Follow      

          19 December 2012, 23:37

     Födelsedagen!

 
Idag fyller jag 27 år!
Denna tårta väntade på mig hemma hos min kära mamma. Har firat med bästa familjen. Mycket gottis och mängder med presenter. Tyvärr uteblev mina älskade morföräldrar. Men då innebär det extra födelsedag utöver julklapparna och det är ju alltid barnligt roligt med paket.
 
Tycker hela december är en ända stor fest. Född rätt in i magin. Namnsdag, födelsedag, julafton och nyår. Som om det inte vore nog, väntar en efterlängtad konsert på fredag :)

          12 Juni 2012, 01:48

     Lillebror har blivit stor



Älskade lillebror på väg till niornas avslutningsbal.
Var bara tvungen att visa hur snyggt klädd han var och vilket vrålåk han gled runt i. Man kan inte låta bli att känna hur stoltheten växer i bröstet. Samtidigt väcker denna bild så många känslor. Jag kan inte sluta att sätta ord på tiden. Den omtumlande tiden som skakar om. Man hänger inte riktigt med längre. Tiden som för med sig så mycket fint, men också skrämmer på så många sätt och vis. Det här året har varit ovanligt bra, men det är med glädjetårar i ögonvrån jag riktigt känner hur svårt det är när det man håller kärt växer ifrån. Mina småbröder kommer alltid vara mig nära, men jag känner hur de allt mer växer upp. Hur det går från små pojkar till riktigta grabbar. Kan man ens beskydda dem på samma sätt längre? Hålla om dem utan att det blir pinsamma syrran. Jag älskar mina brorsor väldigt mycket och man inser ju äldre man blir, hur värdefullt det är med syskon. Efter sommaren början han gymnasiet, med inriktning idrott! Herregud, han är snart myndig? Han har växt om mig och blivit ett helt huvud längre! Vad är det som händer? Samtidigt fyllde min andra lillebror elva år. Även där börjar tonåren smyga sig på. Han som nyligen var min lilla bebis. Man riktigt känner hur alla generationer i familjen roterar och byter roller. Det är med spänning och rädsla jag ser hur livet är i ständig förändring.

Samtidigt är jag glad att vi låtit mormor och morfars villa gå i ytterligare en generation. Mamma och hennes sambo tog över i slutet av förra året. Min bonussyrras sambo har renoverat och gjort fint, vilket jag senare tänkte visa lite bilder ifrån. Det betyder mycket att vi lyckats behålla villan inom familjen. Det må vara en plats som bär på många minnen. Där har jag lämnat en stor del av mitt hjärta. Luften andas det som en gång varit och det betyder mycket. Att jag än idag kan röra vid minnena av min barndom, som jag fick med det bästa människorna i mitt liv.


          02 April 2012, 03:23

     Brorsan med Ludvig Nilsson från Ailucrash



Kikade runt i bildmapparna på mammas dator och hittade bl.a bilden ovan.
Det är min bror Joakim med sångaren Ludvig Nilsson från Ailucrash. Kort innan upptäckten av fotot, såg jag filmen "Jag saknar dig" och tyckte rockkillen som Cilla kärade ner sig i var en riktig snygging. Jag visste att Jocke hade varit på förhandsvisningen av filmen och var en av det första att se den, men inte att han fick träffa en av skådisarna. Brorsan var så söt och trodde att Ludvig var regissören, vilket han inte är. Ludvig är som sagt medlem i bandet som medverkar i filmen och som också finns på riktigt. Ailucrash - Turn the tide (Cilla turns) är en låt som spelats flitigt. 

Åh för en vecka sedan fyllde Jocke hela sjutton år. Det märks att åren går och att båda mina brorsor allt mera börjar utveckla sina personligheter, att det börjar få ett mer eget liv. Det är väl med blandad förtjusning ska tilläggas. Framtiden kan vara både härlig och spännande, men ibland kan det också vara med saknad man ser tillbaka på det som en gång var.

          19 December 2011, 07:10

     Tjugosexårsdagen 2011-12-19



Idag är det min födelsedag!!!
Ytterligare ett år har gått och jag kan numera presentera mig som tjugosexåringen. Jag är 26 år!? Känner mig dock som femton i en gamlings kropp. Det är inte kul för fem öre. Förr var det lycka att bli äldre. Man räkna ner till dagen man fyllde tonåring, då man fyllde krogen och systemet. Allt för att få göra som de vuxna, allt för att få vara självständig. Tills man inser att vuxenlivet inte var så jäkla roligt endå. Vad ni än gör, skynda inte. Njut av nuet och uppskatta det som är. Man kommer att hinna med allt endå, jag lovar. Varje livsfas har sin lilla charm, så sug på den karamellen innan tiden är förbi. Nej, nu är jag glad bara man får visa lägget. Allt annat tar jag som en förolämpning. Jag är faktiskt snabb fram med personbeviset innan de enns hunnit fråga efter det. Om man nu ska bortse från min ålder, så är allt annat i sig en fröjd. Blir som ett barn när jag ser får slita i paket och äta tårta.

Så var december äntligen här, festens månad.
Blev grattad på Annadagen den 9:e december och nu står födelsedagen på tur. Då har vi fortfarande julafton och det nya året kvar att fira in :)

Åååhh äntligen kom snön. Det snöar och backen är vit. Julgranen ute på gården lyser så fint i det vita pudret och allt käns så magiskt. Har inte känt någon julkänsla trots julsånger, pynt, julreklam, ljusdekorationer, julgranar, pepparkakor, julmust eller lussekatter. Det var snön som saknades och den kom, precis i sista stund kort innan min födelsedag. Snö är det enda som tillhör naturens krafter och som inger det största av känslor. Ingen jul utan snö!

Idag är det ingen vanliga dag, för det är Annas födelsedag. Hurra hurra hurraaaaa!

          24 December 2010, 17:13

     God Jul



Vill önska alla en god jul!
Bjuder på några hemska bilder, men lite får man väll bjuda på sig själv. Köpte den söta tomteluvan igår, lite annorlunda med en rosa. Kände för att vara lite spexig helt enkelt :)
Här har vi ätit gott och myst framför Kalle. Spelar härlig julmusik och tittat på Sunes Jul med brorsona *nostalgi* Senaste åren har julkalendern varit rena skämtet, inte alls som när jag var yngre. Men i år var det riktigt kul, hotell gyllene knorren.

Nu blir det mer julfirande med familjen. Vi har alla våra julklappar kvar :)

          19 December 2010, 04:38

     Min Födelsedag




Den 19 december 1985 föddes jag på Löwenströmska här i Stockholm, kl 12.01.
Kan inte riktigt förstå denna ålder, då jag känner mig så mycket yngre. Tjugofem är väll ingen ålder egentligen, men man känner endå hur sanden rinner genom timglaset. Det enda åldern bär med sig, det är visdom. Jag må ha huvudet på skaft. Dock kommer jag alltid känna barnet inom mig, en sida som aldrig vill växa upp. En sida inom mig som njuter av lek och galenskap, ty det är en slags frihetskänsla man aldrig får tappa. Att se till ansvaren är viktigt, men lika viktigt är det att inte glömma det lätta och härliga i livet. Pirret i bröst och mage som ett barn bär stora dagar som dessa, är inte riktigt sig likt. Men den stora förtjusningen över tårta och paket, det hänger kvar.

Ibland kan jag stanna upp och fråga mig själv "hur hamnade jag här?". Förhoppningsvis har jag endast levat en fjärdedel av mitt liv, men i bagaget bär jag på historia som käns oändlig. Medgång och motgång, oavsett har det alltid haft en mening. Jag har inte alltid uppskattat livets alla skeden, men jag är trots allt tacksam över den påverkan de innburit på mig som person. Ibland kan jag se tillbaka med sorg, ibland kan jag minnas med ett leende. Det är väll så livet fungerar antar jag.

Vad är det för en dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Anna födelsedag...Hurra hurra hurra ;)

          06 Augusti 2010, 23:14

     Abborrar i Mängder



Fångsten har i stort sätt bestått av abborrar.
Någon mört har åka tillbaka igen och pappa fick stoltsera med en stor brax på cirka ett kilo. Det verkligen krylar av fiskar. Man kan riktigt se hur de kommer upp till ytan för att hämta syre, fullt med ringar på vattnet som breddar ut sig och försvinner in i varandra. På vägen hem kunde vi känna en viss besvikelse. Vi hade ju fått napp, men vid tre tillfällen missade vi något som var väldigt stort. Det var så stort att flötet åkte en meter unden ytan och spöt vek sig i en båge. Tre missar är några gånger för mycket och vi undrar verkligen vad det var som kunde ge en sådan kraft.

En firre hade tur och trillade av kroken, men slog sedan i huvudet och dog i alla fall. Försökte få upp den ur vattnet, men berget var för brant. Ville inte att den skulle lida och dö i onödan.

Även om fiske är spännande, så har jag så sjukt svårt med känslorna :´(

          08 Juli 2010, 14:22

     Fiske i Edsviken



Knappt kunnat gå eller sitta den senaste veckan.
Meningen var att det skulle bli en trevlig fiskedag far och dotter mellan, men istället blev det rena kaoset. Har alltid tyckt att fiske är roligt, det är mest närheten till naturen och spänningen som lockar. Det här med att sätta mask och knäcka nacken på fisken undviker jag alltid, jag är för mycket djurvän för att kunna se dem dö. Trevligt är det ju inte heller att gojsa med en massa klet.

Dock blev det inte som planerat när vi fastnade hos släkten, för att sedan bege oss vidare på tok för sent. Det värsta av allt var nog att jag inte hade tillgång till den cyckel jag skulle lånat, så jag fick bestämt promenera närmare två mil under dagens gång. Jag har aldrig haft så ont i mina ben. Som om inte det vore nog fick jag ett tiotal myggbätt, brände mig på en brännässla, fick infektion i nagelbandet, skavsår och fetaste blåmärket på mitt innanlår med en gigantisk bula under. Blåmärket fick jag tack vare en snålskjuts på pakethållaren för att hinna med sista tåget, jag är ingen hejare på att sätta mig i farten och satte mig snett. Var hemma 02.00 på natten efter endast en timmes fiske. En mört som åkte tillbaka i vattnet och en aborre som slängdes iväg då den var för liten vilket jag inte riktigt kunde smälta, tyckte så hemskt synd om den.

Det var ganska mycket som gick fel, men jag tänkte ge det en chans till och hoppas på bättre planering då.

Däremot fick jag fina bilder på vägen hem som jag tänkte visa lite senare.

          17 December 2009, 04:56

     Vinterland


Kanske blir en vit jul trots allt.
Efter många om och men de senaste åren, tycks snön vara här för att stanna till min stora glädje. Satt som vanligt framför datorn i förrgår innan läggdags och får en känsla i hela kroppen, snart måste det ju komma lite snö eller har det försvunnit för gott? Så skymtar jag något på trädgrenarna och det var snö överallt, det öste ner och när jag vaknar näst kommande dag snöar det fortfarande. Idag ligger marken vit ennu och snöflingor har virvlat ner från himlen. Jag har riktigt saknat den där julkänslan, dels av orsaker som grusiga vägar och noll julpynt här hemma. Känner inte för att dra fram en massa ur källaren när man bor själv, vilket är lite tråkigt. Dock har jag en stor belyst gran på innegården nedanför min balkong och så har det alltid varit vart jag än bott, det är både jul- och barndomskänslor att se ner på denna harmoni, mystik och storhetskänsla som förmedlas. Så kom snön tillslut, som pricket över i:et, ett vinterlandskap kan nu skådas.

Äntligen lite julkänsla omkring mig, på riktigt.


          04 Juli 2009, 02:09

     En fjärdedel närmare målet



Så nu vet jag att det fungerar, men det tar sin lilla tid, tyvärr! :(
Det har nästan blivit lite tabu, det här med att snacka vikt, det är ganska synd faktiskt. Vikt är endå något som berör våran hälsa, inte bara hur vi ser ut, utan också hur vi mår och agerar psykiskt. Det är läskigt hur motion och kost kan påverka våra kroppar och det bästa är att väga lagom, inte för mycket och inte för lite. Trist nog har mat likt andra missbruk så som alkohol, droger och kickar i alla dess former kommit i fel händer allt för många gånger. Människor mår dåligt idag, det kan man inte sticka under stolen med, and so did I, jag har missbruk i släkten eller har "haft" kanske man borde säga. Dock drog jag mig inte till alkoholen utan maten, den gjorde mig glad för en stund och hjärnan har gått på högvarv, drogad av socker som gång på gång skrikit efter mera. Det här med vikt är inte så jävla lätt som många tror, det är usch och fy så fort någon väger för mycket, usch för benrangel och oavsett vilken riktning det går mot så blir det inte bra förän man kommit till rätta, till nivå hälsosam. Att dömma är allt för lätt, men när man väl ser allt med andra ögon, då ser man att det fanns en orsak till det hela likt allting annat. Det gäller bara att ta sig ur den onda cirkeln, hur svårt eller knepigt det än må vara, för det går att förbättra på något sätt. Givetvis ska man acceptera sig själv så som man är, att missbruka sin kropp är tragiskt, det man ska eftersträva är välmående. För mig är välmående att gå ner i vikt, att gå upp i vikt eller att nöja sig med den man faktiskt är, allt beroende på hälsa och kroppstyp, sådant går att bedömma med sunt förnuft. Vissa har hamnat fel, andra är bara bredare eller smalare som desto mindre går att förändra och det är väll där man bör se skillnaden, vad som är naturligt och vad som endast må vara spåren av ett missbruk.

Själv har jag alltid varit några kilon för mycket, enda sedan jag kom upp i skolåldern, jag var väll ostabil redan då. Konstigt nog så tappade jag det där lilla extra, snarare tio kilo utan vidare, tyvärr gick jag upp dom och ett par kilo till efter att ha bemött något av det svårare i mitt liv. När jag vet vad jag vill, då ger jag mig fan på det, det är väll då jag må vara driven och målinriktad till tusen, jag måste bara ha motivationen. Jag har försökt, men likt förbannat så trillar jag tillbaka, jag ger upp och det gjorde jag denna gång också. Men för någon månad sedan, då slog det slint i skallen på mig, jag insåg att jag knappast lär bli yngre, jag har funnit mig själv personligt men desto mindre hälsomässigt. Jag insåg att jag inte vill bli sjuk, jag vägrar att lida över det som vill mig illa och det måste ju även gälla den gamla övervikten som under långt tid hängt kvar från brutna löften och falska handslag. Nej ska jag bli en hel människa, då måste jag gör det ordentligt, inte bara radera gamla sår och rusta upp mitt själsliga försvar, jag måste även blåsa bort dom gamla spåren som ständigt påminner mig om mitt gamla svaga jag och den sidan existerar inte längre! Nej jag vill leva länge, jag vill vara frisk och glad, så nu jävlar får det vara nog och tro det eller ej, men jag har ändrat om mina vanor och blivit mer aktiv. Man ska inte överdriva, men motion och naturliga råvaror är det som alltid fungerar även om dagens slappa samhälle raderat det mest naturliga för våra kroppar. Det handlar inte om olika dieter och konstigheter, plocka bort fett hit och kolhydrater dit, kroppen behöver alla ämnen även om man kan bespara sig på dem mer eller mindre. Det stora hela handlar om att röra på dig och att inte överskrida sin dagliga energiförbrukning som för oss tjejer ligger på cirka 2000 kcal. Äter man mera är det kört, äter man runt 2000 behåller man sint vikt och håller man sig under bör man göra framsteg för min del så som jag förstår det. Dock läste jag att man aldrig bör hålla sig under 1200 kcal eftersom man då riskerar att hamna i svältläge och på så sätt spar man energin och sluta att förbränna. Jag har hållt mig över minsta rekommendationen, men under max och idag har jag lyckats ta mig en fjärdedel mot måldet, närmare 11 kilo är ett minne blott. Att jag dock har 30 kilo kvar kan låta galet, men så illa gick det och det är bara att bemöta det sunda förnuftet, min kropp mår inte bra utav detta och bör enligt rekommendationer vara mindre, så jag vet vad jag gör!

Så här när man summerar nuläget känner jag att jag känner mig lättare, starkare i kroppen och huden samt håret har redan blivit till det bättre. I dagsläget har motion och naturlig varierad kost i form av fisk, fågel, kött, potis, grönsaker och mejeriprodukter för att nämna några, blivit min vardag. Jag läser och väger kcal innehållet, jag ändrar små ting som att byta ut såser mot keso, godis mot frukt och läsk mot fun light, jag håller mig mer till ugnen och kokad mat än stekt, i värsta fall steker jag i olja istället för smör, köper minimjölk och lätta smör. Det enda jag undviker är lightprodukter eftersom det innehåller cancerframkallande ämnen, ska man unna sig så ska man unna sig på riktigt så länge det är i lagom mängd och jag märker redan nu vad äkta njutning är, det är när man kan unna sig med gott samvete och när man gör det på rätt sätt utan att skada kroppen.

Jag må ha slagit mig i skallen, men fick även detta till en vänding en gång för alla, tokstollen har även börjat gilla sport!? Whats wrong? Jag måste checka AIK matcherna och satan vad spännande landslagsmatcherna i fotboll är, kan inte glömma Sverige-England i U21, så jävla nära! Som vanligt gick man ut och handla mitt i vändingen, bara för det såg så illa ut i början, sen sluta det hela med oavgjort och stolpe. Jag gillar fan fotboll, att man inte började på något sådant, hade varit skoj att bli proffs och lira med dom heta grabbarna, dream on! ;) Liksom några andra kunde jag inte sluta dregla över Englands målis, Joe Hart, jisses!

Det enda som jag jämrar mig över just nu är den förbannade värmen, hur fan kan man gilla läget när man kvävs bort. Det är enklare att klä på sig i kylan än att plocka av sig skinnet i hettan, på vintern kan man endå anpassa sig, men är det så här varmt är det nästan bara att gilla läget. Det jävliga är att jag inte kan sova om nätterna, tur det om man blickar tillbaka en vecka, då var det nämligen sabotage utanför min bostad, två yngre killar sparka sönder glaset och tog sig in i porten för att förstöra i trappuppgången. Det roliga är att jag var vaken vid denna tid, 01-02.00 tiden och blev vittne till det hela, det som gjorde hela kvällen var nog att jag mötte upp fyra poliser utanför och berättade allting så jag hoppas att dom åkte dit. Det är som jag alltid sagt, det finns alltid något gott i det negativa ( i det här fallet att jag inte kan sova ) för då kunde jag beskåda sabotaget, synd att jag inte fotade dom jävlarna men jag är en jäkel på att komma ihåg signalament så det räckte endå ;-) Dock vore det bra om man fick sina åtta timmar, men det är sällan jag lyckas med det, utöver värmeböljan så dras jag med blandade känslor kring både livet och döden, kan det vara åldersnoja? Livsnoja? Dödsångest? Kanske allt på samma gång? Det roliga var att jag härom natten drömde om min gamla högstadieklass och vaknade mitt i en konsert med In Flames låt "Come Clarity", jag menar det säger väll allt?

Rushing through 30, getting older every day...

          12 April 2009, 20:42

     Påskafton


Det jag hade bakat var Påskbakelser.
Påskafton resulterade i umgänge med familjen, det var påskbord med massa god plockmat, trots att vi var proppmätta så fick vi alla i oss dessert utöver. Mamma hade bakat morotskaka med lime och jag hade med mig mina påskbakelser som blev riktigt lyckade för att vara första gången jag ger mig på receptet.

För 10 stycken...

♥ 3 Ägg
♥ 1½ dl strösocker
♥ 2 dl vetemjöl
♥ 1 tsk bakpulver
♥ 1 msk vatten
♥ Ca 2 dl äppelmos
♥ 3 dl vispgrädde
♥ 1 burk aprikoser/ persikor

........Sätt ugnen på 225 grader. Lägg bakplåtspapper i en långpanna. Börja med att vispa äggen och sockret i en bunke, sedan vispar man  mjölet och bakpulvret i en annan bunke för att sedan röra samman allting försiktigt tillsammans med vattnet. Bred ut smeten i långpannan och grädda i 7 minuter, det går fort så håll ögonen öppna då det kan behövas någon minut mindre. När kakan är klar, stö socker ovanpå och vänd kakan med den sockriga sidan mot ett nytt ark bakplåtspapper och drar av det första pappret som var in i ugnen, om det inte lossnar tar man kallt vatten och penslar på pappret tills det släpper. Bre äppelmos på den sida där pappret dragits bort och rulla sedan ihop allt som en rulltårta, när det svalnat delar man upp rullen i 10 bitar och vispar grädde som klickas ovanpå varje bit, sist dekorerar man med frukten där jag valde persikor istället. Nu är allt klart och har man tillräckligt med fantasi så ser man att det liknar bakelser med knäckta ägg på.

På sommaren kan man byta ut äppelmosen till vaniljkräm tror jag det var, mamma som brukar göra och sedan garnerar man med jordgubbar på grädden istället.



Sen plockades påskäggen fram, inte dom som kommer från hönsen utan sådana som är allat annat än bra för vikten. Jag må inte bara ha mitt barnasinne kvar, jag blir också behandlad därefter och jag är inte den som klagar. Trots min ålder fick jag påskägg fyllda med godsaker och pengar!! Det blev inge äggletande utan det var direkt i handen och så sken man upp som en stor sol, på tal om sol, det var underbart väder ute så man hade ju humöret på topp. Det märkliga däremot var att fullmånen visade sig för tredje natten på raken, inte varje dag man ser det.

Många säger att jag har en speciell kemi till barn, dagen slutade med att jag satt med bägge småbrorsorna och kusinen i soffan framför en äventyrsfilm. Alla skrattade ihjäl sig åt mina skämt jag fällde mellan scenerna, den äldsta satt intill på andra sidan, min yngsta satt i knät under höger arm och kurade ihop sig med påskgodis medans kusinen satt intill på motsatt sida den den äldre brodern. Kusinen smekte mig på armen, bad om kramar och sa - Anna, få oss att skratta och sedan sa hon - du är en nallebjörn och kramade om mig. Haha, där satt jag med en unge var vardera sida och en tredje i knät.

Jag är långt ifrån barnfixerad, men jag har allt en kemi med dom små liven.

          11 April 2009, 02:28

     Mästerkocken

När det gäller mina kunskaper i köket, fälls det sällan negativa kommentarer.
Jag vet inte säkert vart kunskapen kommer ifrån, kanske är det så att min mormor varit en riktig husfru inom köket. Åt andra sidan har jag en bit av fixeriet i mig, en bit av kreativitet där man verkligen försöker få till det, tungan rätt i mun. Hemkunskap var ett av dom områden jag fick högre betyg inom, ett av ämnena, inte bara! ^^ Kan inte påstå att jag har minnet till att dra ihop något bara sådär, men när jag följer recepten och försöker mig på något jag aldrig någonsin prövat på tidigare så misslyckas jag sällan. Visst har vi alla våra brister inom dom flera områden, även inom det vi må vara bättre på, men det är väldigt sällan jag sabbat något i köket.

Idag bakade jag efter att ha lämnat bakbunken ståendes undet lång tid, prövade på något jag aldrig gjort förr och det tycks ha gått gallant. Imorgon när det är påskafton ska jag ha med mig bakverket som en liten överaskning efter påskbordet.

I Onsdags gjorde jag supergoda räk- laxmackor till middag.
Var med mormor till banken på eftermiddagen för att hjälpe henne med uttagen, sedan bjöd hon mig på Kina-restaurangen igen där vi körde en favorit i repris, mycket uppskattat. När vi endå var på G så gav jag en hjälpande hand inne på närmaste Hemköp, hon hade tänkt bjuda över på morbror på middag då min Kusin gillar räkor. Jag skötte både handlingen och matlagningen, till efterrätt blev det fruktsallad med glass och jag bokstavligen blev överöst med komplimanger där mackorna liknande kondiskvalitet, ja dom smakade likaså.

Jäklar vad jag höll igång den dagen, jag donade lite hemma hos mormor också med både hushåll och trädgård. Hade min stegräknare på mig och hör och häpna, men jag gick över 12 000 steg enligt rekommendationen dagligen. Jag hade traskat sammanlagt 15 000 steg, detta motsvarade en tid på 3 timmars promenad, stegen motsvarade en längd på 2 ½ mil och enligt mina personliga inställningar vikt/längd hade jag förbränt 800 kcal som nästan motsvarade halva dagsintaget.

Jag kände mig sjukt trött efteråt, men riktigt stolt över mig själv som lyckats med både motion och hemsysslor så pass bra.

          07 April 2009, 03:22

     Dead woman walking



Man ska aldrig ta något för givet!
Jag tänkte 12 000 steg "simpelt", jag menar, det gick ju hur fort som helst att kirra hundra så några tusen till borde vara en enkel match. Som vanligt stack tankarna iväg lite väl för långt, det kändes minst sagt som en evighetsväg, som om jag vandrade mitt ute i öken utan slut under solens hetta. Det var kanonväder ute och jag riktigt sken upp som solen ovanför mig när jag såg hur allt börjat vakna till liv, djuren, växterna och glada människor på promenad. Något som gjorde mig riktigt glad var årets första tussilagos och vilket drömläge jag hamnade i när jag vandrade i rask takt längs mälaren som är så fantastiskt vackert, särskilt under vår/sommar. Helt plötsligt var jag som omsluten i en sagovärld av glittrande vatten, växtligheter som dansade med vinden så skön mot kind, vyerna långt där borta, fåglarna som doppa sina långa ben och trampade sig fram på kluckande vågor och DÄR mitt framför mig kommer tre stora svanar på meters avstånd. Jag tänkte - jävlar att jag inte hade systemkameran med mig, det hade varit guldläge och så vågar jag inte ta med mig dyrbarheterna ut utan en skyddande väska då jag ennu inte finna läge att investera i någon. Jag hade ju i alla fall digital/kompakt kameran och det blev rätt fina bilder endå som kommer i senare inlägg.

Fan att man inte hade villa på strandvägen, förstår ni vilka lyxkåkar det ligger där bara någon meter från badstanden med fantastisk utsikt, mälaren som ligger intill vägen en bra bit bort.


   


Det var första gången jag invigde min stegräknare.
Ja, det är väll faktiskt den som fick mig ut på vägarna nu när målet att uppnå 12 000 steg på mackapären blivit lite som en tävling med sig själv. Det sägs att just det antalet steg är rekommenderat dagligen, låter lättare sagt än gjort. Det sköna är dock att det inte berör endast ett mördarpass i motionsspåret utan där man faktiskt kan kombinera promenader med dom allmänna stegen man tar varje dag, alltså kan man ha den på sig när det väl önskas, när du åker till shoppingcentret, jobbar, träffar nära och kära, dom stegen räknas också in i dom där 12 000 stegen.

Räknaren var ganska bra för sitt pris, genom att skriva i sin längd och vikt får man en personlig uträkning hur mycket man förbränt på stegen samt hur långt man gått under en viss tid. Det enda jobbiga är att man måste ha den rakt fäst vid skärpet/byxkanten för att klickljudet ska reagera, ljudet uppstår vid varje rörelse och sammafattar stegen.

Att finna det bästa för sig själv.
Det käns skönt att man hittat en form av motion som går att komma överenns med, trots att motivationen lätt ger vika många gånger. Jag har märkt att den här pressen man lätt sätter på sig själv kan vara lite farlig, antingen gör man sig själv skada genom att inte träna eller genom att träna för mycket. Jag har märkt att det blir lite enklare när man bara tar det hela som det kommer, inte tänker för mycket framöver, en dag i taget. Sen har jag också märkt att eltar man det här med hälsa för mycket med alla runtomkring uppstår ennu en typ av press, man måste prestera högt för att visa att man håller det man faktiskt sagt och så fort frågorna kommer om hur det går så blir lite pinsamt för att man inte gjort det som man kanske sa för någon dag sedan. Nej jag märker att jag presterar bättre i min tystnad, bakom ryggen på mina medmänniskor med fokuset helt i min egna bubbla, där kan jag sköta tempot som jag själv vill och faktiskt hålla det både varierat och regelbundet.

Mitt hemmagym: Spinningcyckel, Crosstrainer och en Slider för aktivering av magmuskler.
Andra möjligheter för mig: Gåstavar och stegräknare för vanliga promenader.

Det jag finner så bra med hemma gymmet är smidigheten, alltid tillgängligt dygnet runt, man slipper stressa till gymmet, spar in pengar på gymkort, suddar bort oron kring överfall sena kvällar som istället spenderas inomhus, klädseln under passet blir inte lika viktigt och man kan fullhjärtat koncentrera sig på målet utan att bli störd genom tankar kring vad andra tycker .

Variation är dock det bästa och ökar både lusten och resultatet, därför är det himla skönt att kunna ta till vara på lediga dagar och vackert väder genom promenader. Det sägs att gåstavar ökar förbränningen med 30%, så har du stegräknare så drar du av 30 procent av förbränningen och lägger på den totala summan.

Dagens promenad tog livet av mig, legat i strid med tunga ögon hela kvällen...

          15 Mars 2009, 00:44

     Konsert!

Woohoo, jag längtar till nästa helg!
Igår var jag nämligen in till city, mötte upp en snubbe som skulle tjacka en grej av mig och klirr så hade jag en fint slant i handen. Men det dröjde inte länge innan större delen försvann igen, meningen med försäljningen var att jag inte hade använding av min spelkonsoll och en konsert har länge lockat mina tankar till ticnet och eventuell beställning. Jag har lite separationsångest när jag gillar något, men killen var hur shysst som helst och han riktigt sken upp som en sol när han såg vad jag hade med mig, därför kändes det extra bra då han förtjänade den, konsollen är i goda händer! Dessutom resonerade jag som så att jag spenderat min fritid på helt andra saker, därför är konserten jag suktat efter av större nöje.

Bortsett från att stilla mitt eget sug så hade jag helt andra resonemang i tanken också, för det första så måste jag ha sällskap av någon som gillar just den här typen av musik. Sen lovade jag faktiskt mamma en bio då jag vunnit biobiljetter av shopaholicmamman som jag sedan aldrig fick av någon märkligt anledning och inte heller svar på varför? Jag känner att jag måst gottgöra mitt löfte trots att jag blev blåst, jag håller mina ord, dessutom är en konsert tio gånger bättre än fjortisporr på SF. Sist men inte minst så hade jag för mig att jag lånat pengar av mamma vid ett tillfälle då min löning var försenad.

Så ringer jag mamma dagen innan allt är spikat och frågar hur hennes arbetstider ser ut, just den dagen var hon ledig när hon rabblar upp sitt pressade schema med en viss frånvaro i rösten (trötthet). Då svarar jag att jag har en överaskning på gång, jag vill inte berätta vad det är men det är ett evenemang sa jag och det går inte att ta det någon annan dag, sen är risken stor att det kanske inte blir några fler spelningar framöver. Då berättade hon att dom var bjudna på fest den dagen sen lång tid tillbaka och att dom inte heller hade barnvakt, så ringer hon upp mig och berättar att barnvakt är fixat, att hon inte behövde följa med på festen och att eventuellt hennes sambo kunde ställa in om barnvakten (min plastsyrra) får förhinder. Tjihoo! Så la jag till på slutet att jag endå var skyldig henne pengar så biljetten skulle göra oss kvitt och då svarar hon att jag inte alls var det, den skulden var raderad för länge sedan..haha, fasiken. Hon messade mig sen och berätta hur glad hon var att jag fixat det här och att det käns som att bli bjuden då skulden var borta, sen berätta hon hur jobbigt hon har det med allting då alla dagar är fullbokade, livet sätter sig på tvären och är det någon som sliter så är det hon. Mamma var så glad att hon talade om mig som sin gullunge, att hon saknade ord, kunde inte beskriva sin tacksamhet och att den depression hon bärde nu hade förvanlats till en enorm nyfikenhet och glädje! Lika glad känner jag mig då jag gjort en annan människa glad och sen att jag faktiskt får gå på konsert!!!

Biljetterna bokades igår, tio minuter innan kiosken stängde. Det sjuka var att det varit ledigt i över 2½ månad, sen sex timmar efter jag bokat visades statusen "fåtal kvar". Vilken jäävla tur, så lång tid och sen är det finito samma dag som jag bokar. Lite tur hade man Fredagen den 13:e i alla fall....

Mamma vet fortfarande inte vart det bär av! Frågan är hur länge jag ska hålla på mig och hur jag ska avslöja mig på roligaste sätt... ^^

          27 Februari 2009, 21:42

     Kreativitet i släkten


Visst kan man resa tillbaka i tiden, fram med gamla fotoalbum!
Be era mor eller -farföräldrar plocka fram sina foton, passa på att fråga medans ni kan och är det något en äldre person älskar så är det att prata om sina liv. Minst lika intressant är det att lyssna till deras berättelser eftersom det endå berör oss själva på sikt, ibland kommer det fram en och annan godbit för vetskapen.

Egentligen var det meningen att vi skulle leta efter mormors gamla date, jag vet inte hur många killar-karlskämt vi triggat upp varandra med och det finns ju minst sagt en stor attraktionsmagnet i släkten. Herre min skapare, se på mormor, min mormors mamma och hennes far, vilka skönheter, miss universum, modeller släng er i väggen och det nästan stack i mina ögon när jag plötsligt såg på mig själv med cirkulerande tankar - vart gick det snett? Haha, nej jag är snygg som satan, men det går liksom inte att jämföra med detta. Det var naturlig skönhet, smala och vältrände kroppar, nakenhet på stenar med långt mörk hår i fläta till solkysst hud, slät hud, sixpack med hårda biceps och sådär gammeldax perfektion i kläderna. Jag bläddrade mellan mina morföräldrars nostalgi fram till min egen, sen fann vi blyerstteckningar från Einar, 1938, snart hundra år sedan och den gubben älskade mig som barn då han ennu fanns vid livet. Mormors farbror, en jäkel på att teckna och där satt han troligen med sina skisser samma år som kända filosofer släppte sina skrifter i bokform. Det sägs att vi människor är som oskrivna blad när vi föds, vi formar själva våra liv genom den fria viljan, men låt säga att det faktiskt finns inkodade gener som faktiskt är till fördel mer eller mindre för oss alla, gener vi inte kan kontrollera lika fritt. Här har vi bland annat källan till mitt kreativa intresse! ^^

Softa helgen på G, haft studiedag och långledig.
Hängde med brorsorna medans mamma gjorde bankärenden, otroligt skönt när man får lite längre ledigt bara sådär och samtidigt få lattja lite med familjen. Mormor var så söt när hon gav mig ett kort med riktiga blåklockor i miniatyr tryckt på framsidan. Där berättade hon hur hon höll mig kär och hur tacksam hon var över all hjälp jag ger henne i vardagen med det som anses vara besvärligt för en äldre, sen gav hon mig en liten gåva som fick helgen att stråla lite mera. Ja just det, hon sa en sådan söt sak när vi talades vid i tele förr, då sa hon - vill du ha nyckeln till mitt hjärta? Jag svarade - den har jag redan, det spelar ingen roll vem jag blir eller är för du tycks alltid älska mig endå. Då sa han med en rodnad i rösten och skrattade lätt mellan orden - ja det har du rätt i! ^^

Tänk vad grejer man kan hitta när man börjar röja.

          27 Januari 2009, 04:02

     Midnight

Aldrig varit med om känslan att bära en enorm utväxtrand förän nu.
Det var verkligen på tiden att jag slängde i lite ny färg i håret under kvällen, tidigare körde jag mer på mörkbrunt som endå liknade min naturliga ljusbruna färg och då var utväxten knappt märkbar. Numera är det andra bullar, gillt från sommaren -2008 när jag fick för mig att färga håret svart. Det käns verkligen som att håret växer långsamt, men varje månad har längden utökats med över 1 cm.

Jag tror att min rädsla över att håret står stilla i utvecklingen ligger nog mycket i en tabbe jag gjorde som yngre, då var det inne med robyn-frissan och jag körde ju givetvis på det. Till en början såg allt bra ut, fram tills den dagen jag mötte frisören som kapade allt jag någonsin haft på huvudet, jag glömmer aldrig hur jag led, hur polare skrattade åt min legitiomation och hur kassörskan på posten sa med bitter stämma - man får inte ha mössa på identitets- foton och jag svarade bara chockat tillbaka att det där var faktiskt mitt hår!!!! Haha då var det som ett kniv i hjärtat, nu skrattar jag bara åt det, men satan vad glad jag är att mitt långa är tillbaka igen.

Det här med svart hår är en ganska svår färg, men jag tycks klä i färgen trots allt.
I början tvivlade jag på den extremt mörka färgen, men jag visste ju att jag är en tjej som inte klär i ljust hår utan mer i dom mörkare nyanserna. Som barn var jag knallblond i håret, men det är ju en helt annan femma i jämförelse med vuxet tillstånd, ja hela ansiktet ändrar ju form och därmed passar man bara i vissa varianter.

Jag kör med Wella Viva nummer 20 i färgen midnight och jag trivs rätt bra med det. Var ju ett gäng tjejer under jullovet som kom fram till mig på station och gav mig beröm för både färg och kvaltiet på håret, samt att jag för några dagar sedan fick en fin komplimang av en besökare här på bloggen, det gör mig glad! Jag har ju längden då håret är mitt äkta, bara att smeta i lite färg och fram med volumaster, dust it och locktång så blir det kanon.

Fast jag är redan sugen på att ändra tillbaka till mitt bruna hår igen.

          26 Januari 2009, 01:39

     Massagedyna




Mamma har precis köpt en massagedyna som min yngsta bror sitter på.
Tidigare prövade jag på deras handmassage- redskap, enklare varianter man för över kroppen själv, tyckte mest det kittlades och så skrattade med lite lätt och la det åt sidan. Denna gång hade dom investerat i en hel dyna tack vare mammas vardagliga belastningar, den där dynan var lite läskig till en början men gjorde ett jäkla bra jobb. Min lillebror Johannes fick hjälpa mig med fjärrkontrollen när jag skulle provsitta, det var som två hårda roterande bulor som gick igenom hela ryggen från ovan och ner. Jag har lite problemrygg sedan tidigare, massage är knappast något jag unnar mig och när en gammal manlig bekant till min föredetta masserade mig fick jag direkt höra hur många knutor jag har. Vet inte varför jag inte gjort något åt det, om det går att göra något åt det? Gjorde så jäkla ont när jag satte mig på dynan och fick liksom luta mig lätt framåt för att inte lägga all tyngd helt mot den masserande rotationen. Man kände sig riktigt  genomarbetad när man reste sig upp, kanske något man behöver göra lite mer ofta, då kanske man slipper vara så stel och känna den där enorma smärtan så fort någon/ något börjar knåda över ryggen.

Blev bjuden på middag, varma mackor med stekt bacon.
Fikade med butterkaka, brownies och pepsi/ kaffe för dom som gillade - Nej Gabbe, jag drack inte en enda kopp och kommer aldrig göra det heller! Jag prövade på den nya Baileys gräddkola, smaksatt med mintchocklad och apelsin... riktigt god..... med denna gång blev det bara en smutt. Jag har lite svårt för spritdoft har jag märkt, blivit lite för mycket på yngre dagar så jag får en typ av flash-back som tar mig tillbaka till bakfylla, illamående och spya, inte det trevligaste så man ska ta det lite lugnt med alkohol. Jag tycker det är roligare att njuta det man dricker så nivån håller sig trevlig och skämtsam, men det är inte skoj när man tappar omdömmet, far illa och mår dåligt. Konstigt nog har jag alltid haft kontroll över mig själv, spelar ingen roll vad jag dricker eller hur mycket, men däremot får jag fina baksmällor och det är väll dom som vill göra sig till känna så fort man känner den där doften av alkohol. Dessutom har man ju lite jobbiga minnen från just alkoholpåverkade, både vad gäller anhöriga och vad gäller misshandeln jag gick igenom för några år sedan.

Haha, min mormor är underbar! Inte nog med att hon är världens finaste människa, är det något jag ärvt av henne så är det självständighet, humor och frispråkighet. Jag vet inte hur ofta vi pratar gammla minnen och hur jag viker mig av skratt när vi munhuggs om karlar och snuskiga skämt. Det är min mormor det, mamma berätta att mormor brukad resa mycket ensam när hon var ung, det var då jag insåg hur lika vi är vad gäller att prata öppet om saker och att klara sig själv här i livet med drömmar/ mål. Mormor är inte ett dugg rädd för att göra bort sig, lika envis som in i bänken likt mig, social som attan och främst av allt otroligt vänlig med andra människor.

Ni skulle träffa henne! ^^

          29 December 2008, 04:41

     Dille på smoothies




Jag har börjat med en ny grej som faktiskt funkar utmärkt för mig.
Personligen är jag emot olika typer av dieter eftersom jag är smart nog att förstå kroppens behov, man kan inte bara utesluta varianter ur kostcirkeln. Nej nu ska jag sluta äta proteiner eller sluta helt med fettintaget, kroppen behöver lite utav varje. Det som många har så svårt att förstå är skillnaden mellan lagom och överflöd, man måste inte missbruka eller snåla, det gäller att hitta en balans där lagom av varje är bäst.

Hela grejen bakom det här med att må- se bra ut är ganska enkelt.
Så länge man håller sig under dagsbehovet i kcal, då går man ner. Jag är inte så petig att jag måste väga grejerna, för min del har det räckt att höfta, läs på paketen, addera eller subtrahera lite snabbt så borde det gå bra. Oftast är tabellerna på förpackningarna räknade per 100g som är detsamma som 1dl och hur många deciliter man tar av respektive är inte svårt att måtta med endast synen.

Jag har kört en teori där jag har som livsvana att röra på mig ofta och ätit nyttigt i lagom mängd, för att sedan ha mina två dagar i veckan då jag unnar mig vad jag vill, det är ett måste annars kommer man misslyckas ganska snabbt. I början bytte jag ut vissa måltider med nutrilett, det går inte att bara leva på det som många tror, återigen behöver kroppen variation av vanlig föda också.

Nu till poängen!
Jag läste om en ny metod som lägger sin vikt på smoothies, frukt och grönsaksdrinkar, låter inte helt galet faktiskt för att tro på en metod för en gångs skull. Där sägs det att man ska byta ut måltider med detta och kan tappa 3 kilo i veckan. Som alla vet är frukt och grönsaker nyttigt vilket inenbär att detta alternativ är himla bra.

Hur många kilon man tappar i veckan har ingen betydelse för mig, bara det fungerar och kroppen är med på noterna. Jag gick in på närmaste matbutik och fann till min lycka färdiga fruktblandingar för just smoothies, färdighackat, förpackat i portionspåsar, viktindelat och utan tillsattser ( endast ren frukt ). Sedan köpte jag Arlas lätt vaniljyoghurt som är lite stadigare och ger ökad mättnadskänsla än vanlig mjölk, innehåller en lagom mängd fett som kroppen behöver också.

Nu har jag kört detta ett tag som jag byter ut vissa måltider med istället för nuttrilett, billigare, räcker till fler portioner och nyttigare. Smakar ljuvligt, tar bara några minuter att mixa ihop ( godare om man mixar det halvt fruset, blir isigare och godare ), nyttigt och man blir faktiskt mätt efter ett stort highball- glas. Man kan varierar frukt och grönsaker efter behov färskt, men jag föredrar dessa påsar eftersom det är håller längre fryst och är snällare för ekonomin, cirka 30 kronor för en påse med fyra portioner.

Nu har jag tappat sammanlagt 7 kilo i vikt på bara någon månad, då har jag inte bara ätit vanlig mat, bytt ut måltider, tagit mina vitaminer och rört på mig. Nej, har faktiskt unnat mig två gånger i veckan också, jag har funnit en balans som funkar och jag mår bra utav det. Har sänkt mitt höga blodtryck till normalt, håret käns friskare, piggare och naglarna går inte av på samma sätt längre.

Synd bara att jag inte funnit samma balans när det gäller min sömn, haha inget är perfekt som man brukar säga!

          25 Augusti 2008, 17:45

     Nintendo Wii




Jag känner mig på ett himla bra humör idag, kanske för att jag nu enklare kan blogga. Jag har funnit filer i min dator som legat långt från min vetskap på hela 7 gig! Dom åkte i sopan på en gång, samt att jag funnit nya lösningar att lagra bilder/musik på, så utrymmet hålls nere. Även blockat pop-up fönster och liknande som i stort attackerat mig. Nu har jag ett msn-virus på min dator som är svårdödat, det förökar sig i masstal och flera olika varianter, men jag hoppas att det går bort med tiden och att min dator ska fungera fram tills jag införskaffar en maffigare variant.

Jag har lärt mig en ny sak eller snarare sett allvaret i ämnet datorer, det är inget man bara använder utan också något man måste lägga ner sin själ i och sköta om " det är endå något som lever ", som måste städas, rensas i, virussöka ofta och verkligen sköta om sin dator.

Nu till ämnet, igår var jag barnvakt eller snarare gjorde mina bröder sällskap.
Mamma med sambo var på 60 års fest under hela dagen, det var någon jättevilla på Lidingö med 100 personer och stor buffe.

Under tiden sällskapa jag Joakim och Johannes, fy fan vad rolig vi hade! Brorsorna hade skaffat Nintendo Wii och det måste vara det roligaste jag gjort på länge, x-box och playstation - släng er i väggen! Här snackar vi om konsoller som inte väger ett dugg, lätta som fjädrar. Det bästa av allt måste nog vara att alla konsoller är trådlösa och nu talar vi om att sitta i sköna positioner, ingen om snubblar och förstör på meter av sladdar och en större inlevelse. Ratten som ligger underst på översta bilden har man till Mario Cart, man kör bil med en enda ratt i händerna, as coolt! Sen är dom översta fjärrkontroll- liknande konsollerna till för att styra överiga föremål, hur sköna som helst att hålla i, lätt att styra med och som sagt helt trödlöst.

Jag är Master på Nintendo Wii just nu och jag bara älskar prylarna! Brorsorna satt med öppna munnar och sa - wow efter varje mission jag klarade och varje bana jag lyckades öppna. Jag hade aldrig sett skiten förän igår och efter en timme är ju hur grym som helst, jag sa till mamma - jag ska nog fytta hem igen, tänk du får barnvakt dygnet runt eftersom vi kan lira all the time. Då skratta hon bara och sa - men det är väll skönt att bo själv också, du kan ju komma hit hur mycket du vill och det lär jag väll göra efter den här upptäckten.

          02 Juli 2008, 14:24

     Femhundra spänn rikare


Vilken jäkla tur man har!
Gick med små tunga steg efter ennu en jobbig dag, tröttare än någonsin. Hemma står en stor korg med tvätt och bara väntar, diskhögen ler åt mig och på golvet svävar katthår lätt fram via små vindpustar som knuffar på från mina tunga steg som svishar förbi. 

Imorgon är det sista dagen för den här veckan, sedan kan jag luta mig bakåt och njuta.
Klart den tanken ger mig lite energi när jag står här med tvätt och en morgondag som börjar åter vid 06.00 - jag vet att det bara är en dag kvar innan jag får helg, så det ska jag klara. Tog en sväng in på Ica för att handla ny hårfärg, den som inhandlades tidigare gav inte det resutalt som önskades, så i samma veva slog jag till på en ennu mörkare nyans - jag tycker det är skiitttläckert med mörkt hår. När varan var betald och benen började röra sig mot bostaden fick jag syn på något som knappast var möjligt, ja det trodde i alla fall jag och gnuggade ögonen med en snabb blinkning. Där mitt framför mig låg en vilsen 500kr - sedel och bara skrek - rädda mig, jag vill inte lägga här helt ensam. Jag menar om jag sett vem som tappat sedeln hade jag givetvis lämnat tillbaka den, men i det här fallet låg den där.

Har drömt lite om detta, så slog det in tillslut.

Tidigare inlägg Nyare inlägg