Follow      

          24 Juni 2013, 19:44

     Sveriges 69 bästa bloggar

http://fames.se/mandisway
 
Får dagligen fina kommentarer. Ni anar inte hur tacksam jag är över detta.
Igår trillade en kommentar utöver det vanliga in. En kommentar som värmde när det behövdes som mest. Amanda valde att lista Sveriges 69 bästa bloggar. Att jag skulle hamna med på en sådan lista, är något jag aldrig skulle våga drömma om. Amanda tyckte tvärtom att jag förtjänade en plats på listan och inte vilket plats som helst :)
 
Mitt liv har verkligen varit en berg- och dalbana. Den senaste tiden har det mesta varit positivt. Äntligen så tror man att vinden vänt. Att livet ska gå en ljusare väg till mötes. Alla krig har tystnat och freden må vara kommen.  Precis som att solen kikar fram efter regn, kommer också regn efter solsken. Min morfar som var en av mina käraste har lämnat mig. Prövningarna har dansat på mitt tålamod och för några veckor sedan fick jag veta att jag förlorat ytterligare något betydelsefullt i mitt liv. Människor som velat mig illa och försatt mig i en situation jag inte förtjänat. Som utsatt mig för en behandlig bortom all acceptans. Som gjort att människor omkring köpt detta skitsnack och tagit det jag håller kärt ifrån mig. Som jag brinner för och lagt ner min själ i. Har dock inte bestämt mig för om jag ska gå ut med detta eller inte. Allt jag känner just nu, är en sådan besvikelse på mänskligheten. Att det finns människor som har hjärta nog att bete sig som det gör.
 
Alla fina ord och listan ovan har verkligen värmt i min nu så sargade själ. Det betyder mycket <3
 
Update: Vill tacka Amanda ännu en gång. Både för det fina inlägget och även för den fina kommentaren fylld av välmening. Finns inte ord för hur tacksam jag är över denna vänlighet :)

          19 Juni 2013, 21:16

     Minneslunden

 
På Görvälns griftegård ligger en minneslund på högst belägna plats.
Omsluten av skog och där en vattentrappa forsar ner i spegeldammen, med Pilgrimskapellet vid sin sida. 
I detta vackra områder vilar nu min morfar i sällskap med andra nära och kära <3
 
Den 12 juni samlades familjen för ett första besök efter begravningen. Ljus tändes och rosor i olika färger sattes i vas. Min kärlek satte den röda rosen och intill satte jag min i en vacker gul, orange och röd färg. Samtidigt höll jag en inre konversation med morfar. Önskade honom en fin födelsedag. Denna dag skulle han ha fyllt 86 år. Älskade vän! Jag saknar dig så det gör ont.....
 
Döden är ingenting alls.
Jag har bara smugit in i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.
 
Allt vad vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt som du alltid gjorde.
 
Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid skrattade åt de små skämt som vi hade tillsammans.
 
Bed, le, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn alltjämt få vara på allas läppar, så som det alltid var.
 
Varför skulle jag vara ur sinne, därför at jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus, någonstans mycket nära, bara runt hörnet.

          15 Juni 2013, 19:07

     Every step I take, every move I make. I´ll be missing you.

 
 
Glädje och sorg kan verkligen kan gå hand i hand.
Den 22 maj var det dags att ta ett sista farväl av min fina moffa. Efter examensbevis och lyckönskningar tystnade skratten. Att jag bar på en sorg bakom fasaden var redan känt. Något jag lärt mig hantera. Men nu skulle detta åter rivas upp igen. En stund av förlorad självbehärskning. En kamp mot taggtråden i halsgrop och hjärta. Som drar åt ju mer man försöker svälja bort det eller spänner emot. Ögon som drunknar i ett salt hav, hur mycket man än försöker hålla sig ovanför ytan.
 
Att förlora sin morfar, bästa vän och extra pappa. Min trygghet, förebild och styrka. Det är som att lära sig cykla utan stödhjul. Jag vet att lärdomen kommer till sist. Men den eviga smärtan hänger sig kvar. En smärta orsakat av det hålrum som kvarstår. Den enorma saknaden. Att aldrig mer få se, känna eller höra av dig. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Du finns i mina tankar vad jag än gör. Det är väll det som får mig att kämpa vidare. Kämpa för att göra dig stolt. Kämpa för att föra en del av dig vidare.
 
Det var en vacker begravning. Morfar hittade en plats i många hjärtan. 

          05 Juni 2013, 02:16

     Examensfirandet

 
Familjen överaskade med trerätters och fina gåvor.
Sedan mer än fyra månader tillbaka har det funnits en man i mitt liv. Min familj hade sedan tidigare talat om att ordna en första träff. Så kort efter examen bokades en familjemiddag in och Alexander var också bjuden. Tänkte inte så myket på någon koppling till min examen, utan mer på ett första möte svärson och svärföräldrar mellan. Alex sa att han hade lite att ta itu med och att vi skulle mötas upp på angiven plats lagom till bestämt klockslag. Där stod han uppklädd i nyinköpt outfit och med sig hade han en present till min familj. Så gulligt av honom. 
 
Det visade sig sedan att mötet svärson och svärföräldrar mellan, slagits ihop med en lite fest för att firar min examen. Till förrätt toast skagen. Varmrätt, fläskfile med potatis och två sorterts sås. Efterrätt, glass med grädde, bär och sås. Fick en stor rosa rosenbukett, godis, godisskål, pengar, presentkort på Cervera, en flaska martini och en söt nyckelring.
 
Fick tårar i ögonen när jag läste ett av korten. Min yngsta lillebror hade gratulerat mig och avslutat med att morfar nu är väldigt stolt över mig. För det som missat, så dog min morfar den 16 april. Min bästa vän, morfar, bonuspappa och förebild <3

          02 Juni 2013, 02:01

     Publicerad på blogg.se "synas"

 
Är så otroligt glad och tacksam för alla fina kommentarer som trillat in.
Under veckan fick inlägget angående min examen lite extra uppmärksamhet. I samband med detta har också många gratulerat mig. Tusen tack för det!
 
Samtidigt vill jag även tacka de som uppmärksammat kattstallet. Det har varit positiva reaktioner. Besökare som velat hjälpa till på många sätt. Både vad gäller marknadsföringen, bidrag, gåvomat och visat intresse för volontärsarbete. Det är otroligt och värmer i mitt hjärta oerhört! Djur är mitt allt och djur är också det renaste och största av kärlek.
Ändå utsätts många av våra husdjur för vanvård och hemska förhållanden. Hur kan man göra något sådant? Det kommer alltid vara en gåta och gör mig lika förbannad varje gång. Katterna på kattstallet behöver allt stöd det kan få och jag hoppas att även du som läser detta kan bli en av dem som lyser upp tillvaron för det små liven.
 
Varje insatts är värt mer än ni kan ana!