Follow      

          19 November 2014, 04:20

     Djurens Rätt: Dead Dog Beach

 
På den västindiska ön Puerto Rico finns minst 250 000 hemlösa hundar. Dead dog beach, är en plats som fått sitt namn uppkallat efter alla de hundar som dumpats där. Hundarna lever korta liv under svåra omständigheter. De är vanvårdade och övergivna. Många valpar får se dagens ljus i en extrem miljö av misär. Våld, brist på mat och sjukdomar är deras vardag. Gatuhundarna som också kallas för Satos, är skrämda eller förvildade. Andra har levt med människor och söker deras uppmärksamhet på stranden med viftande svansar. Kanske söker de efter sin ägare, letar mat eller önskar helt enkelt bara ömhet. En del hundar befinner sig i total chock.
 
Sophie Gamand är en fotograf som har hundfotografering som nisch. Kunde inte låta blir att fascineras av hennes fotografier och beundra hennes engagemang för det utsatta små liven på Dead dog beach. Sophie berättar om sin resa till Puerto Rico och beskriver hur hundarna påverkat henne. På marken låg en döende hund och när hon fotograferade vovven så möttes deras blickar. Hon kände att hans värdighet togs ifrån honom. Hunden dog sedan i en kvinnas armar. Att fotografera detta lidande kan uppfattas som hemskt, men Sophie kände att detta var hennes uppgift trots alla tårar. Människor måste få se verkligheten. Fotoprojekten minskade och organisationen som hjälper hundarna är något Sophie valde att ägna sig helhjärtat åt. 
 
Brottsligheten är hög och gäng är en vanlig syn. Många hundar faller offer för gängen. För att bli medlem krävs att vissa tester utförs. Det är inte ovanligt att hundarna används som måltavlor när vapen ska provskjutas. Konsekvensen av denna handling leder till döden alternativ att hundarna tvingas leva med kulor kvar i kroppen. Valpar är inget undantag. Små hundvalpar som kan råka så illa ut att det får sina ögon utstuckna. Våldet växer mellan invånarna då de lever under fattigdom och lär sig att våldet mot hundarna är acceptabelt vid tidig ålder.
 
Vanvårdade djur är ett återkommande ämne.
Djuren har en enorm plats i mitt hjärta och må vara en stor passion för mig. Min kärlek till djur är obeskrivlig. Det finns få situationer som gör mig så förbannad, som när djur far illa. Människor har en stor bidragande roll i den misär och det helvete som oskyldiga djur drabbas av. Det är för mig ännu mer upprörande. Hat är ett starkt ord, men det är precis vad jag känner för ynkliga människor som begår dessa handlingar. Det gör ont i mig. Svider i själen och smärtar i hela min kropp. Jag vill bara GRÅTA när jag läser hemskheterna och PLÅGA människor som beter sig såhär.
 
När jag läser om hundarnas historia på Dead dog beach, så förstår jag människornas utsatta livssituationer. Däremot kan jag inte med min realism förstå varför hundarna ska plågas. Varför ska djur i ren allmänhet behöva utstå människans tortyr? Det vilda djurlivet kan ibland betraktas som tufft och orättvist. Men varför ska vi människor spä på den naturliga processen till att medvetet försätta djur i lidande?
 
Jag tror att djur är en mänsklig prövning. Ett slags livstest. Den som inte är snäll mot det oskyldiga och hjälplösa kommer få sitt straff på det ena eller andra sättet. Hoppas och önskar med all min kraft att djurplågare får vad det förtjänar.
 
Ägnar tankar och kärlek till hundarna på Dead dog beach :'(

          13 November 2014, 04:30

     Min ögonsten: You have eyes like emeralds

 
Finaste Milo!
Min gosegris som jag älskar så högt. Du skänker så mycket glädje och trygghet i mitt liv. Vad vore jag utan dig? Antagligen hade jag inte varit hel som människa och mitt inre hade ekat tomt.
 
Jag kan stirra mig blind på din skönhet. Din teckning fascinerar mig med prickar och ränder i gyllene päls. Den grisrosa nosen som kittlar så sött mot min kind. Kvar lämnas ett fuktigt avtryck som snabbt torkar. Öronen kan jag aldrig mättas på. Så långa och gosiga att jag skulle kunna vila mitt ansikte mot dem i en evighet. Drukna i överflöd av hud. Ögonen är som smargader. Ädelstenar utan dess like.
 
Det finns så mycket vackert i min älskade katt. Kan inte sluta beundra denna muskulösa vilde med tassar som ingen annan tamkatt. Ändå är det en yttre förklädnad. För där inom honom bor en kelig kisse med intelligens och en unik personlighet. Sidor som gör Milo till en väldigt speciell katt. Han bär på attityden och törstar efter kärlek. Så förstående och mänsklig att det vore som min son. Det är precis så jag ser honom. Som mitt älskade barn.
 
Love you to the moon and back!

          09 November 2014, 23:18

     Grattis på födelsedagen, Alexander!

 
Idag är det Alexanders födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!
Jag är världens lyckligaste tjej som har Alexander i mitt liv. Han är allt man kunnat drömma om och det gör honom till en fantastisk människa. Fått nypa mig i armen många gånger för att förstå det verkliga med denna man. Har aldrig träffat någon som skänker så mycket skratt och glädje. Han är den mest omtänksamma man kan tänka sig. Om ett hjärta kan bestå av renaste guld, så är det precis det han bär på. Alex har många underbara sidor och det gör honom väldigt speciell. Alexanders inre gör mig knäsvag och hans yttre får mitt hjärtat att slå volter. Den killen betyder så otroligt mycket för mig. Han är min stora kärlek, min livskamrat, inspiration och stöttepelare.
 
Grattis min älskade på 32-års dagen ♥

          08 November 2014, 05:36

     Nike Air Max 90 - White/Black/Blue

 
Nike Air Max är en sko som länge cirkulerat i mina tankar.
Det är ytterst sällan man finner sköna sneakers som trots sin enkelhet behåller stilen. Kärlek vid först ögonkastet och kärleken växte sig starkare när jag prövade skon för första gången. Snygga och riktigt sköna att gå i. Det var som att studsa fram. Kände snabbt att man fick en bättre hållning. Sulan är tjock och ger ett bra stöd. Har man en gång placerat fötterna i ett par Nike Air Max, så vill man inte gå i något annat. Skon satt som gjuten och jag har nog aldrig haft ett par skor som varit ett med foten på det viset. För min del är skavsår att räkna med. Hur bra skon än sitter, så måste jag alltid gå in skorna först. Gissar att vi alla har olika former på fötterna trots lika skostorlekar. Kan dock erkänna att skorna var väldigt hårda i hälen till en början. Något som släppte snabbt efter att det mjukats upp.
 
Trodde aldrig att jag skulle bli med ett par Nike Air Max. Som vanligt är det min älskade som förgyller mitt liv med sin enorma omtänksamhet. Han tyckte helt enkelt att det var mer än dags att byta ut mina vardagsskor. Nike Air Max stod högt upp på önskelistan, men kände att det var för mycket att begära. Kort därpå satt skon på foten och ingen kunde väll vara lyckligare än jag.
 
Tack älskling! 

          04 November 2014, 22:45

     No Hate - Tillsammans mot näthat

 
Internet ska vara tryggt. En plats där kärlek och respekt är en självklarhet.
Det är så förväntningarna ser ut på cybervärlden. Verkligen må vara annorlunda. Där grymheten gjort sig allt mer känd. Hårda ord som kan förgöra en människa. Dessa fula ord och inte så genomtänka kommentarer sprider sig likt en epidemi. Som att en plågsam sjukdom spridit sig bland människligheten och långsamt bryter ner sina offer. Många förstår inte hur illa det kan skada. Det kan bokstavligt talat leda till men för livet eller ännu värre att den drabbade avslutar sin närvaro här på jorden.
 
Man måste inte älska varandra. Inte heller förgöra varandra. Respekt är nog så värdefullt. Har du lite extra kärlek att ge. Sprid det för guds skull. En bättre värld börjar genom dig!
 
Tanken är att medmänskligheten ska sättas på prov. Tisdagen den 4:e november är dagen då vi alla ska öppna våra hjärtan och sprida kärlek till vår omgivning. Syftet är att sprida kunskap och arbeta för mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati på nätet.
 
Min mening är inte att fördjupa mig i nätmobbarnas beteende. Även om det finns hur mycket som helst att säga i ett tungt ämne som nätmobbing och mobbing i ren allmänhet. Jag har svårt att förstå hur vissa individer helt saknar empati. Hur många oprovocerat går till attack mot någon de inte känner för fem öre. Det är för mig ofattbart. Samtidigt kan jag på något sätt söka mig till det realistiska tänket. Försöka sätta mig in i kropparna fyllda av vrede och hat. Något säger mig att dessa människor inte mår särskilt bra i sig själva av olika anledningar. Genom att suga energi ur den svage, stärker det i sin tur en döende. Möjligheten att få kontroll över en annan människa kan vara den trasig själens sätt att få hävda sig. Få vara någon det kanske i normalt sätt inte är. För att inte glömma den demokrati vi lever i. Många känslor väcks i samband med det stora folktycke som cirkulerar. Alla kan inte tycka lika. Alla tycker ibland fel. Men det är väll så vi lär oss. Genom att få vara fel ibland. Genom att tycka just olika. Vi har alla samma rättigheter till våra åsikter och känslor. Samma rättigheter som vi har till att kunna säga ifrån när någons tycke eller handlingar, faktiskt leder till skada gentemot sig själva eller andra. Däremot finns det inga som helst rättigheter till att trycka ner en annan människa. Varför gå i samma fotspår? Om någon är ett ashole så blir du ett själv? Skadliga beteenden är aldrig rätt och inte heller när det leder till ett hatiskt beteende tillbaka. Man måste kunna slå näven i bordet på ett förnuftigt vis. Linjen är hårfin mellan att sätta gränser och att sjunka till samma låga nivå. Oftast hamnar de flesta på botten av ormgropen bland ringlande huggormar och välkomnas till familjen idioti. Även om mänskligheten aldrig kommer att matcha varandra till fullo. Så lever vi ändå på samma planet. Vi måste lära oss att respektera varandra för en bättre värld. Det kan enbart ske genom ditt sätt att bemöta andra.
 
Alla har vi våra unika egenskaper. Särdrag som gör varje människa värdefull på sitt sätt. Glöm aldrig det!
 
Engagemanget i rörelsen och intresset för NoHate-dagen har varit stort. Det glädjer mig att i slutänden är kärleken alltid segrande. Vänliga människor finns dom också :)

          03 November 2014, 02:55

     Happy Halloween!

 
Trick or treat?
Min underbara pojkvän och sambo. Mannen i mitt liv. Finns så mycket gott att säga om denna människa. Alexander förgyller mina dagar och får mig att skratta som ingen annan. En man att respektera och se upp till. Han kan verkligen konsten att plocka fram pojken inom sig. Älskar hur han spränger dessa vardagsramar. Det där tråkiga vuxna allvaret är liksom inte konstant och han bjuder på sig själv när man minst anar det. Precis som mig. 
 
Här körde vi en storhandling och vips så var han bara borta. Eller snarare bakom min rygg, klädd som denna hemska varelse ;)
 
Min älskade åkte på en hemsk förkylning under helgen. Lagom till Halloween. Vidriga monster som försöker ta över hans kropp. Vårdar nu honom ömt och använder alla mina medicin- och vårdkunskaper som finns. Själv har jag klarat mig och gör allt jag kan för att hålla smitta borta. Brukar stå emot sjukdomar väldigt bra. Önskar så att jag gör det även denna gång. 
 
Hoppas att denna halloweenhelg har varit härlig och att ni alla fått njuta. Vi lyxade till det på vårat lilla vis. Trots att elaka mikroorganismer kom på besök.

          02 November 2014, 04:17

     Så mycket bättre <3

 
Ibland vill jag bara slå mig själv på fingrarna. Tänk att man kan bli så frustrerad på sin egen spegelbild. Måste läxa upp personen i mitt inre gång på gång. Trots det så kan jag känna hur mognaden flyter i visdomens ådror. Att bli vuxen kan vara skrämmande många gånger. Men jag har insett att med åren så blir man allt mer bekväm med den man är och det är faktiskt ganska skönt. Det känns som att jag befinner mig i en av det bästa livsfaserna. Tonårens identitetskriser är passerat och ålderdomens elände ligger ännu långt borta. I min ålder sker, väntar de bästa åren. Det bara känns så. Man må vara ung och erfaren på samma gång. Jag är ingen översittare, men har alltid sett mig själv som en realist. Trots min unga ålder så kan jag med stolthet säga att jag bär på en stor visdom om livet. En slags intelligens jag värdesätter så mycket högre än den begåvning många säger sig ha, bara för att det kan litterära texter utantill. Trots att de inte förstått varken innebörd eller realistiskt tänk. Livet innebär nya erfarenheter varje dag. Med lätthet riktar vi pekpinnen mot människorna i våran närhet och omgivning. Desto mindre rannsakar vi oss själva. Det är svårt att erkänna sina brister och sedan göra något åt dem. Jag har min alldeles för ärliga sida att tacka. Oftast står jag för mina plus och minus, men även jag har blundat för min skuld. Idag häpnas jag över den stora förändring som skett. Nu kan jag med lätthet säga att jag gjorde fel och göra en förändring. Både gentemot andra och mig själv. 
 
Som exempel. Nu tänker jag på min förmåga att alltid vilja leverera. Något som gör mig till en expert på att pressa och stressa. Skjuter jag inte upp allt till sista sekund, så kommer jag inte till skott eller lägger för mycket ansvar på mina axlar. Vad gäller bloggen så har det ekat tomt. I ena stunden får jag till ett flöde och i andra så tar det tvärstopp. Ska man skylla på tidspress eller dålig planering? Jag gissar på att allt detta i kombination med min prestationsångest har gjort att det stannar upp. Mitt behov av att uttrycka tankar och känslor finns där. Både i tal och skrift. Min hjärna bokstavligen dränks i tankar och ideer. Ändå lyckas jag inte få det ur mig. Kanske måste jag göra det lättare för mig. Bara låta det komma naturligt och släppa det där krystade beteendet. Att jag måste skriva på ett visst sätt eller publicera ett visst antal inlägg. Jag vill ju vara min egen person. Mina egna tankar, mina ord och mitt flöde. Så som det kommer naturligt. Jag tror det blir mer äkta så.
 
Love A ♥