Follow      

          20 Juni 2014, 22:54

     Happy Midsummer!

 
Önskar er alla en glad midsommar!
Familjemys och hemmagjord jordgubbstårta under dagen. Nu, en senare middag och ett lugnt avslut på denna midsommarkväll. Sambon har kämpat på i köket. Som vanligt lagas den ena tiopoängaren efter den andra. Ikväll bjuds det på lyxmiddag. Ugnsbakad kycklingfilé. En currysås med lite sting i och pommes chateau gjord på färskpotatis. Allt gjort från grunden. Inga halvfabrikat här inte. Serveras med en frisk sallad och läskande att dricka. Troligast är att vi avrundar med film, godsaker och en varm famn :)
 
Fortsatt trevlig kväll!

          16 Juni 2014, 16:03

     Körsbärsblom. Cherryblossom. Kirsikankukkia. Kirschblüte

 
Underbara körsbärsblommor!
Älskad och uppskattad av många.
Var inte sen med min Canon till det årliga fotoruset i Kungsträdgården. Där många människor samlas och kameror går varma. Blev ett gäng bilder jag tänker dela med mig utav. Men först ut blir dessa foton jag knäppte av i mina hemtrakter.
 
Det är något speciellt med fruktträd. Där växer inte bara saftig frukt. Utan också naturens skönhet i form av knopp och blom. Så här års lämnar omgivning många intryck av välbehag för våra sinnen. Något man verkligen bör njuta av så länge det varar. Men som med allt annat finns det för- och nackdelar. Då syftar jag på vindarna som för med sig pollen. Ett fantastiskt system för djur och naturs överlevnad. Dock inte lika behagligt för näsa, ögon och hals. Själv har min allergi blivit bättre med åren. Men kan ännu känna en kittlande och kliande känsla i näsa och gom. Ska vara tacksam att det inte är värre än så. Förstår att det kan vara ett helvete för många.
 
Så vackert! Som ett hav av rosa fluff och sötsaker.

          19 April 2014, 22:24

     Happy Easter!

 
Önskar er alla en härlig påskafton.
Här har dagen avverkats med nära och kära.
Överraskat kärleken med en påskpresent han länge önskat sig. Alexander sken upp som en sol av glädje :)
Under kvällen har vi njutit av en underbar middag. En rätt som länge varit väldigt uppskattad. Efter varmrätten serverades en frisk glassdessert. Känner att jag rullar fram nu ^^,
 
Glad Påsk! 

          18 April 2014, 05:07

     Blåsippan ute i backarna står...

Niger och säger nu är det vår. Barnen de plocka små sipporna glatt, rusa sen hem under rop och skratt.
Mor, nu är våren kommen mor. Nu får vi gå utan strumpor och skor. Blåsippor ute i backarna stå, ha varken skor eller strumpor på. Mor i stugan, hon säger så, - Blåsippor aldrig snuva få. Än får ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger mor.
 
Tussilago och vitsippor mina ögon skådat.
Kände dock att jag missat blåsipporna. Också ett typiskt vårtecken.
Utan någon vidare tanke på dessa sippor. Springer jag nerför backen bakom tegelbyggnaden utanför min bostad.
Bråttom för att inte missa tåget. Så stod där blåsipporna och dansade i vinden. Härligt! Precis det jag höll utkik efter.
 
Fotat och klart. Då kommer vi på att tåget numera ersätts med buss i samband med nybygge av tågbanorna. Vilket innebär en annan väg att gå. Men likt allt annat så finns det en mening med allt. För där i backen på helt fel vägnar. Växte blåsipporna.
 
Våren bjuder nu också på en härlig långhelg med påskfirande. Bara att njuta :) 

          15 April 2014, 02:21

     Vårtecken

 
Äntligen känner jag hur våren blommar ut.
Jag och min älskade tätt intill. Hans arm runt min midja.
Solsken och blå himmel. Porlande vatten och växtlighet som spricker upp ur marken.
 
Vinterns döda kvarlevor bleknar allt mera. Livet leker ännu en gång :)

          04 Oktober 2012, 00:48

     Vid vägkanten

 
I detta ögonblick hade jag precis upptäck det fantastiska med iPhone-kameran.
Har alltid en digitalkamera med mig, när systemen inte alltid finns till hands. Dock har mobilkameran allt mera börjat ta över. Jag förstår så väl denna hysteri kring instagram. Har man börjat fota med iPhone, kan man inte sluta och inom kort är minnet halverat med bilder i hundratal. Bra kvalitet och alltid i närheten.
 
När jag stod där vid vägkanten och njöt av naturens skönhet, hade sommaren precis börjat. Värmen varade inte länge, men en ny årstid är nu här och visst har även den sin skönhet och charm :)

          31 Januari 2012, 17:14

     Straight to the heart



När naturen bländar med sin skönhet, på ett sätt människan aldrig kan rå sig på.
Det är svårt att förneka dess beröring ända in i själen. Man riktigt känner hur ens inre får ro och hur den friska luften fyller på med ny energi. Mycket av det vi idag upplever, är sådant människan står bakom. Men ser man till en himmel som brinner av solens sista strålar och där kulörer smälter samman i en enda färgexplosion, så kan det inte bli mer äkta. Att beskåda något så vackert till kluckande vatten, det sista lövens rasslande lek i vinden, ankorna som släpper ifrån sig sina skrän och hur den kalla brisen nyper tag i enns kinder, är som medicin för det inre. Världen runtomkring slutar att existera och allt som återstår är jag och naturen som möts i ett läkande rum, som i en kupa.

Åh tankarna sedan, det far fram som i en revy och bara skakar om. Men det är bra! Ibland kan jag tänka tillbaka på det ögonblick som fick mig att le, det som betytt mycket för mig. Liksom det som en gång rev upp och gjorde skada. Hur det smärtsamma kan göra så ont, men endå bära med sig en mening. Jag tror på anledningar, att allt sker av en mening. Det sjuka är att jag alltid kommer på minst en fördel med allt som skett, oavsett om det velat mig illa eller väl. Många gånger tänker jag tillbaka och saknar, för glömmer det gör jag aldrig. Främst de fina stunderna i ett gammalt elände, är det jag tänker på och förundras över hur fel en del endå gick. Varför ska människan förstöra och åsamka skada? Varför måste livet tvinga till ofrivillig förändring? Det är väll det som får mig att dra en enda lång suck. Det räcker för att gå vidare. Det hopplösa liksom flög med i sucken och försvann med vinden. Jag har lärt mig att hantera det mesta i livet. Ibland ser jag tillbaka för att finna meningen, för att acceptera, minnas det som var bra och kanske endå få tycka till i min ensamhet. Men det är inget som tar död på mig längre. Att känna sorg är mänskligt, men någon akilleshäl går ej att finna. Jag vet vad jag vill, jag slår mig fram och jag vet hur jag hittar min drivkraft.

Sen får man höra ett och annat om förorten, men jag lever på gränsen mellan fartfyllda dårar och lugnet. Det är skönt att kunna gå till den sida som passar för stunden. Se bara till mitt promenadstråk som slingrar sig mellan strandvillor och mälaren. Då är det långt ifrån den enda fördelen, så jag kan inte klaga :)

          26 Januari 2012, 04:36

     Bland Höstlöven



I början av november kunde jag ännu möta grönskan, en växtlighet i linje med hösten.
Det förvånade, då jag hade räknat med både kyla och snö. Istället är det vad jag möts utav idag, när januari snart ska lämna över till februari. Är det bara jag som tycker att det är lite udda?

Samtidigt tycks vintern har tagit sig in mitt inre. Där gick nyligen en lavin.

          30 Oktober 2011, 01:09

     Fallen Leaves



Färgbomb!
Hösten har verkligen en förmåga att blända med alla sina färger. Det riktigt lyser upp marken där man går.
Tror jag var ute i sista sekund när jag tog tag i kameran och leta höstmotiv. Sakta men säkert börjar naturen dra sin sista suck. Snart faller mörkret tyngre och dödens årstid tar vid. Som ett sista farväl innan nytt liv börjar gro.
Det jag gillar med Sverige. Att vi har så många årstider. Värme och kyla som turas om. Det blir inte för mycket av något. Man får chansen att vila mellan värmeslag och frossa. Och årstiderna är så häftiga i sig. Hur allt föds, lever, åldras och dör. Precis som oss. Exakt så som livet är. Allting bara är. Sen börjar det om.

Ska fortsätta se Yrrol nu. Det här klippet är ju för skönt. Och brorsorna har roligt åt "jag har ätit pannkaka".
Såg föresten Claes Månsson på tunnelbanan för inte så länge sedan. Såg också Ola Rapace. Vi dela tågperrong. Här talar vi en halvmeter ifrån *drool*. Springer på kändisar som aldrig förr, men det är väll också Stockholms kändistätare områden jag börjat pasera om dagarna. Sen springer det väll in en och annan på jobbet också.
Kan vara rätt skoj många gånger :)

          08 Juli 2011, 02:56

     Goodbye my love, goodbye my friend


Canon EOS 400d + Kitobjektiv

Järfälla kyrka 11-07-07
Idag tog vi farväl av dig. Du var mycket älskad i alla kategorier, inte enns det förflutna hade släppt taget om dig. Där sörjde vi dig alla tills ögon blev tårade och mascarans svärta smeta ut sig på kind. Blommor i mängder, rosa och vitt likt ett hav av blader som sakta rasa mot kant. Det är så svårt att förstå hur detta kunde ske, än har jag inte fattat och lär nog aldrig göra. Men jag kände det i luften, hur all kärlek i rummet sökte dig och jag tror vi fick ditt svar. Var det inte flugan där som surra, så var det nog duvan där på grusgången. Solen gjorde himmel och gräs till ett skimmer och kvällen mötte en blodröd horisont, något jag sällan ser. Jag tror det var för dig.

Vi alla saknar dig så!

          20 Juni 2011, 00:39

     After rain comes sunshine


Canon EOS 400d + Kitobjektiv

Idag har molnen legat tunga och regnet smattrat mot fönster.
Även känslorna har levt rövare, likt tvätten i en centrifug. Där trycker smärtan mot bröst och hals likt det där tunga molnen, redo att snart brista. Droppar mot glaset, droppar mot kinden. Det sägs att "efter regn kommer solsken" och så sant är väll det. Att glömma var nog aldrig menat, ty det bär med sig lärdom och minne. Men förr eller senare fortsätter vägen, en sträcka vi måste vandra. För visst stämmer det att likt solens strålar som brer ut sig på himlavalvet, skall även ditt ansikte lysa.

Det började med värme och glädje, sådär som somrarna brukar starta. Den yngsta i syskonskaran fyllde år och där stod min äldsta bror med biobiljetter i handen som han tagit emot på skolans stora scen, för han är den som utvecklats mest. Där står jag och där står de andra, alla med sina möjligheter och drömmar. Det är ljusa tider. Så kommer det där samtalet, där två själar lämnat jordelivet, varav en mycket närstående. Men det var väll så det skulle vara, ur det ena föds det andra. Oavsett om det gäller nytt liv eller ny inre styrka. Det är bara så genomjävligt ibland.

          25 September 2010, 05:05

     Lila Blomster



Hösten är här och jag börjar redan sakna sommarens lugn.
Som person uppskattar jag Sveriges varierade vädelekar rätt bra, även om skitväder kan gå mig på nerverna. Jag är väll helt enkelt för ytlig för att tåla vind och fukt som snabbt förstör delar utav min personliga stil. I det här landet är vi aldrig riktigt nöjda, antingen är det för varmt eller så är det för kallt. Det är väll därför jag gillar dessa variationer på väderlekarna, att det aldrig blir för enformigt. Jag skulle aldrig klara av att bo på en plats där hetten eller kylan vore konstant, jag skulle helt enkelt kvävas eller frysa till döds. Varje årstid har sin egen charm, men sommaren är något speciellt. Det är lugnet, det är en slags sinnesro över hela samhället som tar sig rätt in i själen. Problem och känslostormar käns mindre besvärliga.

Jag råkade döda en spindel igår, jag lovar det var en olycka.
Insekter är ren och skär panik! När jag fann en spindel i badrummet så var jag snabb med sopkvasten, allt för att putta bort den på något sätt. Istället dog den, jag mossade den och vad som blev kvar försvann spårlöst. En spindel betyder tur, men att döda den står för otur. Idag fick jag ta del av bägge delar, det började med att jag skar mig rejält på ett rakblad på ett mindre bra område. Men i övrigt har det flytit...helg, pengar på kontot och ett gott tecken från en viss person :) 

Dock har det varit lite för mycket elände senaste veckorna.
Inte nog med att blått gick vidare i valet, under måndagen fick jag ett tråkigt samtal. Min morfar hade trillat och brytit benet, fick direkt åka till min kusin för att sitta barnvakt mitt andra vakna dygn på raken. Min morbror fick snabbt åka till akuten för att sällskapa under röntgen, dagen efter blev det operation och lika snabbt var han hemma igen. SKANDAL!!! Är det politikerna man ska tacka eller? Att min stackars gamla och sjuka morfar ska behandlas som en påse skit? Hälsade på honom under torsdagen och han såg så liten och ynklig ut, han låg där och sov som ett litet sorgset barn. Snabbt drogs jag tillbaka i tiden, när jag var liten och morfar var en frisk man, likså mormor. Numera bor det på ett ålderdomshem och inget är sig riktigt likt längre. När vi skullde vinka adjö, då kysste morfar sitt finger och gav en slängkyss :,(

Lilla morfar <3


          25 Augusti 2010, 23:37

     Tre.Trio.Trippel.Triss



Äntligen har jag börjat ta tag i mina foton igen.
Fick ett jättesug, så starkt har jag aldrig känt det förr. Så skönt att bara sätta sig ner en sysslolös kväll med musik i hörlurarna, redigera foton och skriva.

Bilderna tog jag förra sommaren, bättre sent än aldrig :)
Det sjuka är att denna sommar också snart är över. Kändes som igår, när jag hade sommaren framför mig. Kändes som igår, när jag landade på denna planet. Åren bara flyr förbi och kattskrället har redan blivit 4½ år, jag köpte ju henne alldeles nyss!?

Man bör ta till vara på det dyrbaraste stunderna så gott det går, kort därefter är även dem förbi.

          07 Augusti 2010, 22:40

     Obehaligt Men Vackert



Kommer ni ihåg nyheten om flickan på 8 år som blev våldtagen?
En liten flicka ska tydligen ha blivit indragen i en bil, när hon gick mitt i Sollentuna centrum. Sedan ska våldtäcksmannen ha kört henne en bra bit ut mot skogen för att fullborda vidriga handlingar.

Dessa bilder beskriver inte en känsla och en upplevelse lika väll som verkligheten. Dock får man en mindre uppfattning om hur vackert edsviken är. Den plats där min pappa redan som barn fiskat fram tills idag, fyrtiofem år senare. Den plats där även jag börjat sällskapa min far på men trevligt umgänge, nöje och underbar natur. Det är så sjukt fint. När man cycklar längs vägen ser man trevånings villor där det rikare bor med sina lyxiga båtar, pooler och flertalet bilar i miljonklassen. Längs vattnet åker ungdomar vattenskidor-vattenboard och skrattar samt tjoar. Det är undertbart, en plats där man likt alltid tror att ingenting skall hända. Nej, där man själv befinner sig händer det ju aldrig något, eller?

Det hemska är att precis där vi har befunnit oss under våra fisketurer, där blev den lilla flickan våldtagen. Jag kände mig faktiskt inte rädd, bara obehagad på något vis, äcklad av människan som i mina ögon alltid tycks brista förr eller senare. Med all min aggression jag idag bär inom mig, skulle jag lätt krossa k*ken på äcklet. Det här är liksom inte det enda, i mina hemtrakter har det skett så mycket inbrott och mord så jag kan inte räkna det på mina fingrar. Det har blivit värre, människan har blivit värre. Människor begår hemska brott och människan sviker, vem kan man känna sig trygg med? Sorligt nog är en av mörderskorna till ett av det dödsfall som skett i trakten, också en vän till många bekanta ansikten jag känner till. Att det kan gå så snett.

Vart är världen på väg?

          28 September 2009, 22:51

     Motiv i repris

 
Standardmotivet helt klart.
I stort sätt så har väll alla sett dom små vita blommorna, körsbärsblommorna. Lite av det motiv som man ger sig på så där i nybörjarträsket och som ständigt återkommer. Blommor är väll inte det roligaste att ge sig på som fotograf, lite för simpelt och kanske lite uttjatat för den delen också. Endå håller det, på något märkligt vis kan något så simpelt som en blomma variera så galet mycket beroende på hur man tar bilden. Det spelar ingen roll vad man egentligen väljer att fota, ingen bild blir helt den andre lik, även om hundra personer knäpper samma motiv. Ganska häftigt faktiskt.

Nog om det...
Något som däremot hör till ovanligheten är att jag besitter en huvudvärk från ingenstans. Har varit ledig under dagen, dock pluggat lite för nyttans skull men inte allt för brett som annars, ätit gott men nyttigt, utvilad med en ledig dag extra utöver helgen, så varför det trycker i min skalle är ett under?

Tror jag tänker för mycket, det är lite av mig i ett nötskal.


          14 September 2009, 02:16

     Blossom


Sommaren har verkligen rusat förbi.
Inte för att det har med sommaren i sig att göra, tiden har alltid varit en fobi som ständigt gjort sig påmind genom att just rusa förbi mest hela tiden. Min mormor brukar alltid säga att förr i tiden, då gick inte tiden alls så här fort. Jag har svårt att finna tidsepokerna som avgörande faktor, att tiden liksom skulle gå inom olika hastigheter bara för att tiderna förändras, för att åren går och dagarna byter namn? Jag tror snarare att vi har oss själva att skylla liksom hela mänskligheten, vi pressar oss själva till den milda grad med olika sorters sysslor tills vi helt glömt bort att njuta av nuet och det verkliga livet som sker medans vi är upptagna med annat. På något vis är det svårt att komma ifrån alla måsten, men desto lättare att se det värdefulla i små ting. Det är väll detta som faktiskt förklarar min förmåga att alltid sitta uppe några timmar extra om nätterna, att alltid vilja vara den som suger lite extra på livets sköna ögonblick, bara för att verkligen få njuta så länge det bara går.

Hösten började lite kämpigt.
Först en sen bokleverans för den nya terminen och därefter plugga ikapp en heltid på fem kurser där vi förväntas vara idag. Sammanlagt har jag räknat en halv mattebok på 165 sidor och skrivit ett prov på dessa sidor som faktiskt kändes lovande, läst en drös med texter och lämnat in fem arbeten inom loppet av någon vecka. Det sista blev klart ikväll så nu är jag rätt i planeringen igen, otroligt skönt och särskilt med tanke på allt som fyller mina tankar dag ut och in, en syssla mindre lättar lite på bördan och lämnar extra tid åt att verkligen stanna upp och njuta det vid sidan av.

Man kan säga att en god planering skapar bättre marginaler åt både måsten och fria val, på så sätt käns det endå som att jag försöker ta till vara på mitt liv enligt bästa förmåga, bara möjligheten till att uppskatta dessa små ting ökar livskvaliten rejält.
 
Nu har man ju en mängd shyssta serier att följa igen, gäller att planera tiden väl ;)


          25 Juni 2009, 02:11

     Efter mycket om och men



Så är man äntligen tillbaka, vågar inte räkna ut min långa frånvaro utan att skämmas lite.
Haft/ har så sjukt mycket att tänka på, har man inte något att fokusera på, då får man det. Tänker inte dra en story över allt som varit och skett, men det har bara varit mycket och hel del skoj också faktiskt med vänner/familj.

Grejen är bara den, vem ska jag skämmas för? Troligen inför mig själv, att jag inte tagit mig i kragen någon gång, det tog mig ett halvår att fixa bagen till systemkameran och nu tog det ytterligare någon månad innan man kom igång med första redigering. Haha, jag fick faktiskt en gratis veckorevyn via bloggen för ett tag sedan och istället för att lägga blicken mellan bladen så tog det mig ungefär en månad innan jag tog mig tiden, passade även på att läsa en gammal cosmo jag inte hunnit läsa och den var två år gammal - jag säger då det! Hur som haver, är så jäkla glad över min Canon 400d, detta fotointresse var inte alls densamma för några år sedan, men "nu" vore det som om jag lärde känna mig själv på nytt. Åt andra sidan är det annorlunda redskap man söker sig till nu, en allmän digitalkamera kan vara skitbra att ha i väskan, men vill man ha ett proffsigare resultat är systemkameran det enda tänkbara. Nästan lite pinsamt att man lekt fotograf tidigare, jag menar ett bra foto ligger mycket hos personen bakom jobbet också...hur man går tillväga, men det är faktiskt en galet stor skillnad trots att jag i nuläget bara använder mitt kitobjektiv. Lite kul att första fotot blev en närbild, som vanligt ville jag testa gränserna lite. Synd bara att objektiv är så dyra, jag är lite sugen på ett Macro som andra objektiv (heter det så?) så man kan zooma inte rejält, typ fota minimala delar och små objekt.

Nu har man redan hunnit samla på sig två mappar med foton som ska fixas (pappas bröllopsbilder) är nog det som stressar  mig mest, utöver det har jag haft ett jäkla bök med att lära mig redigeringen helt och hållet. Ibland önskar man att någon bara kom och visade så man slapp leta upp allting själv, men vill man ha något gjort så får man fixa det själv och jag har ju lärt mig att man inte kan begära så mycket ifrån andra människor.

Det är bara att kämpa på, så löser sig väll allt som man brukar säga...

          10 Augusti 2008, 17:24

     Det regnar i stockholm








Regnet har bara öst ner dom senaste dagarna.
Dock är jag himla glad för det, värmen har varit oslagbar i månader, det behövs lite svalka och påfyllning för det liv som ska gro.

Jag kanske låter konstig, men jag gillar faktiskt regn av vissa orsaker, ja så länge man får behålla sin look i fred och slipper fightas med trasiga paraplyn som spretar åt alla håll.

          20 Juli 2008, 17:17

     Lavendel







Jag har aldrig varit så mycket för Lavendellukten, alldelese för stark för min smak.
Men blommorna är faktiskt väldigt fina att se på, ennu en bild från mamma trädgård.

          18 Juli 2008, 23:41

     Klätterväxt









Ytterligare några foton från min mammas trädgård.
Jag älskar dessa växter, färgen är underbar och det är så jäkla läckert när det växer längs tegelväggen.

Det här är bara några få av dom exempel som är så fantastiskt med sommaren.
Färgklickarna, dofterna, allt liv som växer och gror i alla dess former.

Jag älskar sommaren....

Tidigare inlägg