Follow      

          22 Juli 2009, 22:41

     Brudparet


Jag smälter bort här hemma!
Fläkten går på högvarv, det finns inte en chans i hela världen att jag lämnar några fönster eller dörrar öppna, har man svår insektsfobi så har man. Jag må vara en stor djurvän, men småkryp är något extra, hjärtat stannar till hur mycket jag än försöker. Har jäktat hela eftermiddagen med tvätt och städ i denna värme, tänkte att det vore skönt att ha det gjort lagom till helgen och särskilt när man inte enns är hemma imorgon, då är det äntligen tid för Lundell på scen igen! :)

Det är folket som bygger landet.
En av Lundells låtar, sammanträffande kan man tycka eftersom jag nyligen känt stort obehag kring mänskligheten. Det är inte så att livet suger, det är nog människorna som bär det ansvaret. Numera är det inget som fungerar, samhället skiter totalt i andra människor så länge dom har det bra själva. Vänner käns plötsligt som ett vemodigt ord för dessa växer fan inte på träd och dom man trodde gott om tycks ha betydligt fler lik i garderoben än vad man vågade föreställa sig, det tycks ligga en viss sanning i det här med att man inte kan lita på någon, inte enns dom som står närmast. Den offentliga sektorn brister, sl-traffiken här i Stockholm är mer än en skam och vuxna människor, det är bara en löjlig titel då även den mest föråldrade må sjunka lägre än minsta barnunge. Jag förstår inte att man inte skapar den värld som man innerst inne vill ha, det vore som om man lämnade över hela ansvaret på andra så fixar sig allt, men i själva verket följer alla strömmen och påverkas så jäkla lätt av andras negativa tycken. Om alla gjorde goda gärningar så skulle allt bli så mycket bättre.

Bara för att nämna.
Så finns det en person här på Ican där jag bor som alltid börjar prata med mig när jag ska handla, antagligen så gör han det för han uppfattar mig som intressant eller bara för att jag är rolig att snacka med, who knows? Men det är själva grejen, att man  tar intiativet och snackar med någon man inte känner, bara är allmänt jävla trevlig, sådant gör mig glad. Senast när jag var ner i tvättstugan nu så hjälpte jag en äldre granne med tvättmaskinen, bara det fick hennes leende att växa sig bredare än mitt midjemått och pratglad blev hon också på köpet :) Bara för att nämna, så måste jag briljera med min fina mormor som berättade att en tant på hennes dagverksamhet blir mobbad, gissa vem som sa ifrån och gick fram för att bekanta sig med henne, hur gulligt var inte det på en skala, nu kanske ni förstår hur underbart fina min mormor och morfar är, världens bästa. Bara allt dom gjort för mig, jag skulle nästan kunna skriva en hel bok enbart om min kärlek till dem och deras förmåga att alltid ställa upp, allt för mitt bästa.

If you wanna make the world a better place, take a look at yourself, and then make a change.

          19 Juli 2009, 21:36

     Brudparsspex


Nu börjar det bli mycket att hålla reda på!
Visst att jag tar god tid på mig och ennu känner en viss svårighet till fotoredigerandet, men det är lite av en teknik att få ihop det hela snyggt i respektive inlägg utan att röra till det. Nu på senaste har jag även haft en hel del på gång, så nu sitter man och klurar i vilken ordning man ska följa upp allting.

Ska snart gå igenom bilderna från helgen också.
Det blev både båtutflykt och dop, så nu har man varit igång non-stop. Jag är en person som behöver vara igång för att inte bli rastlös, men nu ska det äntligen bli skönt med en lugn söndagkväll. Tycker det har varit trist i tv-tablån så det fick bli en sväng till Ica och hyra film. Jag älskar film, dock har jag legat lågt på senaste tiden då videobutiken bomade igen och Ica tog över det hela, förstod aldrig hur man gjorde det där med bokningar över dator som numera är det nya systemet. Sen tog jag modet till mig och prövade på, var mycket enklare än jag trodde, knappa in personnummer och visa legitimation så får man dom över kassan i små enkla fodral, endast 19kr styck "innan låg det på 50-60kr". Jag tycker det är mer än ett kap, så nu lär man väll bli stammis igen. Jag körde på Twilight som alla snackat så mycket om, tjejer är som galna i den manligt huvudrollen och läser böckerna om och om igen som om det vore nytt för varje gång, dock känner jag mig skeptisk till det här med vampyrer, hur trovärdigt blir det på en skala? Borde väll sätta mig ner snart, blev faktisk två filmer, ska se Patrik 1,5 också.

Hoppas nu att det blir något sevärdigt.
Jag såg dom nya Wallander och Benjamin Button för ett par dagar sedan och dom var riktigt bra. Benjamin Button tog tag i mig totalt, den hade verkligen ett stort, berörande och värdigt budskap. Det här med att inte ta något för givet är så självklart, hur dyrbart varenda sekund här i livet är, hur människors öden inte alltid korsas, att vi alla har en roll här i livet, att nuet må vara det mest värdefull då det som redan är förbi inte kan förändras med spillda tårar, att inget i livet är beständigt utan må vara under ständig förändring, oavsett om livet hade skett på ett annat sätt så finns det en mening med varje händelse. Det var så häftigt att se hur våra val kan påverka i varje led, efter våra beslut påverkar vi våran omgivning både på gott och ont, oavsett hur vi väljer blir resultatet alltid varierat. Allt runtomkring oss sker hela tiden, vi kan inte påverka det som varit, men vi kan påverka det som komma skall. Men för att inte glömma så kommer man aldrig ifrån det negativa, allt har sin mening, sen får vi välja om vi vill stanna kvar eller gå vidare, för på något sätt glömmer vi mitt i vreden att vi fortfarande kan kämpa vidare och påverka framtiden. Jag tror svårigheten ligger i att vi inte kan påverka livets ständiga förändringar, oavsett beslut kommer livet endå vara under förändring. Jag tror däremot att vi kan påverka känslor, välbefinnande, hälsa och hur vi efter förmåga vill formar våra liv om vi lär oss hantera dessa förändringar på bästa sätt. Det är lite som att, antingen slösar vi tiden på tårar eller så tar vi vara på våran dybara tid och kämpar vidare med lärdomen mot nya härliga ögonblick.

Efter regn kommer solsken.

          17 Juli 2009, 01:59

     Brudbuketten


Buketten som Yan höll i under hennes och pappas vigsel.
Pappa hade bjudit över familj och vänner på smögåstårta och antagligen jordens godaste marsipantårta i vitt. Prästen "en kvinna" stannade kvar under hela firandet och jag har aldrig varit med om någon som varit igång så mycket som henne, hon berättade om alla sina arbeten och antaganden inom olika kategorier, inom landet och utom landet. Jag tror att hon kunde fem-sex språk, något i den stilen, vissa människor kan verkligen inspirera och förvåna. Magnus, en ny bekantskap till pappa var där och spelade akustiskt för oss. Han hade spelat i flera band som ung och hade jobbat vidare på äldre dagar med musiken inom covers på olika krogar. Det var speciellt en låt som bet sig kvar i minnet, blev nästan lite tårögd till tonerna av Annies song med John Denver i samband med den fina stämningen omkring mig. Jag kunde läsa farmos tankar när hon länge slöt ögonen till tonerna, jag tror att hon tänkte på farfar där uppe i himlen, det blev lite som en extra knuff i hjärtat när känslorna blandades på det viset.

Fin stämning blir det förhoppningsvis imorgon också.
Måste upp tidigt då jag ska ta med min mormor på en heldagsutflykt, bara hon och jag. Den bästa människan på den här jorden och jag ska aldrig ge upp min plikt att visa henne livet i all den glans så som hon har gjort för mig, ja inte för att glömma min kära moffa. Ibland kan jag riktigt märka glädjen i tonläget, hur kropprörelserna blir allt häftigare och hur jäkla glad hon faktiskt är för att jag inte låter henne glömma hur livet skall levas. Ja min morfar brukar ibland klämma till med hur bra det är att dom har mig när jag prick i tid lämnar över dagens medicin, jag skulle göra allt för dem men inget kan mäta sig med det dom gjort för mig.

Så imorgon tar vi en liten båt till fjäderholmarna, umgås, upptäcker, fotar och äter gott.

          13 Juli 2009, 03:29

     Bröllopsdetaljer


Första bilderna från pappas bröllop.
Har gått igenom foton som en tok under natten, med blandad förtjusning. Det är riktigt skoj när det börjar flyta på, dock har jag fortfarande en hel del att lära, det är nog vägen dit som är det mest retliga. Av alla bilderna jag tog så gillade jag nog dessa mest, den svartvita blev riktigt läcker...

Som vanligt börjar tankarna snurra, funderar lite på det här med äktenskapet.
Själv har jag alltid tyckt att förlovning räcker, resten är bara papper om äganderätt som man kan torska rejält på om man råkar ut för den lömske. Det är väll därför jag enns resonerat som jag gjort, men vilken tjej har inte drömt om den stora kärleken och den perfekta klänningen? Likt många andra har även jag trampat i klaveret, man får rysningar när man tänker på det, dock var väll även det en del av livets skola mot personlig utveckling, så ja lite tacksam ska man kanske vara över det svåra också. Att man tvivlar sådär mitt i allting är kanske inte så märkligt, antingen så är man för hård med sina ytliga krav, om inte så smyger rädslan inpå för att det hela bara ska bli fel, fel, fel. Den senaste tiden har jag kommit på mig själv med tankar jag nästan borde skämmas för, det resoneras flitigt om det är jag som är för hård eller om det bara är min rätt att faktiskt finna attraktion till en viss typ, att ligga lågt är väll bara ett sätt att välja sina kort rätt. Jag tycks ha fått en förmåga att lätt vilja fly, man är livrädd att halka dit igen, kanske värdesätter jag min frihet lite över gränserna och mitt i allting hör jag mig själv säga - vart går gränsen kring hur mycket man bör förvänta sig ifrån någon annan? Givetvis befinner sig mina tankar bland rosa moln likt vem som helst, klart man vill ha någon där. Jag har inte heller svårt att få andras intresse, jag skulle faktiskt kunna välja, likt förbannat slutar det alltid med att jag bara tycker allt blir jobbigt. Det passar inte mina förväntingar, inte heller finns det allt för många lämpliga kandidater med hjärncellerna på plats och jag må vara mån över den frihet jag idag har då inga möjligheter i mitt liv får försvåras.

Trots mina tvivel så tycks lyckan finna sin plats för en del.
Pappa må inte bara ha funnit någon han tycker om, han har också halv tagit sig ur sin svåra sjukdom som gjort både honom och mig mycket ont under åren. Operationen skulle äga rum mycket tidigare men gick av stapeln allt senare. Det har varit mycket oroligt eftersom bieffekterna kunnat förvärra sjukdomsstadiet desto mera, endast tre stycken har vågat sig på det ennu ej godkända ingreppet. Desperat som man blir efter många års lidande av ryggsmärtor relaterade till ryggsjukdomen och påföljden av en bruten nacke fanns inga andra alternativ för honom. Det har varit en fruktansvärt jobbig tid, mest för honom som fått hantera blickar och svårigheter av olika slag, men också för mig som fått hantera hans känslostormar i mindre fina perspektiv. Men jag förstår honom, det har inte varit lätt alls och efter att ha kikat ner i backen hela sitt liv vore väll den mest riskabla operation småpotatis. Idag är det första gången på 23 år som vi kan prata med varandra och bibehålla en ögonkontakt.


Btw, så har även min mamma och henns sambo börjat tala om bröllop till nästa sommar.

Senare i november, då firar momor och morfar guldbröllop, 50 år som gifta!

          04 Maj 2009, 02:57

     Heaven's On Fire



Snörvel.Host.Stonk!
Min helg har inte varit en dans på rosor, snorat sönder näsan så blodet forsat, hostat så rösten gått sin väg och numera låter som en sönderknarkad stämma, natten var olidlig med 39 graders feber. Jag är sällan sjuk, då handlar det om flera år mellan varje gång. Sist var det fem år sedan och då var jag riktigt sjuk, låg i maginfluensa och lunginflammation samtidigt, var inte kry på en månad. Jag är jäkligt glad att jag har så pass bra immunförsvar, blir jag sjuk så blir jag det rejält men tiderna mellan är långa och det är sällan en sjuk person smittar av sig på mig trots en nära kontakt. Det som gör mig så förbannad är att detta inte var självförvållat, inte heller något som nödvändigtvis skulle ha hänt, det är mer konsekvensen efter andras usla beteende.

Valborg var riktigt trevligt till en början.
Högg in på en lax-räkmacka med mormor, delade en flaska vin och smutta på varsin drink. På kvällen avnjöt jag årets första grillning, fläskfile med pommes, chaminjoner, vitlökssmör och beasås, till det cola samt mera vin - mums. 

Hade väll inga större förväntingar när vi mätta och belåtna satte oss i bilen mot bruket, inget höjdarställe. Men jag var nog lika glad som brorsorna när den sprakande elden efter en kort stund förlorade sin uppmärksamhet till ett dunder av fyrverkeri jag aldrig förr skådat, det var inte pang från och till som på nyår, utan en noga planerad show där allt smällde av till punkt och pricka.

Sist men inte minst vart det hemgång, jag hakade på, drack lite mera, kollade på dagissnuten och lira musik. Mamma ville ha mig kvar över natten, dock valde jag nattbussen hem, enda sedan barnsben till minne av mina föräldrars skilsmässa har jag en sådan obekväm känsla till att fara och flyga mellan, jag vill ha mitt egna standardplace där jag känner mig trygg och hemma.

Givetvis glömde jag bort alla småfjoritsar som tagit tillfället i akt att denna dag supa sig redlösa, halvvägs var allt lugnt till dess att hundra dyngraka småungar skulle på. En busschaffis bytte pass med den dåvarande och sen var helvetet lös! Ni kan ju bara tänka er reaktionen mellan den plikttrogna busschaffisen med anställning sedan -70 talet och packade ungdomar som vill vara något utöver det vanliga med X antal promille i blodet. Det slutade med att en snubbe slank förbi, chaffisen vägrade köra och släppa på alla andra som skulle med. Det var demostration utanför, tjejer som ville leka psykolog och grabbar som ville visa sig odödliga. Chaffisen blev tillslut knuffad och hånad, en annan koppla av brandsläkaren och gasa ner hela bussen till ett syrefattigt hav som resuterade i ett obehag för luftrören. Fyra väktare och en polisbil stormade stället, alla fick kliva av, en av killarna blev så agressiv att han fick armar bundna bakom ryggen i liggläge med två fullvuxna män ståendes på hans aktiva ben som med all kraft försökte ta sig loss. En ersättningsbuss kom och alla pressade sig på, endast dom omyndiga småbarnen som ställt till det kom på, själv fick jag inte plats och blev kvar ytterligare med några andra skötsamma personer som åkt med långt innan vandaliseringen. Nej, vi fick snällt stå och vänta i 1 ½ timmer på ny buss, jag var hemma vi 05.00 på lördagmorgon, vaknade kanonförkyld och nu har jag missbrukat vitaminer i hopp om att bli frisk till morgondagen då min mormor fyller 76 år, massor med gäster och med mig som ansvarig kring organisationen då min mormor inte kan det själv.

...Tyvärr är det oftast oskyldiga som får bära konsekvenser för andras snesprång.