Follow      

          28 September 2009, 22:51

     Motiv i repris

 
Standardmotivet helt klart.
I stort sätt så har väll alla sett dom små vita blommorna, körsbärsblommorna. Lite av det motiv som man ger sig på så där i nybörjarträsket och som ständigt återkommer. Blommor är väll inte det roligaste att ge sig på som fotograf, lite för simpelt och kanske lite uttjatat för den delen också. Endå håller det, på något märkligt vis kan något så simpelt som en blomma variera så galet mycket beroende på hur man tar bilden. Det spelar ingen roll vad man egentligen väljer att fota, ingen bild blir helt den andre lik, även om hundra personer knäpper samma motiv. Ganska häftigt faktiskt.

Nog om det...
Något som däremot hör till ovanligheten är att jag besitter en huvudvärk från ingenstans. Har varit ledig under dagen, dock pluggat lite för nyttans skull men inte allt för brett som annars, ätit gott men nyttigt, utvilad med en ledig dag extra utöver helgen, så varför det trycker i min skalle är ett under?

Tror jag tänker för mycket, det är lite av mig i ett nötskal.


          21 September 2009, 02:37

     Milleniumpremiär


I helgen var det biopremiär för filmen "Flickan som lekte med elden".
Andra filmen i Stieg Larssons Milleniumtriologi, först Män som hatar kvinnor, nu Flickan som lekte med elden och härnäst blir det till att vänta in den tredje i serien, Luftslottet.

Det blev min kära mormor som bjöd med mig, har blivit lite som en grej att vi går på Stieg Larsson som att jag och mamma drar på Lundell.

Vi tog en bit mat på den asiatiska krogen Elegant Garden och skålade med varsitt glas vin, givetvis avslutade jag måltiden med banan och glass, det är obligatoriskt när man äter denna typ av mat. Dock blev det lite stressigt mot slutet med meterlånga köer inför biljettutlämningen samt några ärenden som skulle kirras kort innan filmen drog igång, trots detta löste sig allt fint.

Ååå filmen, den var uuuunderbar.
Precis denna typ av genre som jag älskar fast med ett helt eget tänk, inte alls som allt annat utan varje scen är unik i sig som bjuder på både spänning och skratt. Jag blev förvånad varje gång och kunde inte alls förutspå handlingen lika enkelt som jag brukar, vilket skapar större intresse och skådisarna var grymma, kände dock att Paulo Roberto bröt allvaret i filmen men åt andra sidan blev det en del skratt. Jag verkligen älskar filmen precis lika mycket som den tidigare, nu är det bara att längta ihjäl sig efter nästa.

Noomi Rapace är har inte bara utseende och en cool roll, utan också en av Sveriges sexigaste man Ola Rapace, kan inte sluta avundas denna kvinna. För mig blir Noomi lite som en hjälte i sin roll, powerkvinnan alla vill vara, kvinnan som kämpar för den kvinnliga rättvisan och sätter alla dårar till män på plats. Det är med ett leende jag lämnar biografen, genom sämre erfarenheter i livet blir varje scen lite som en inre revansh och harmoni.

Aldrig varit på en premiär tidigare, lite lyx att vara en av först ut.


          14 September 2009, 02:16

     Blossom


Sommaren har verkligen rusat förbi.
Inte för att det har med sommaren i sig att göra, tiden har alltid varit en fobi som ständigt gjort sig påmind genom att just rusa förbi mest hela tiden. Min mormor brukar alltid säga att förr i tiden, då gick inte tiden alls så här fort. Jag har svårt att finna tidsepokerna som avgörande faktor, att tiden liksom skulle gå inom olika hastigheter bara för att tiderna förändras, för att åren går och dagarna byter namn? Jag tror snarare att vi har oss själva att skylla liksom hela mänskligheten, vi pressar oss själva till den milda grad med olika sorters sysslor tills vi helt glömt bort att njuta av nuet och det verkliga livet som sker medans vi är upptagna med annat. På något vis är det svårt att komma ifrån alla måsten, men desto lättare att se det värdefulla i små ting. Det är väll detta som faktiskt förklarar min förmåga att alltid sitta uppe några timmar extra om nätterna, att alltid vilja vara den som suger lite extra på livets sköna ögonblick, bara för att verkligen få njuta så länge det bara går.

Hösten började lite kämpigt.
Först en sen bokleverans för den nya terminen och därefter plugga ikapp en heltid på fem kurser där vi förväntas vara idag. Sammanlagt har jag räknat en halv mattebok på 165 sidor och skrivit ett prov på dessa sidor som faktiskt kändes lovande, läst en drös med texter och lämnat in fem arbeten inom loppet av någon vecka. Det sista blev klart ikväll så nu är jag rätt i planeringen igen, otroligt skönt och särskilt med tanke på allt som fyller mina tankar dag ut och in, en syssla mindre lättar lite på bördan och lämnar extra tid åt att verkligen stanna upp och njuta det vid sidan av.

Man kan säga att en god planering skapar bättre marginaler åt både måsten och fria val, på så sätt käns det endå som att jag försöker ta till vara på mitt liv enligt bästa förmåga, bara möjligheten till att uppskatta dessa små ting ökar livskvaliten rejält.
 
Nu har man ju en mängd shyssta serier att följa igen, gäller att planera tiden väl ;)