Anna-Cajsa fastnade för mitt inlägg kring självkänsla och hur skadad självbild man får i samband med finnar/akne. Vi talade om att det här är ett ämne som berör många. Dock är det långt ifrån alla som vågar tala högt om sina finnar. Oftast lever många med problemet i sin tysthet och låter det påverka vardagen och självkänslan negativt. Finnar är inget man pratar högt om har jag förstått. Hjälpen är inte alltid så lätt att hitta och kanske söker man inte den heller. Istället letar den drabbade efter tips och råd på nätet, för där får ingen veta på samma sätt. En anonymitet som också blir en slags trygghet i jakten på den stora räddningen. 

 

Det var väll lite därför jag ställde upp på den här intrevjun. Tänkte att det är en rolig upplevelse jag aldrig tidigare varit med om. Känns väldigt konstigt att se sig själv i en artikel på en känd hälsoportal, men också väldigt roligt. Jag är en tjej som älskar att skriva och förmedla texter av värde. Där jag kan få göra skillnad. Intrevjun med Anna-Cajsa skapade en möjlighet för mig att förmedla något betydelsefullt.

 

Det gyllene svaret har ingen och inte heller jag. Alla svarar på behandlingar så olika och jag tror att i flera av fallen rör det sig om något så simpelt om livsförändringar. Om jag kan ge råd som leder till en liten förändring på vägen, är det för mig en glädje och steg i rätt riktning. Jag har svarat bra på den behandling av hudvårdsprodukter jag idag använder. I efterhand så ser jag också att min hantering av make up, hygien, stress och kosthållning har gett det hela en stor skjuts på vägen. Det finns inga bevis på att kosten påverkar hudens hälsa och man tror inte heller att finnar/akne har med hygien att göra. Själv tror jag att oavsett den informationen, så har det ett samband. Jag ser ett mönster hos både mig själv och andra som tycks hänga ihop. För mig känns det som en självklarhet att hudvård och kost också syns i kroppens mående. Där räknas givetvis hyn i ansiktet in. Hur kroppen lever, formar den också därefter. Givetvis sker också föränding i kroppen vi inte alltid kan styra över. Mycket tror jag däremot går att tygla på egen hand. I dagens samhälle är inte kroppen något vi behandlar ömt. Mycket påfrestar oss dagligen. 

 

För mig är det också viktigt att poängtera behovet av hjälp. Finnar har vi alla haft någon gång livet. Det är absolut inget man ska skämmas över eller som anses vara konstigt när man tänker efter. Samtidigt ska finnar inte vara ett obegränsat problem. När självkänslan far illa, vardagen påverkas negativt och finnarna tenderar att ge mer smärta än livskvalitet. Då må hjälpen vara ett faktum. Precis som att man inte bör skämmas över sina problem, bör man inte heller skrämmas över att ta till de medel som krävs. Man ska ju inte tvingas må dåligt, bara för att man lever i acceptansen av sina problem.