Follow      

          20 April 2012, 06:31

     Året som kom och gick...

Block, kalender, penna och bokmarkörer(?) från Klackenbergs böcker och papper.



Det här året har börjat ovanligt bra och min fina kalender för år 2012 har använts flitigt.
Läste en så härlig beskrivning som verkligen beskrev den speciella känslan vid köp av ny kalender. Man har så mycket tankar och planer, att man bara vill börja skriva genast. Det ska antecknas med en viss handstil och gärna med härliga pennor och fina färger. Så går tiden och det fina upplägg man planerat förvandlas till ett evigt kladdande. Allt för många färgkombinationer, planer som spruckit och slitaget som uppstår av allt fraktande minskar motivationen direkt. I år måste jag medge att det blivit en del kladd, men motivationen är på topp. Jag har fått till ett snyggt upplägg på anteckningarna och livet bemöter mig med sina bästa sidor. Har aldrig känt mig så driven som nu :)

Tvåtusenelva var likt tidigare år kantat av många motgångar.
Att året började med en inställd Lundellkonsert, borde jag sett som ett varningens tecken. Visst har jag haft små guldkanter i tillvaron med många roliga biobesök, härliga fototillfällen, fin respons av bloggen på många olika plan, träffat nya människor, gjort roliga inköp, uppfyllt drömmar, utvecklats ännu mera som människa, lärt mig saker jag aldrig kunna tänka mig få möjlighet till och satt upp målet i livet. Men det har varit väldigt mycket privat som tagit emot. Där jag bokstavligen suttit fast på samma punkt utan att komma dit jag borde. Inte för att jag inte ville, utan för att samhället ofta kan ha en förmåga att sätta käppar i hjulen. Samtidigt kan jag se tillbaka på året som gick och minnas en väldigt nära vän till familjen som gick bort, du är saknad. Människor som levererat besvikelser gång på gång och en nära relation jag trodde bättre om skulle sedan visa sig vara lika osatbil som tidigare.

Så kom tvåtusentolv, året som många benämnt som det bra året.
Ett år som inte skulle stå för undergång, utan förändring.
Så sant som det var sagt. Det började redan visa sig positivt innan årsskiftet, vid slutskedet. Jag har alltid hållt fast vid mina positiva sidor som jag utvecklat genom åren. Det vill säga, att vara en bättre människa. Att hålla fast vid drömmar och kämpa för dessa. Att bygga upp mål i livet som motiverar till framgång. Samtidigt som jag alltid varit en fena på att njuta av livet när det getts möjlighet till det. Men det var ju det där med samhället som satt sina käppar i hjulen. Där jag haft mål rent karriärsmässigt, men det har inte gått min väg. Samtidigt som männskan alltid haft en förmåga att sätta mig i dåliga dagar. Jag har haft en inre önskan, en önskan som allt mer börjar träda i kraft. Min personliga utveckling höll jag kvar vid, fritidgsmässiga aktiviteter har också funnits där som roat mig på många olika sätt. Men nu skulle detta år leda mig in i nya kontakter, kontakter som öppnat nya dörrar för mig och skapat möjligheter jag aldrig vågat drömma om.

Dels så har jag alltid älskat djur, det är något jag brinner för och alltid velat syssla med. Men yrkesmässigt är det lättare sagt än gjort. Så sökte jag mig till Kattstallet där jag nu varit i ett år. Jag började där som volontär och fick arbeta med hemlösa och vanvårdade katter. Det var inget som skulle ge mig anställning eftersom det är en ideell verksamhet. Men endå fick jag chansen att få göra något jag älskar och samtidigt hjälpa de försvarslösa. Det finns cirka hundra volontärer inskrivna, men ingen möjlighet till anställning rent ekonomiskt. Men jag brann för detta in i det sista och fick så fina ord för det jag gjorde, så om en anställning skulle vara möjlig i framtiden, då var jag prio ett. Tro det eller ej, men så ringer telefonen två dagar innan julafton och säger att jag fått en anställning. Bästa julklappen någonsin och då är jag den enda som fått den möjligheten!! Sådant händer bara inte, men det hände mig. Så jä**a glad. Jag har fått ett ansvar jag aldrig vågat drömma om inom både omvårdnad, medicin och karantän. Har även fått hålla i arbetsfördelningen, ansvara för volontärer och håller introduktion för nya volontärer inne på karantän. Hamnat i många pressade situationer jag kunna ta egna beslut kring och tagit mig ur en del tuffa utmaningar helt på egen hand. Har utvecklats så mycket på flera områden. Det är en så häftig känsla, hela den här biten med att få bära ansvar och samtidigt har jag lärt mig så mycket om katter och dess vård.

Som om det inte vore nog så började jag även plugga igen till undersköteska och detta är bara början. Jag har blivit så driven att jag redan överväger att ta ytterligare ett arbete och har redan planer på fler utbildningar efter detta. Jag har insett att kan man inte komma in på värstingutbildningarna, så kan man ändå knåpa ihop sin egen framgång med flera utbildningar. Det ger både valmöjligheter och en större chans att komma in i arbetslivet när man har flera kunskapsområden. Även lärt känna nya vänner som jag trivs väldigt bra med. Bloggen har växt med nya läsare och fått flera samarbetsförfrågningar jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.


Så ser min vardag ut just nu, jag är fullbokad som aldrig tidigare med både arbete och studier. Samtidigt ska jag hinna med hushåll "egen bostad", träna "uppnått fantastiska resultat", fritid, vänner och familj. Åh alla goda ord jag får av människor omkring mig som motiverar, drömmarna som växer och målen som uppnås bit för bit. Jag har fått höra att jag är så duktig och att det kommer bli något stort av mig en dag. Kan onekligen säga att det går väldigt bra just nu :)

          16 April 2012, 03:18

     Ett stort tack!



Vill tacka alla som skrivit under i protest, mot det lagförslag som talar för avlivning av hemlösa katter.
Ni anar inte hur mycket det betyder och varje underskrift gör skillnad! Samtidigt är jag så glad för det fina orden Zarah-Lou delat med sig utav. Det glädjer mig att det finns fler som utöver mig tar detta på lika stort allvar. Av alla länkningar och ord som bloggare riktat hit, måste detta vara en av det bästa. Därav vill jag dela med mig av inlägget och visa att det finns goda människor därute som inger hopp om framtiden. Samtidigt känner jag en sådan värme i hjärtat när jag läser ord som dessa och det vill jag kunna minnas när jag går tillbaka i arkivet.

Fortsätt gärna att skriva under "länk" om ni känner lika stor avsky som mig gentemot det lagförslag som vill utrota hemlösa katter. Ren och skär massdöd. Detta mot något som inget gjort, mer än att leva efter människors skitiga handlingar. Som må vara helt hjälplösa och fulla av kärlek. Det vill man rensa bort. Det du kan göra är att skriva under via länken med namn och ort. Sedan bekräftar du bara det via mail. Hur enkelt som helst, men ack så betydelsefullt!

          05 April 2012, 03:25

     Protestera och rädda hemlösa katter från avlivning!




Jag blir så arg när jag läser förslag som detta.
Som vanligt tänker man till att göra det bättre för de som redan har det bra och sämre för de som redan ligger. Djur är inte enns att tänka på, för det har alltid haft en lägre status. Jag kan för allt i världen inte förstå, vem det är som säger att du som människa har mer värde än något annat levande. Som vanligt tar man alltid itu med problemen på enklaste sätt, genom att sopa det under mattan. Tänk om man körde samma lagförslag för mänskligheten, att vi börjar avliva de individer som inte har något hem, som är sjuka och oönskade. Ni hör ju hur galet det låter, så varför ska man då utsätta de stackars försvarslösa katterna för något så hemskt? I många av fallen är det mänskligheten som står bakom många katters lidande. Det är så lätt att skaffa något för det är gulligt och för att alla andra har det. Men sedan när ansvaret kommer blir det genast jobbigt och då gör man sig av med det. Katterna får ju offra sina liv bara för att människan må vara slapp och okunnig. Dårar, det är allt jag kan säga! 

Tycker du som jag, att avlivning av hemlösa, sjuka, skadade och förvildade katter inte är acceptabelt?
Skriv under du också och delta i protesten mot det galna lagförslag som nu disskuteras. Det är inte särskilt svårt och allt du behöver göra är att via länken nedan, skriva under med namn, ort och mailadress. Sen är det klart!

http://tnr-metoden.se/kampanj/protestera/

          02 April 2012, 03:23

     Brorsan med Ludvig Nilsson från Ailucrash



Kikade runt i bildmapparna på mammas dator och hittade bl.a bilden ovan.
Det är min bror Joakim med sångaren Ludvig Nilsson från Ailucrash. Kort innan upptäckten av fotot, såg jag filmen "Jag saknar dig" och tyckte rockkillen som Cilla kärade ner sig i var en riktig snygging. Jag visste att Jocke hade varit på förhandsvisningen av filmen och var en av det första att se den, men inte att han fick träffa en av skådisarna. Brorsan var så söt och trodde att Ludvig var regissören, vilket han inte är. Ludvig är som sagt medlem i bandet som medverkar i filmen och som också finns på riktigt. Ailucrash - Turn the tide (Cilla turns) är en låt som spelats flitigt. 

Åh för en vecka sedan fyllde Jocke hela sjutton år. Det märks att åren går och att båda mina brorsor allt mera börjar utveckla sina personligheter, att det börjar få ett mer eget liv. Det är väl med blandad förtjusning ska tilläggas. Framtiden kan vara både härlig och spännande, men ibland kan det också vara med saknad man ser tillbaka på det som en gång var.