra film. Jag älskar film, dock har jag legat lågt på senaste tiden då videobutiken bomade igen och Ica tog över det hela, förstod aldrig hur man gjorde det där med bokningar över dator som numera är det nya systemet. Sen tog jag modet till mig och prövade på, var mycket enklare än jag trodde, knappa in personnummer och visa legitimation så får man dom över kassan i små enkla fodral, endast 19kr styck "innan låg det på 50-60kr". Jag tycker det är mer än ett kap, så nu lär man väll bli stammis igen. Jag körde på Twilight som alla snackat så mycket om, tjejer är som galna i den manligt huvudrollen och läser böckerna om och om igen som om det vore nytt för varje gång, dock känner jag mig skeptisk till det här med vampyrer, hur trovärdigt blir det på en skala? Borde väll sätta mig ner snart, blev faktisk två filmer, ska se Patrik 1,5 också.

Hoppas nu att det blir något sevärdigt.
Jag såg dom nya Wallander och Benjamin Button för ett par dagar sedan och dom var riktigt bra. Benjamin Button tog tag i mig totalt, den hade verkligen ett stort, berörande och värdigt budskap. Det här med att inte ta något för givet är så självklart, hur dyrbart varenda sekund här i livet är, hur människors öden inte alltid korsas, att vi alla har en roll här i livet, att nuet må vara det mest värdefull då det som redan är förbi inte kan förändras med spillda tårar, att inget i livet är beständigt utan må vara under ständig förändring, oavsett om livet hade skett på ett annat sätt så finns det en mening med varje händelse. Det var så häftigt att se hur våra val kan påverka i varje led, efter våra beslut påverkar vi våran omgivning både på gott och ont, oavsett hur vi väljer blir resultatet alltid varierat. Allt runtomkring oss sker hela tiden, vi kan inte påverka det som varit, men vi kan påverka det som komma skall. Men för att inte glömma så kommer man aldrig ifrån det negativa, allt har sin mening, sen får vi välja om vi vill stanna kvar eller gå vidare, för på något sätt glömmer vi mitt i vreden att vi fortfarande kan kämpa vidare och påverka framtiden. Jag tror svårigheten ligger i att vi inte kan påverka livets ständiga förändringar, oavsett beslut kommer livet endå vara under förändring. Jag tror däremot att vi kan påverka känslor, välbefinnande, hälsa och hur vi efter förmåga vill formar våra liv om vi lär oss hantera dessa förändringar på bästa sätt. Det är lite som att, antingen slösar vi tiden på tårar eller så tar vi vara på våran dybara tid och kämpar vidare med lärdomen mot nya härliga ögonblick.

Efter regn kommer solsken.

          17 Juli 2009, 01:59

     Brudbuketten


Buketten som Yan höll i under hennes och pappas vigsel.
Pappa hade bjudit över familj och vänner på smögåstårta och antagligen jordens godaste marsipantårta i vitt. Prästen "en kvinna" stannade kvar under hela firandet och jag har aldrig varit med om någon som varit igång så mycket som henne, hon berättade om alla sina arbeten och antaganden inom olika kategorier, inom landet och utom landet. Jag tror att hon kunde fem-sex språk, något i den stilen, vissa människor kan verkligen inspirera och förvåna. Magnus, en ny bekantskap till pappa var där och spelade akustiskt för oss. Han hade spelat i flera band som ung och hade jobbat vidare på äldre dagar med musiken inom covers på olika krogar. Det var speciellt en låt som bet sig kvar i minnet, blev nästan lite tårögd till tonerna av Annies song med John Denver i samband med den fina stämningen omkring mig. Jag kunde läsa farmos tankar när hon länge slöt ögonen till tonerna, jag tror att hon tänkte på farfar där uppe i himlen, det blev lite som en extra knuff i hjärtat när känslorna blandades på det viset.

Fin stämning blir det förhoppningsvis imorgon också.
Måste upp tidigt då jag ska ta med min mormor på en heldagsutflykt, bara hon och jag. Den bästa människan på den här jorden och jag ska aldrig ge upp min plikt att visa henne livet i all den glans så som hon har gjort för mig, ja inte för att glömma min kära moffa. Ibland kan jag riktigt märka glädjen i tonläget, hur kropprörelserna blir allt häftigare och hur jäkla glad hon faktiskt är för att jag inte låter henne glömma hur livet skall levas. Ja min morfar brukar ibland klämma till med hur bra det är att dom har mig när jag prick i tid lämnar över dagens medicin, jag skulle göra allt för dem men inget kan mäta sig med det dom gjort för mig.

Så imorgon tar vi en liten båt till fjäderholmarna, umgås, upptäcker, fotar och äter gott.

          13 Juli 2009, 03:29

     Bröllopsdetaljer


Första bilderna från pappas bröllop.
Har gått igenom foton som en tok under natten, med blandad förtjusning. Det är riktigt skoj när det börjar flyta på, dock har jag fortfarande en hel del att lära, det är nog vägen dit som är det mest retliga. Av alla bilderna jag tog så gillade jag nog dessa mest, den svartvita blev riktigt läcker...

Som vanligt börjar tankarna snurra, funderar lite på det här med äktenskapet.
Själv har jag alltid tyckt att förlovning räcker, resten är bara papper om äganderätt som man kan torska rejält på om man råkar ut för den lömske. Det är väll därför jag enns resonerat som jag gjort, men vilken tjej har inte drömt om den stora kärleken och den perfekta klänningen? Likt många andra har även jag trampat i klaveret, man får rysningar när man tänker på det, dock var väll även det en del av livets skola mot personlig utveckling, så ja lite tacksam ska man kanske vara över det svåra också. Att man tvivlar sådär mitt i allting är kanske inte så märkligt, antingen så är man för hård med sina ytliga krav, om inte så smyger rädslan inpå för att det hela bara ska bli fel, fel, fel. Den senaste tiden har jag kommit på mig själv med tankar jag nästan borde skämmas för, det resoneras flitigt om det är jag som är för hård eller om det bara är min rätt att faktiskt finna attraktion till en viss typ, att ligga lågt är väll bara ett sätt att välja sina kort rätt. Jag tycks ha fått en förmåga att lätt vilja fly, man är livrädd att halka dit igen, kanske värdesätter jag min frihet lite över gränserna och mitt i allting hör jag mig själv säga - vart går gränsen kring hur mycket man bör förvänta sig ifrån någon annan? Givetvis befinner sig mina tankar bland rosa moln likt vem som helst, klart man vill ha någon där. Jag har inte heller svårt att få andras intresse, jag skulle faktiskt kunna välja, likt förbannat slutar det alltid med att jag bara tycker allt blir jobbigt. Det passar inte mina förväntingar, inte heller finns det allt för många lämpliga kandidater med hjärncellerna på plats och jag må vara mån över den frihet jag idag har då inga möjligheter i mitt liv får försvåras.

Trots mina tvivel så tycks lyckan finna sin plats för en del.
Pappa må inte bara ha funnit någon han tycker om, han har också halv tagit sig ur sin svåra sjukdom som gjort både honom och mig mycket ont under åren. Operationen skulle äga rum mycket tidigare men gick av stapeln allt senare. Det har varit mycket oroligt eftersom bieffekterna kunnat förvärra sjukdomsstadiet desto mera, endast tre stycken har vågat sig på det ennu ej godkända ingreppet. Desperat som man blir efter många års lidande av ryggsmärtor relaterade till ryggsjukdomen och påföljden av en bruten nacke fanns inga andra alternativ för honom. Det har varit en fruktansvärt jobbig tid, mest för honom som fått hantera blickar och svårigheter av olika slag, men också för mig som fått hantera hans känslostormar i mindre fina perspektiv. Men jag förstår honom, det har inte varit lätt alls och efter att ha kikat ner i backen hela sitt liv vore väll den mest riskabla operation småpotatis. Idag är det första gången på 23 år som vi kan prata med varandra och bibehålla en ögonkontakt.


Btw, så har även min mamma och henns sambo börjat tala om bröllop till nästa sommar.

Senare i november, då firar momor och morfar guldbröllop, 50 år som gifta!

          04 Juli 2009, 02:09

     En fjärdedel närmare målet



Så nu vet jag att det fungerar, men det tar sin lilla tid, tyvärr! :(
Det har nästan blivit lite tabu, det här med att snacka vikt, det är ganska synd faktiskt. Vikt är endå något som berör våran hälsa, inte bara hur vi ser ut, utan också hur vi mår och agerar psykiskt. Det är läskigt hur motion och kost kan påverka våra kroppar och det bästa är att väga lagom, inte för mycket och inte för lite. Trist nog har mat likt andra missbruk så som alkohol, droger och kickar i alla dess former kommit i fel händer allt för många gånger. Människor mår dåligt idag, det kan man inte sticka under stolen med, and so did I, jag har missbruk i släkten eller har "haft" kanske man borde säga. Dock drog jag mig inte till alkoholen utan maten, den gjorde mig glad för en stund och hjärnan har gått på högvarv, drogad av socker som gång på gång skrikit efter mera. Det här med vikt är inte så jävla lätt som många tror, det är usch och fy så fort någon väger för mycket, usch för benrangel och oavsett vilken riktning det går mot så blir det inte bra förän man kommit till rätta, till nivå hälsosam. Att dömma är allt för lätt, men när man väl ser allt med andra ögon, då ser man att det fanns en orsak till det hela likt allting annat. Det gäller bara att ta sig ur den onda cirkeln, hur svårt eller knepigt det än må vara, för det går att förbättra på något sätt. Givetvis ska man acceptera sig själv så som man är, att missbruka sin kropp är tragiskt, det man ska eftersträva är välmående. För mig är välmående att gå ner i vikt, att gå upp i vikt eller att nöja sig med den man faktiskt är, allt beroende på hälsa och kroppstyp, sådant går att bedömma med sunt förnuft. Vissa har hamnat fel, andra är bara bredare eller smalare som desto mindre går att förändra och det är väll där man bör se skillnaden, vad som är naturligt och vad som endast må vara spåren av ett missbruk.

Själv har jag alltid varit några kilon för mycket, enda sedan jag kom upp i skolåldern, jag var väll ostabil redan då. Konstigt nog så tappade jag det där lilla extra, snarare tio kilo utan vidare, tyvärr gick jag upp dom och ett par kilo till efter att ha bemött något av det svårare i mitt liv. När jag vet vad jag vill, då ger jag mig fan på det, det är väll då jag må vara driven och målinriktad till tusen, jag måste bara ha motivationen. Jag har försökt, men likt förbannat så trillar jag tillbaka, jag ger upp och det gjorde jag denna gång också. Men för någon månad sedan, då slog det slint i skallen på mig, jag insåg att jag knappast lär bli yngre, jag har funnit mig själv personligt men desto mindre hälsomässigt. Jag insåg att jag inte vill bli sjuk, jag vägrar att lida över det som vill mig illa och det måste ju även gälla den gamla övervikten som under långt tid hängt kvar från brutna löften och falska handslag. Nej ska jag bli en hel människa, då måste jag gör det ordentligt, inte bara radera gamla sår och rusta upp mitt själsliga försvar, jag måste även blåsa bort dom gamla spåren som ständigt påminner mig om mitt gamla svaga jag och den sidan existerar inte längre! Nej jag vill leva länge, jag vill vara frisk och glad, så nu jävlar får det vara nog och tro det eller ej, men jag har ändrat om mina vanor och blivit mer aktiv. Man ska inte överdriva, men motion och naturliga råvaror är det som alltid fungerar även om dagens slappa samhälle raderat det mest naturliga för våra kroppar. Det handlar inte om olika dieter och konstigheter, plocka bort fett hit och kolhydrater dit, kroppen behöver alla ämnen även om man kan bespara sig på dem mer eller mindre. Det stora hela handlar om att röra på dig och att inte överskrida sin dagliga energiförbrukning som för oss tjejer ligger på cirka 2000 kcal. Äter man mera är det kört, äter man runt 2000 behåller man sint vikt och håller man sig under bör man göra framsteg för min del så som jag förstår det. Dock läste jag att man aldrig bör hålla sig under 1200 kcal eftersom man då riskerar att hamna i svältläge och på så sätt spar man energin och sluta att förbränna. Jag har hållt mig över minsta rekommendationen, men under max och idag har jag lyckats ta mig en fjärdedel mot måldet, närmare 11 kilo är ett minne blott. Att jag dock har 30 kilo kvar kan låta galet, men så illa gick det och det är bara att bemöta det sunda förnuftet, min kropp mår inte bra utav detta och bör enligt rekommendationer vara mindre, så jag vet vad jag gör!

Så här när man summerar nuläget känner jag att jag känner mig lättare, starkare i kroppen och huden samt håret har redan blivit till det bättre. I dagsläget har motion och naturlig varierad kost i form av fisk, fågel, kött, potis, grönsaker och mejeriprodukter för att nämna några, blivit min vardag. Jag läser och väger kcal innehållet, jag ändrar små ting som att byta ut såser mot keso, godis mot frukt och läsk mot fun light, jag håller mig mer till ugnen och kokad mat än stekt, i värsta fall steker jag i olja istället för smör, köper minimjölk och lätta smör. Det enda jag undviker är lightprodukter eftersom det innehåller cancerframkallande ämnen, ska man unna sig så ska man unna sig på riktigt så länge det är i lagom mängd och jag märker redan nu vad äkta njutning är, det är när man kan unna sig med gott samvete och när man gör det på rätt sätt utan att skada kroppen.

Jag må ha slagit mig i skallen, men fick även detta till en vänding en gång för alla, tokstollen har även börjat gilla sport!? Whats wrong? Jag måste checka AIK matcherna och satan vad spännande landslagsmatcherna i fotboll är, kan inte glömma Sverige-England i U21, så jävla nära! Som vanligt gick man ut och handla mitt i vändingen, bara för det såg så illa ut i början, sen sluta det hela med oavgjort och stolpe. Jag gillar fan fotboll, att man inte började på något sådant, hade varit skoj att bli proffs och lira med dom heta grabbarna, dream on! ;) Liksom några andra kunde jag inte sluta dregla över Englands målis, Joe Hart, jisses!

Det enda som jag jämrar mig över just nu är den förbannade värmen, hur fan kan man gilla läget när man kvävs bort. Det är enklare att klä på sig i kylan än att plocka av sig skinnet i hettan, på vintern kan man endå anpassa sig, men är det så här varmt är det nästan bara att gilla läget. Det jävliga är att jag inte kan sova om nätterna, tur det om man blickar tillbaka en vecka, då var det nämligen sabotage utanför min bostad, två yngre killar sparka sönder glaset och tog sig in i porten för att förstöra i trappuppgången. Det roliga är att jag var vaken vid denna tid, 01-02.00 tiden och blev vittne till det hela, det som gjorde hela kvällen var nog att jag mötte upp fyra poliser utanför och berättade allting så jag hoppas att dom åkte dit. Det är som jag alltid sagt, det finns alltid något gott i det negativa ( i det här fallet att jag inte kan sova ) för då kunde jag beskåda sabotaget, synd att jag inte fotade dom jävlarna men jag är en jäkel på att komma ihåg signalament så det räckte endå ;-) Dock vore det bra om man fick sina åtta timmar, men det är sällan jag lyckas med det, utöver värmeböljan så dras jag med blandade känslor kring både livet och döden, kan det vara åldersnoja? Livsnoja? Dödsångest? Kanske allt på samma gång? Det roliga var att jag härom natten drömde om min gamla högstadieklass och vaknade mitt i en konsert med In Flames låt "Come Clarity", jag menar det säger väll allt?

Rushing through 30, getting older every day...