Follow    

          17 December 2014, 03:41

     Ett långsamt farväl...

 
Här sitter jag på en buss raka vägen mot helvetet. En situation så bekant. Trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva denna tortyr och smärta så snart igen. Så slog det mig att tumregeln efter en älskades bortgång, är två till tre år innan den efterlämnade partnern också lämnar jordelivet. Snart har två år passerat sedan min morfar dog. En människa som stod mig oerhört nära. Som format mig till allt jag är och gett mig den kärleksfulla trygghet som är få förunnat.
 
Jag har ändå varit stark och funnit glädjen i livet. Morfar har det bra nu och slipper lida. Han lever ännu kvar inom oss och kommer alltid att vara en del av familjen. Mormor har liksom morfar varit mitt allt. Genom att ha henne kvar i livet, har jag bitvis kunnat hålla fast vid det vi en gång varit jag och mina morföräldrar. Ännu kunnat känna deras trygghet och kärlek genom enbart hennes närvaro.
 
Men nu har livet drastiskt förändrats. Jag håller på att förlora min mormor. Det är bara en tidsfråga om när. Känns som att hela jag ska explodera inombords. Varje symptom är som att gå tillbaka två år när morfar försvann. Inte igen!
 
Mitt i allt bär jag utöver sorgen på en enorm ångest. Om jag vetat att hennes lidande var en del av ett tillfrisknande. Då hade jag kunnat leva med det. Men att se henne i det här skicket och allt lidande hon fått gå igenom, det är plågsamt att bara titta på. Om hon ändå ska lämna oss. Varför kunde det inte ske pang bom. Ska hon gå samma öde till mötes som morfar. Som att det inte vore nog med ett farväl. Man känner sig så hjälplös. Som att jag bara låter henne falla isär. Jag tänker på mirakel. Att en dag vaknar hon ur sin sista sömn och börjar äta igen. Sjukdomar och dåliga organ är ett minne blott. Kanske att läkare eller vårdpersonal begått tjänstefel, så att deras beslut och handlingar varit felaktiga. Nu i sista sekund kan en räddande insats ske. Blir lika ledsen varje gång mitt önsketänkande gör sig påmint. Varför ska de bästa försvinna när hela jorden kryllar av idioti? Fy vad orättvist det här livet kan vara. En så förtrollande vacker plats men ändå så hård och avskyvärd.
 
Jag blir också påmind om allt som aldrig blev av. Skeden i mitt liv jag ville mina morföräldrar skulle bli en del av. Göra dem stolta över mig. Dessa tankar krossar mitt hjärta. Det bokstavligen äter upp mig. Det är en tid i livet jag inte kan förändra. Livshändelser som kommer ske utan dem. Mamma ser på mig med en tårfylld blick. Snart kommer det att brista för henne. Kinderna mina är redan dränkta av saltvatten och utsmetad mascara. Jag får det understruket att jag är älskad. Mormor och morfar kommer finnas med mig i livets alla skeden. Mamma tillägger att människor gör fel ibland och även sådant är glömt. Min vetskap säger att hon har rätt och jag kommer fortsätta göra dem stolta så länge jag lever. Mormors vänner har intygat min speciella plats i deras hjärtan och idag fick jag första kontakten sedan tystnaden. Hon gav livstecken och visade att hon hörde mig. Hon besvarade en hälsning, sa att hon älskade mig och ett leende föddes fram när jag försökte locka fram den busiga sidan mellan oss. Där kunde jag inte längre hålla tillbaka och grät som ett lite barn. Ingen har lyckats få en sådan kommunikation och mitt i allt lyckas vi byta våra kärleksfulla ord. Nu vet hon och så gör även jag. Men ångesten finns ändå kvar och jag skulle göra vad som helst för deras fysiska närhet. Bara att få uppleva deras ansiktsuttryck när det fantastiska i livet sker hade varit guld värt.
 
När mormor lämnat är jag helt ute på öppet hav. Det finns båtar i min närhet. Men ensam ska jag strida i stormarna. Mormor och morfar är unika i sitt slag. Så mycket kärlek, trygghet, förståelse, glädje och stöd har jag aldrig skådat hos några andra. De har format mig till en klok och omtänksam människa. Hos dem kunde jag falla i alla lägen och där stod dom med öppna famnar. Aldrig kan jag minnas att det fått mig att känna obehag. Aldrig har det förminskat eller misstrott mig. Enbart visdom, förståelse och värme på ett varsamt vis. De har fått mig att växa som människa och räddat mig ur många kriser. För det är jag evigt tacksam och tack vare dem har jag blivit en rik tjej på kärlek och kunskap.
 
Trots min ångest är jag glad att vi fick nästan tjugonio år tillsammans. Många fina stunder och lyckliga ögonblick. Det bär jag med mig för evigt.
 
Mormor talade alltid om kärleken med mig. Hon önskade att jag skulle finna en snäll man som tog hand om mig. Även om hon inte hinner uppleva våran resa så fick hon lära känna mitt livs kärlek. Jag kommer aldrig glömma när Alexander anländer första dagen av denna sjukhusvistelse. Efter arbetstid dyker han upp fylld av energi och i handen har han en stor vit ros. Att denna man gör en sådan vacker handling för min mormor är bara kärlek. Tänk att hon hann få denna fina gest och bekräftelse på det mormor alltid önskat mig. Att han med stort H finns för mig i med- och motgång. Det kan bara vara rätt. Önskar så att de fått uppleva resten av våran resa tillsammans. Det största av ögonblicken i ett förhållande.
 
Jag hoppas att morfar står i himlavalvet med solsken bakom ryggen. Öppnar sina armar och tar emot mormor med all sin kärlek. Att det ska få fortsätta tillsammans där deras ungdomliga dagar en gång började, i en vackrare värld än denna.
 
Tills dess ska jag fortsätta vaka vid mormors sida här på sjukhuset ❤️



12 KOMMENTARER
Postat av: ida - photography, style, life ♡

ååh vad hemskt, beklagar verkligen, vila i frid :'(♥ så himla fint skrivet, och så fint med pojkvännen.

2014-12-17 @ 13:02:52
URL: http://photobylove.se/
Postat av: Life of Johanna


I dagens lucka kan du tävla om en selfiestick, var gärna med!
http://lifeofjohanna.se/2014/december/lucka-17.html#comment

2014-12-17 @ 15:47:42
URL: http://lifeofjohanna.se
Postat av: ida - photography, style, life ♡

Sv: åh jag missförstod, förlåt. Men jag vet hur det är för min farmor kämpade också, väldigt väldigt länge, och min mormor kämpar varje dag för hon har varit sjuk sen hon var liten. Du får tänka positivt och försök att inte förlora dig själv i allt detta. Styrkekramar till både dig och din mormor och alla i din omgivning <3 kram

2014-12-18 @ 11:01:00
URL: http://photobylove.se/
Postat av: Life of Johanna

tyvärr är lucka 17 avslutad så den går inte och delta i, men var gärna med i dagens istället.

2014-12-18 @ 11:37:39
URL: http://lifeofjohanna.se
Postat av: Patricia♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Åh, jag beklagar♥

2014-12-18 @ 14:18:34
URL: http://patriciac.blogg.se
Postat av: Susanna

Åh vad tråkigt, minns själv min farmors sista tid, hon betydde så mycket. Kram på dig, så tråkigt att livet ska vara så här!

2014-12-18 @ 16:26:00
URL: http://suslife.webblogg.se/
Postat av: ida - photography, style, life ♡

Sv: jag förstår faktiskt att du känner så, för min mormor och morfar tillför så mycket glädje också och har gjort i hela mitt liv. Vet inte vad jag skulle gjort om jag förlorat de :( v

2014-12-18 @ 17:52:27
URL: http://photobylove.se/
Postat av: ida - photography, style, life ♡

Sv: jag förstår faktiskt att du känner så, för min mormor och morfar tillför så mycket glädje också och har gjort i hela mitt liv. Vet inte vad jag skulle gjort om jag förlorat de :(♥

2014-12-18 @ 17:52:40
URL: http://photobylove.se/
Postat av: Life of Johanna

Hej!
Kul att du är med i lucka 18! Din kommentar med svaret på frågan publiceras när tävlingen är avslutad så att ingen använder sig av ditt svar, utan själv får leta upp det. Lycka till!

2014-12-18 @ 17:56:24
URL: http://lifeofjohanna.se
Postat av: Sanna Preifelt - JULKALENDER ❤

Jag beklagar verkligen sorgen. Förstår att du saknar honom något så otroligt. Jag vet inte vad jag hade gjort utan min morfar, men jag vet att jag måste börja acceptera att han börjar bli väldigt gammal... Kramar till dig ❤

2014-12-18 @ 21:20:12
URL: http://sannasrum.se
Postat av: Me & My Baby Dolls

Jag beklagar verkligen sorgen :-( Kramar om! <3

2014-12-19 @ 23:07:05
URL: http://mybabydolls.se
Postat av: phics.blogg.se

<3

2014-12-21 @ 17:29:16
URL: http://phics.blogg.se/


Kommentera här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: