Follow      

          15 Maj 2009, 01:19

     Tredje Lundell-konserten



Med biljetterna i handen lättar livet till varje andetag.
Jag har varit helt inställd på Lundells sommarkonsert -09, något som numera har blivit min och mammas tradition, att tillsammans sällskapa till artisten som berör våra hjärtan. Lundell har varit en stor del av min uppväxt, mammas likaså, dock har vi inte haft tillfället att på äldre dagar kunna unna oss denna livskännare, poet och musikaliska geni live på scen, förän på senare dagar. Åldern har tagit ut sin rätt, men det är samma man och alltid samma klockren leverans på stage, vi hoppas verkligen att vi får följa honom ett tag till. Det har varit många tal kring ett långsamt farväl, men en äkta musiker, frihetssökare och rebell söker sig alltid till den mindre scenen när hjärtat vill andas, det är väll i alla fall den tanken jag bär intill mitt hopp. Jag minns så väl sist, Globen den 21 mars, det var som att hela arenan vakna till liv och tände eld på Stockholm med sina ljuva stämmor som ljöd Hon gör mig galen, åh åh åh, mitt hjärta värker och ler på samma gång.

Även åren går för min kära mor.
En ennu ung kvinna som gått till plus ett den tolfte maj, solen lyste och ungarna gal till fotbollens stötar mot gruset. Fram med min Canon igen, jag fotade ytterligare några bilder som jag är riktigt nöjd över. Får man som amatör och hobbyfotograf säga att man är jävligt nöjd över resultaten med tanke på att man må vara ny kring systemkamerans värld.

Alltid massa gott som trotsar BMI, men också en typ av livsnjutning man tager rätten till att unna sig från och till, annat vore galet. Det var prassel och snörren över golvet, glada miner och samtalanden, själv var det lite som att fylla plus ett själv. Det bästa var när mamma tog emot sambons sista surprise längst ner i papperspåsen, biljetterna till Lundell varav den andra jag betalat till mig själv. Jag blev så full i skratt när hon anade min glädje i blicken och genom den redan innan upptäckten kunde ana var som gömde sig i kuväret, sen det där leendet som tillslut brast ut i ett gemensamt skratt och jubel - nu jävlar, du och jag igen, ett glas vin över en middag innan konserten, sen är kvällen gjord.

Jag vet aldrig riktigt hur jag skall få kläm på dom där rätta orden.
Det här är verkligen glädje för mig och en del av livets sötma på hög nivå. Ta mig tillbaka till kära 80-talet, få mig att växa genom lärdomen av dina texters ord, släpp min hjärtesorg fri och radera alla mina tankar. Om du är en fri man i stan, då är jag din jämnlike, en fri kvinna i stan.

Det var så märkligt, för när jag sedan tog mina snabba steg hem, natten till Onsdag, då kände jag mig så där speciell igen. Kanske är det den där undebara livsglädjen som kommer och ger mig en knäpp på näsan igen, det behöver jag, ge mig i mängder för det är ju detta jag vill känna var eviga dag, livet som jag lever. Sist blickar jag upp mot himlavalvet och skådar en stjärna, kanske en rymdsten som for över nattens svarta oändlighet, det brann som en eldsvåda starkare än vad mina ögon tidigare skådat och kort därefter så var allt borta. Jag önskade mig något, det var faktiskt något riktigt bra som bör hålla livet ut och gynna mig på livets alla vägar till större delen, det är i alla fall vad jag hoppas och konstigt nog verkar det har slagit in.

Men ack vad jag längtar till Lundell och Stockholm i sommarnatten!

          11 Maj 2009, 04:22

     Kameraväska!!



Det var på tiden!
Nu har jag äntligen skaffat en bag till min Canon Eos 400d! Kameran blev min i julas men jag har inte använt den förän nu, vem vill gå runt med en värdepryl på gatan för flera tusen utan ett endast skydd. Så fixade jag undan lite pengar och tog en promenad till IKEA "dagens 12 000 steg", köpte lite nödvändiga småprylar, några presenter som jag ska ge bort och bästaste av allt!!! En stor svart ram till min Lundell plansch på 70x100 som jag ska rama in med alla mina biljetter troligtvis, ska hänga ovanför sängen. Dock är jag inte klar med organiseringen och har inte hellre klurat ut hur jag ska hänga upp den, just nu står den brevid min säng lutad mot den ljusa väggen och varje morgon vaknar man till en doft av nylackad trä och ansiktet till en klockren artist. Sen var det ju kameraväskan också, från början var det tänkt att jag skulle köpt en dyr designerväska, men sen ångra jag mig och funta på en sämre variant som dock var slutsåld till min besvikelse. Meningen var ju att jag skulle ha en bag nu, vilket som, bara jag får börja fota! Så bagav jag mig hem med påsar och bauta-ramen som blåste med vinden så armar och ben flaxade fatt med hjärtat i halsgropen. När jag gjorde ett sista försök och bara på måfå svängde in på sista elektronikbutiken, då var dagen gjord, där fanns en utförsäljning på väskor för system- videokameror i alla möjliga storlekar för ynka 399kr. Kanske var jag dum som inte tog den störstaste "ryggsäck" men det ville jag inte ha, jag ville ha en sidoväska och den var stor nog för min del, så pass att det borde ta mig 20 år att fylla den med dyra objektiv.

Min första Canon-runda blev ett bröllop.
Vadå prestationsångest? Pluggade på natten innan, lätt att lära sig, men det är fortfarande förvirrande att få till allt på en gång. Men jag är endå jäkligt förvånad över hur sjukt bra bilderna blev för att vara nybörjare med just denna kamera, kanske gjorde kameran sitt jobb en hel del också. Har nog aldrig varit så glad i foto som nu, det roliga är när man har bra redskap och bra program som man kan leka i. Så huvudpersonen var min pappa, i Lördags blev han en gift man!

Det händer mycket just nu.
Även fått veta att jag fått mitt första MVG i Filosofi, ett självklart MVG enligt Mattias och jag jublade som aldrig förr. Personligen tycker jag att filosofi är ett viktigt ämne som talar mycket kring vad man har innanför pannbenet, allt handlar inte om att kunna läsa och skriva, utan också om hur smart du faktiskt tänker kring livet i sig.

Å mormor min fyllde ju år nyligen, jag känner verkligen att jag växer som människa med alla fina komplimanger. Det var flera som sa att jag var så duktig och utåtriktad! Sen fick jag även höra den här sköna kommentaren - du blir bara äldre och vackrare, du är lite som ett gammalt fint vin. Haha, ja det är verkligen kickar för själen att höra sådant, sen kommer man hem och har så mkt fina människor omkring sig varav en som jag lärde känna i gymnasiet. Han ställer ta mig fan upp allt, man kan tala om allt mellan himmel och jord, det finns en slags empati för mig som jag sällan känner av hos andra människor och det finns ett tycke för mig som aldrig tycks svalna, själv är jag kluven tillbaka, men det är en sjukt bra människa.

Skönt att man äntligen kan börja fota på riktigt nu.

          04 Maj 2009, 02:57

     Heaven's On Fire



Snörvel.Host.Stonk!
Min helg har inte varit en dans på rosor, snorat sönder näsan så blodet forsat, hostat så rösten gått sin väg och numera låter som en sönderknarkad stämma, natten var olidlig med 39 graders feber. Jag är sällan sjuk, då handlar det om flera år mellan varje gång. Sist var det fem år sedan och då var jag riktigt sjuk, låg i maginfluensa och lunginflammation samtidigt, var inte kry på en månad. Jag är jäkligt glad att jag har så pass bra immunförsvar, blir jag sjuk så blir jag det rejält men tiderna mellan är långa och det är sällan en sjuk person smittar av sig på mig trots en nära kontakt. Det som gör mig så förbannad är att detta inte var självförvållat, inte heller något som nödvändigtvis skulle ha hänt, det är mer konsekvensen efter andras usla beteende.

Valborg var riktigt trevligt till en början.
Högg in på en lax-räkmacka med mormor, delade en flaska vin och smutta på varsin drink. På kvällen avnjöt jag årets första grillning, fläskfile med pommes, chaminjoner, vitlökssmör och beasås, till det cola samt mera vin - mums. 

Hade väll inga större förväntingar när vi mätta och belåtna satte oss i bilen mot bruket, inget höjdarställe. Men jag var nog lika glad som brorsorna när den sprakande elden efter en kort stund förlorade sin uppmärksamhet till ett dunder av fyrverkeri jag aldrig förr skådat, det var inte pang från och till som på nyår, utan en noga planerad show där allt smällde av till punkt och pricka.

Sist men inte minst vart det hemgång, jag hakade på, drack lite mera, kollade på dagissnuten och lira musik. Mamma ville ha mig kvar över natten, dock valde jag nattbussen hem, enda sedan barnsben till minne av mina föräldrars skilsmässa har jag en sådan obekväm känsla till att fara och flyga mellan, jag vill ha mitt egna standardplace där jag känner mig trygg och hemma.

Givetvis glömde jag bort alla småfjoritsar som tagit tillfället i akt att denna dag supa sig redlösa, halvvägs var allt lugnt till dess att hundra dyngraka småungar skulle på. En busschaffis bytte pass med den dåvarande och sen var helvetet lös! Ni kan ju bara tänka er reaktionen mellan den plikttrogna busschaffisen med anställning sedan -70 talet och packade ungdomar som vill vara något utöver det vanliga med X antal promille i blodet. Det slutade med att en snubbe slank förbi, chaffisen vägrade köra och släppa på alla andra som skulle med. Det var demostration utanför, tjejer som ville leka psykolog och grabbar som ville visa sig odödliga. Chaffisen blev tillslut knuffad och hånad, en annan koppla av brandsläkaren och gasa ner hela bussen till ett syrefattigt hav som resuterade i ett obehag för luftrören. Fyra väktare och en polisbil stormade stället, alla fick kliva av, en av killarna blev så agressiv att han fick armar bundna bakom ryggen i liggläge med två fullvuxna män ståendes på hans aktiva ben som med all kraft försökte ta sig loss. En ersättningsbuss kom och alla pressade sig på, endast dom omyndiga småbarnen som ställt till det kom på, själv fick jag inte plats och blev kvar ytterligare med några andra skötsamma personer som åkt med långt innan vandaliseringen. Nej, vi fick snällt stå och vänta i 1 ½ timmer på ny buss, jag var hemma vi 05.00 på lördagmorgon, vaknade kanonförkyld och nu har jag missbrukat vitaminer i hopp om att bli frisk till morgondagen då min mormor fyller 76 år, massor med gäster och med mig som ansvarig kring organisationen då min mormor inte kan det själv.

...Tyvärr är det oftast oskyldiga som får bära konsekvenser för andras snesprång.