Follow      

          20 September 2010, 00:57

     Är du inte vit och rik, då kan du dra!


Inlägg från Blondinbellas senaste uppdatering.

Idioter, vad sysslar ni med?
Har jag inte alltid sagt att att majoriteten av mänskligheten är dumma i huvudet, jo det har jag! Visst finns det några snälla själar där ute, men det går att räkna på en hand. Blondinbella som jag länge varit emot, berömde jag för inte så längde sedan. Det var när Bella gick på Kissie i deras webbaserade talkshow, Isabella menade på att Kissie mobbade andra människor och därbland henne för bla "grisbella" och hennes acne. Men Isabella Löwengrip, jag tror nog att ditt rätta jag kom fram igen och jag ser att du sjönk några grader i mina ögon. Min syn på dig var ganska så korrekt från början. Visst du lyckas med mycket, men vad anser du om dem som inte gör det? Allt snack om att peppa unga tjejer och böcker som boostar egon är ju bara för egen vinning, ett sätt att tjäna pengar på. Är det dina fans som pröjsat dina investeringar i bolagen och pälsen du bär på kroppen? Jag är inte dum i huvudet, jag vet att du skiter fullständigt i dessa unga tjejer, bara det ger klirr i kassan, deras intresse i dina ideer.

1. Vad är det för fint och godhjärtat med att tvinga alla att ha det lika dåligt, straffa folk som kämpar att lyckas i sitt liv och arbetar hårt. Om det är något som är egoistiskt så är det er rögröna-röra där man ska leva som en parasit på andra.
Bella, talar du inte emot dig själv nu? Du säger själv att det är fel att tvinga alla till att ha de lika dåligt, där man straffar dem som jobbar. Ska man då straffa de som står utan jobb, bara för att detta överflöd av människor behöver mer än vad samhället har att erbjuda? Tror du själv att människor väljer arbetslöshet, utanförskap och sjukdom? Nej lilla gumman, jag tror att ditt rika liv har stigit dig över huvudet. Du har ingen aning om vad lidande är. Alla har inte samma fördelar som dig, en pappa som kan sticka till med pengar, en pappa som driver spotlife vilket gav dig ett skjut fram både i bloggvärlden och inom företagandet. Har man nyckeln i handen är det ju lätt att fortsätta öppna dörrar och sedan klaga på dem som inte står där du är. Dessutom vore det ju ytterst omöjligt att straffa en rik, jag tror inte att dina miljonelopp begränsas allt för hårt, bara för att du tvingas betala skatt.

2. Det går inte att bygga ett samhälle på bidrag, på att ge människor pengar så att det blir ett alternativ till att inte jobba. Det är en björntjänst, ett sätt att få människor passiva och beroende av en stat som det dessutom om de röd-gröna vinner, kommer att sitta en kommunist i. Vi måste ha en regering som driver en politik där människor får jobb, får känna gemenskap och dessutom får pengar i plånboken. De som tjänar mest på låga skatter är människor med låga löner för den tusenlappen är extra viktig.
Jag undrar vem det är som inte är påläst här, skulle bidrag vara ett alternativ till att inte jobba? Haha, ursäkta om jag säger detta, men jag avskyr dig Isabella Löwengrip på samma sätt som Lars Ohly avskyr Jimmy Åkesson. Jag skulle aldrig sitta i samma sminkloge som dig, om det enns vore möjligt. Du talar om mobbing, men va fan sysslar du med själv? Bidrag är inte ett alternativ till att inte jobba, det är en nödlösning för att överleva under jakten efter jobb. För att sedan tala om bidragens fördelar, det ska motivera och skapa möjligheter. Jag har själv levat på bidrag flertalet gånger, pengar som jag gjort mig rätt för. Jag har själv jobbat och betalat skatt flertalet gånger och det är inte mer rätt man skall ha tillbaka på den försäkring man betalat in för sig själv. Parasiter är endast en egoists uttryck likt det missbrukade ordet avundsjuka. Varför inte kunna ta kritik istället och se sanningen i ögat? Varje människa betalar skatt för sin egen säkerthet vad gäller arbetslöhet, skola och sjukvård. Vill man ha framgångar i samhället måste man också kunna hjälpa andra. Utan medel sker inga resultat och motivationen stryps rejält. Männikor mår skit idag, det är ni rika som är parasiter på det sämre, för ni tar allt ifrån dem. Om det lågavlönade får en tusing extra i plånboken, fint då kanske det kan köra oxfile en lördag. Men vad händer med det som inte har något, varken jobb eller tillgångar? Det är inte bara de rika som betalar skatt, alla betalar skatt och det gäller även det lågavlönade och de arbetslösa som vid tillfälle haft jobb. Skatten ska vara hög, för ju lägre den är desto sämre klarar sig samhället i helhet. Sluta vara så jävla snåla och ta åt er äran själva, när alla gör så gott det kan.

3. Och det går inte att straffa stora företag som ger männniskor jobb i Sverige med höga skatter så att företagen flyttar till andra länder med lägre skatter och det går inte att straffa människor som pluggar i fem år, sliter med jobbet och sedan ta hälften av allt personen tjänar. Ingen människa kommer vilja jobba i Sverige och var ska då alla pengar komma in till välfärden?!
Varför skulle företagen fly till andra länder för att man ska betala skatt, det är väll ytterligare ett tecken på girighet. Skatt ska vara en självklarthet, det är samhällets trygghet, utan skatt så faller allt och det är något som funnits långt bak i historien. Skatt är så mycket mera än att stoppa hål i arbetslöheten, det är hela samhällets funktion!! Straffa människor som pluggat i fem år, genom att ta hälften? Haha, sen när var skatten 50%? Nu är det överdrifter i stort! Du säger att ingen kommer vilja jobba i Sverige, men ingen kan jobba i Sverige endå för det ska vara feta utbildningar som ingen kommer in på. Jag har pluggat upp mina betyg och har idag bra betyg som min studievägledare beklagade sig över och sa att det inte räcker någonstans endå. Möjligen högskoleprov, ett prov som långt ifrån alla klarar. Ska man då som kämpe i hopp om jobb endå, inte få stöd på vägen? Då är ju välfärden helt åt helvete. Det enda som är idag, det är klasskillnader, för man prioriterar bara välfärd för vissa.

4. Socialdemokraterna och vänstern driver ingen jäkla godhjärtat politik utan de bedriver en politik som får folk beroende av en stat. En politik som får svaga människor ännu svagare och ännu mer beroende. Godhjärtat är en politik som gör allt som går för att lyfta dessa människor och ge alla en möjlighet till frihet.
Jag kan säga såhär. Som arbetslös idag får man vända sig till f-kassan. Idag har man bomat igen dessa f-kassor som fått allt för mkt skit på sig och vill man ha deras hjälp får man ringa eller skriva på datorn (något alla inte har tillgång till och som drar ut på processen rejält istället för att talas vid direkt). Men ska du ha f-kassa så måste du jobbat i nio månader, något alla inte har. Jag har jobbat på ett tiotal arbeten som varat kortare än så för att räkna det sammahängande. I längden bräcker mina tioatal anställningar nio månader med år, men det ger ingen f-kassa endå. Då får man vända sig till sociala, utan tillgångar och en familj som kan sticka till så är du helt beroende av detta för din egen överlevnad. Hade man inte fått dessa pengar, då hade man stått utan bostad (att flytta hem skulle aldrig gå av privata skäl), aldrig haft mat i magen (då hade man blivit sjuk, dött, lidit av undernäring), inte haft sl-kort (inte kunnat ta sig till platser för intrevjuer, anställning eller tillgång till bilagor under loppets gång), inte kunnat betala räkningar (kronofogden och betlanmärkningar för gott). Är detta är motiverande, värdigt liv? Jag förstår att människor blöder, att människor mår dåligt, att människor bergår brott och får psykbryt. Ser ni inte deras rop på hjälp, är allt bara svartmålat i era ögon? Försök se det hela på djupet och dra i orsakerna istället.

Sen var det ju det här med SD!
Jag kan hålla med i vissa frågor så som att Sverige inte ska bli islamerat och att invandringen måste kontrolleras. För mig är det givet att man ska ta seden dit man kommer och att man åter inte kan fylla ett glas med vatten utan att det svämmar över. Land och rike räcker inte till alla, det är snällt att hjälpa men våra egna lider också. Däremot är det för mycker rasism och skit i SD. Jag har växt upp med en nationalsocialist som sitter inne sex år för mordförsök (tydligen skall det vara Kenzas syrras pojkvän eller fördetta pojkvän som var offret). Varav en annan idag är den yngsta kommunfullmäktige för SD i min kommun. Jag vet att det är en massa rasism och skit för dessa människor kommer från sånna kretsar där sådant förkommer i större grad, det är skrämmande att jag tycks leva i en tid där Hitlers värderingar återuppstår. Det är skillnad på att som mig vilja se värde i ordet lagom och gränser, till att vara verklig rasist. Jag är inte heller så mycket för en speciell religion, men det betyder inte heller att jag är rasist. Det syns att människor idag röstar i blindo, det vet inte vad det gör eller vad det handlar om. Människor är lättpåverkade och gör som alla andra, låter sig ryckas med av yttre påverkan.

Skulle kunna skriva meter med exempel...
Jag ser det dagligen, människor som skriker efter hjälp. Senast idag höll en äldre man nästan att sluta andas, men ingen av personalen var på plats under dagen och trots att jag bad människor om hjälp så var det ingen som gjorde något. Äldre är ensamma på ett boende, lämnade i sjukdom åt ödet? Det är läskigt. Mina erfarenheter, det är en hel historia. Jag skulle kunna skriva en tjock självbiografi om det enns vore någon mening att börja rota i det.

I fortsättningen vill jag aldrig mer se en moderat klaga över samhället, för det är eran förtjänst att det ser ut som det gör. Ser jag en blå i knipa, hjälplös över att samhället vänder ryggen, då ska jag skratta så jag gråter av glädje. Det är bara en tidsfråga innan antalet uteliggare och kriminaliteten ökar ennu kraftigare, det är bara en tidsfråga innan Sverige hamnar i konflikt med utlandet pga SD.

Välkommen till Sverige, där rikemanseliten prioriteras och rasism allt mera växer.

          15 September 2010, 01:29

     Såhär i Valtider

Det var ett tag sedan jag vädrade mina åsikter och väl passande är det väll nu att ytta sig politiskt. Själv är jag inte intsatt på djupet och jag erkänner att jag aldrig har röstat, det för att jag endast saknar kunskap, känner förvirring över partiernas åsikter. Jag har aldrig känt att något av partierna gett mig en wow-känsla, det är snarare bitar ur varje som är ok men inte fullständigt. Givtevis är det bitar som berör mig mer eller mindre. Dock kan jag säga att Moderat, det blir jag aldrig.

Moderater är egoister som ser ner på de sämre.
"Ta från det fattiga och ge till det rika" är ett uttryck jag tycker stämmer allt för väl. Varför är det alltid de rikare som röstar blått, där vi lite vanligare lutar mer åt rött? Man säger att så stora klasskillnader som vi har idag, det har vi aldrig haft förut. Varför är det så? Jo, jag tror att denna välfärdshysteri ger luft under vingarna för det bättre medan de som står utanför snällt får ta emot smällen. Givtevis håller jag med om att människor i arbete endast bär med sig något positivt, men hur kan man tro att välfärden må vara obegränsad? Likt allt annat så finns det ett slut, det kommer alltid finns de som står utanför. Sanningen sticker i mångas ögon, men jag brukar alltid säga att "man kan inte föda mängder med barn och ta in människor från utländerna, för att sedan tro att välfärden räcker till alla". Klart att nya jobb kan skapas och människor kan byta ideer och kunskap, men glöm inte begränsningen. Tänk på alla människor som ska dela på världens ekonomi och landsyta där jobben skall existera, tror ni själva att man kan fylla ett glas med vatten utan att det svämmar över? Bra för det vatten som finns kvar i glaset, men det som runnit över, det skall man då inte ta hand om, visa hänsyn till? Hur kan man tro att det går och sparka på det som ligger och sedan få för sig att de själva ska motiveras till framsteg?

Jag har själv rört mig mycket inom ekonomiska kriser, susat mellan arbetslöshetens olika regler med stor förvirring. Jag vet att det kan vara ett helvete rent ut sagt, många vill verkligen och det försöker som fan! Endå får man höra från dem som sitter där på sin pedistal med feta cashen på kontot och pekar långfinger åt oss skatteätare, hur ofta har man inte hört "din lata jävel, skaffa ett jobb". Hur fan kan man dra alla över en kant och tro att alla skiter i vilket, att det lever loppan på systemet istället. Tror ni verkligen att det är så man vill ha det, leva på minimum så pass att det knappt räcker till mat för dagen? Klart det finns dem som utnyttjar systemet, men det är väll de man ska motarbeta istället för att svartmåla alla som står utanför? Det jag snarare ser när jag gått på arbetsförmedlingar, försäkringskassor och sociala...det är hopplöshet, depression och utmattning. Inte en jävel mår psyskiskt bra, det är ingen som frågar hur det är och ger en hjälpande hand. Istället pushas det mot något som bara får dem att må sämre, tvingas till regler som rör om i ekonomin så hårt att vinnarglöden kvävts till döds för bra länge sedan. Vem fan har årken att ta tag i sig själv, när det knappt får den ekonomiska stöd eller den klapp på axeln som det behöver? Ibland förvånas jag över att inte fler bodde på gatan, men det är väll så att många har familjer som ställer upp och vore det inte så hade väll samhällets rätta jag varit tydligare.

Är det inte konstigt att man helt plöstligt börjar tala om en ökade arbetslösheten igen? Minns de människor som gett upp hoppen? Den cancersjuka kvinna som skulle dö vilken dag som helst och tvingades jobba trotas att kroppen inte årkade bära. Hon tog livet av sig. Nu senast hörde jag talas om en kvinna på ett äldreboende som tog livet av sig över den vanvård hon levat under, är inte det också politikers ansvar? Hade det inte varit för min mormor och morfar, då hade jag varit en i det här ledet också, med all säkerhet. Enligt moderaterna, så spelar det ingen roll om du har en hjärntumör eller två, det är bara att "jobba din lata jävel", så brukar det låta.

Det är som söta Anna skrev, det är skillnad på jobb!
Jag förstår hur lätt det är att piska på de som ligger, när man som kändis plockar in feta lönecheckar på två timmars arbete, när man som vd ärver poistioner inom familjen och tar sig ann bonusar som inte är från denna värld. Det är så lätt att klaga när man har guldsked i munnen och endast behöver se med ilskan i ögonen, hur de som lever på systemet slåss över att städa en skitig toa på centralen. Det är människor som försöker och fightas kring det lilla som finns, som i många fall inte är rädda över lite skit på fingrarna. Jag skulle nog aldrig kunna föreställa mig en moderat sälja brugare på donken? Inte en chans i hela min vildaste fantasi! Det är för att det gottar sig i sitt överflöd det knappast jobbat speciellt hårt för, medans vi andra som tjänar fler gånger mindre, säkert sliter hårdare.

Moderater är snåla jävlar som endast tänker på sig själva.
Men likt förbannat är det så lätt att pissa på andra och sedan gråta förtvivlat när man ligger i skiten själv. Det är nästan så skrattretande att jag finner en tillfredställande skadeglädje, när dessa fördomsfulla individer trampat i sin egen grav. Jag har många gånger klagar över skatten, hur jävla illa det är när tusenlapparna flyger från lönen man kämpat ihop. Men jag älskar skatten, jag betalar det glatt. Det moderaterna tänker är att man ska ha mer på kontot, klart det gynnar det rikare till att blir just rikare. Men för oss som ligger, vad hjälper det? Det är ju där hela meningen med skatten kommer in, det är ju det som ska ge liv till det utstötta vid sjukdom, arbetslöshet och skola. Vi bortskämda svenskar tar allt förgivet, men tänkt en extra gång när ni gör något. Att det mesta i det här samhället är byggt av skattepengar. Men visst, det kanske är bra att få några extra på kontot så man kan shoppa lite mera fashion, så tar vi andra smällen. Sämre äldrevård, sämre sjukvård, dåliga skolor och en arbetslöshet som liknar rena tortyren istället för att verka läkande i den lilla mån det går.

Det var som när jag såg en äldre man tala i tv, hans fru hade dött och nu stod han själv med villan. Han menade på att socarna skulle göra det jobbigare för honom att bo kvar där. Då undrar jag, varför ska man som ensam sitta i fetaste villan när man kan ta en lägenhet efter sina behov, kan någon svara på det? Jo, han har väll jobbat ihop det! Men om man är så rik, då ska man inte heller klaga och lite hjärta för sina medmänniskor måste det väll endå finnas? Sluta tänk "nu lever det på mina skattepengar igen" när lönen trillar in. Jag vet att många tänker så, men tänk istället att det är en försäkring för dig själv. Även den rike kan bli av med jobbet, företag kan konka, skulder kan tar över handen och även du likt alla andra behöver skola, vård och äldreboende en vacker dag. Men jag vet att när man själv inte får den hjälp man vill ha, då gapas det. Men betala skatt och håll käften då, för utan skattesystemet kan ni inte förvänta er ett skit heller. Det är också skatten som hjälper de utstötta, så varför då klaga på alla som står utanför när det är ni själva som skapar den positionen, genom att begränsa skatten. 

Jag skall inte dra alla över en kant, jag vet att många får hjälp, men långt ifrån alla.
Allt för ofta ser jag hur barn i skolan har det kämpigt, hur ungdomar lider inom arbetsfrågan, hur en normal vuxen arbetande svensson vänder kronor, hur äldre begränsas och hur sjuka blir vända ryggen. Livet är ett helvete som man brukar säga, himlen är det som väntar. Ta bara min mormor och morfar som exempel, det har karriär i bagaget och en bättre pension än många andra. Det är väll också det som gör att de går runt, det betalar värre än vad jag gör. Tänkt på de som då har en normal "sämre" pension, hur skall de överleva? De bor mindre än mig och betalar hyror högre än vad jag betalar, deras matkostnader är avskyvärda för den pissmat som det tvingas äta i många fall och då betalar jag mindre för bättre mat än så! Det är väll inga grisar som ska utfodras heller? Hela min familj jobbar och är endå inte blå, det kämpar för sig själva och tänker på det sämre. Min morfar har haft chefsposition, men likväl är han inte blå. Han tänker på det sämre och har ett hjärta av guld, för han delar gärna med sig och vet att alla inte har det lika bra.

Klart som fan att man ska jobba och bidra likt alla andra. Men det ska väll vara lika villkor för alla och då menar jag att för mig är det inte mänskligt att leva i överflöd och sen putta på det som står vid kanten. Alla ska försöka, men likväl alla skall bidra till förbättringar, alla har inte samma fördelar här i livet och det kommer alltid finns dem som inte får plats likt vattnet i det glas som kan svämma över.


Släpp girigheten och sluta tänk vad alla borde göra, se till att fler får möjligheten till vad det borde också och acceptera att inget är oändligt. Det enda man kan göra är att försöka, det med stöd från omgivningen utan fördomar och bakslag. Det kommer alltid finnas fördelar och nackdelar, ingen ska behöva ta skit för att samhällets ramar är begränsade, för att alla lever under olika villkor. Vi ska väll sträva mot förbättring tillsammans, inte kategorisera varandra och ligga i krig.


          16 Maj 2010, 22:26

     Kissie's gästande i BT-show



Varning för långt inlägg...

Har funderat om det enns är värt att yttra sig om den senaste TB-showen som kretsat sig utnött mellan bloggarna i het debatt. Vem gjorde fel?

Jag har länge försökt att inte yttra mig om andra bloggar, just för att en blogg inte alltid framhäver den verkliga personen. Det är så lätt att dra slutsattser om andra, men desto svårare att samla trovärdig fakta som styrker åsikterna.



En sak jag redan nu måste ta tillbaka är det åsikter jag haft om Blondinbella.
Vi människor är verkligen lättprovocerade, trots att stora delar av provokationen är uppenbar. Från början gillade jag inte den gamla Bella vars provokation var bloggens framgång. När jag ser på den nya Bella så förstod man hur rätt jag hade om människans mognad som en dag skall komma, förr eller senare. Även om jag inte delar Bellas åsikter, så gillar jag hennes driv som tagit henne långt i karriären redan som ung, hon inspirerar, vågar, ser till andra människor som har det svårt och hanterar människor med en mognad trots att de inte alltid vill henne väl.

Både Bella och Tyra hanterade mötet med Kissie otroligt bra. De försökte hela tiden blicka förbi det otrevliga genom att styra disskutionen framåt med nya frågor och ämnen. Det är flera som dividerat kring vem som agerade fel. Var det Kissie som undvek att spela falsk genom att stå upp för sitt ogillande av dem båda? Eller var det Bella och Tyra som grävde sin egen grav med opassande frågor?

Det sägs att Kissie endast är en påhittad roll.
Alexandra är den verkliga personen som inte berörs av den roll hon skapat i bloggosfären. Att alla dessa tabbar direkt pekar mot den påhittade rollen är som ett försvar för allt som sägs och görs, nej det var inte jag utan min påhittade roll. Är det så lätt att fly sina misstag? Däremot döms showen ut av Kissies försvarare, frågorna var ju som laddad för bråk. Jag kan inte riktigt känna förnuft i detta.

Först och främst, showen är bloggrelaterad.
Jag finner inget märkligt i att ställa frågor som berör varken Kissie eller bloggen i sig. Vem är Kissie och vem Alexandra? Vad är trovärdigt och vad ska man ta på mindre allvar? Vart tar samvetet vägen när gränserna passerat? Hur käns det att bli förknippad på det sätt som framställs? Detta är ju bara bloggrelaterade frågor som Alexandra själv skapat genom sin så kallade roll. Detta är inga personliga påhopp utan frågor som bygger på den uppfattning vi läsare har av Kissie som bloggerska. Varför ställer man till med en stor scen över det man själv skapat? Varför ta illa upp själv, för att en överdriven provokation resulterat i personangrepp som berör oss alla andra negativt?

Fattar du inte ironin, skyll dig själv!
Alexandra säger själv att vi som inte ser skillnaden mellan henne och Kissie får skylla oss själva, det ligger inte i hennes ansvar. Men det är ju här som aggressionen uppstår. Det hela har gått för långt och Blondinbella har inte varit i närheten av dessa överdrifter. Det hela är inte längre provokation, utan elaka påhopp och fräcka fördomar. Tyvärr kan inte alla skilja på skämt och allvar, desto mindre är alla människor starka nog till att hantera negativt på rätt sätt. Många tar efter ett dåligt beteende där oskyldiga drabbas. Från början var det kanske oskyldigt men så fort det går överstyr så sprider sig ett dåligt beteende som en löpeld. Plötsligt är vi alla inblandade vare sig vi vill det eller inte. Dessa överdrifter sårar, det hamnar också i fel händer hos dem som missbrukar sin makt mot det svagare. Sen undrar vi varför samhället ser ut som det gör. Det är vi själva som skapar det och därför berör dåliga handlingar oss alla.

Personligen är jag medveten om den påstådda skillnaden mellan Alexandra och Kissie, men som jag idag ser ett större samband mellan. Vad jag hört är Alexandra en väldigt osäker person som inte säger så mycket utan bloggen eller sina vänner. Jag har hört att hon tidigare varit mobbad där även skolfoton cirkulerat med en inte alls lika självsäker Alexandra. Om detta skulle stämma, så förstår jag hennes förvirrade inre och även det beteende hon kör med trots felet i det. Att gömma sig i en roll är ett sätt att dölja verkligheten, ett sätt att försöka vinna acceptans på nytt. Det som pressar henne är att det gått överstyr då många inte tar henne på allvar, detta skapar fler taggar utåt för överlevnanden. Det var som Bella sa, att hon skulle behöva en kram och en axel att gråta ut på. Jag kände precis detsamma och jag såg även hur hon faktiskt sken upp över intresset i hennes kreativa och musikaliska talanger. Det är tråkigt att hon utsätter sig för den här otrevliga situationen och gör det värre både i programet samt i övrigt. Det hade varit så mycket bättre om hon varit stark nog till vara sig själv, utan en otrevlig attityd och ett mer moget agerande. Alla får tycka som de vill, men det finns skillnader kring hur man framhäver sina åsikter. Det hör ju inte till Kissies/Alexandras sida att framhäva sina motgångar/åsikter på bästa sätt.

Vad betyder snacket om två mot en föresten?
Vem har sagt något om en fight? Detta är ju fortfarande ett bloggrelaterat program som lyfter fram allmänna frågor om bloggen och hur Kissie framstår hos sina läsare. Varför blev det personligt och kolla på mig "offret" när det hela är en intervju om den roll hon själv skapat? Vart kommer hennes tycke för Bella och Tyra in i bilden och det dåliga uppförandet som inte hör programmet till? Vadå två mot en, vad jag såg hade Alexandra med sig sina vänner dit? Vågade hon inte enns gå dit själv? Vågade hon inte gå dit för att hon själv försatt sig i en jobbig situation som tycks ligga i hennes medvetande? Vart kommer allt snack om vänner som sa ifrån när något är fel, ingen sa nästan ett ord? Vadå nevös i början och superkaxig när vännerna kom in!? Vadå modigt att hon vågade komma, har hon inte själv valt hur relationen till dem ser ut genom angreppen i sin blogg? Vadå förkrökat innan showen, vågade hon inte gå dit nykter? Varför lämna eftersnacket mitt i disskutionen med att snabbt avbryta med sin kissnödighet som åter upprepas hela vägen ut, blev sanningen för jobbig? Är det inte tydligt hur osäker man är när man sedan avslutar med - hejdå bitches, precis när sista steget ur studion tas?

I övrigt kan jag som Stockholmsbo berätta att jag såg henne i city på Gina.
Jag blev inte rädd, men jag kände ett obehag som fick mig att genast lämna butiken. Det syntes och hördes väl hur pass osäker hon faktiskt också är, genom ett otroligt spydigt tonläge och det ingrepp som inte längre talar för justeingar utan en överdrift som nått sin gräns för bra länge sedan. Alexandra själv har ju erkänt att hon ångrar delar med ingreppen och det var handlingar som jag från början visste var allt utom inre kontoll. Inte minst har vi lindablom.se som jag tar på fullaste allvar efter flera tidigare samtal, här är elakheter inte befintliga. Jag vet att Alexandra gett sig på henne kring utseendet om hennes smala överläpp. Bella har också fått både sin acne och näsa uthängt på ett nedvärderande sätt och det vet vi ju alla vid det här laget.

Provokation eller personagrepp? Där får ni själv avgöra vart gränsen går. Själv ser jag en stor skillnad mellan provokation "titta jag har en pälsjacka" och personangrepp "men fy fan vad ful du är". Det är just här som våran gräns har kommit i kraft. Det både sårar och kommer i fel händer där många tar efter och därmed växer sig mobbing allt bredare. Inte heller alla stannar vid att känna sig sårade, många och särskilt tjejer skadar sig idag på hemska sätt då deras inre är allt för skört för yttre påfrestningar! Alla handlingar smittar av sig, både goda och onda. Frågan är, vilken typ av handlingar väljer du och hur vill du att världen ska se ut?

Det är verkligen tydligt för mig om vem som mår dåligt i detta drama.
Vem som inte står för sina misstag och sina känslor, utan väljer felaktigt handlande före det mognare och det drabbar inte bara oss, utan också henne själv. Det är uppenbart vilka som faktiskt skötte sitt jobb med relaterade frågor, även om vissa tycker att det gick på för hårt trots att det inte är dem som skapat personen i eller utanför bloggen och inte heller de frågor bloggerskan bär med sig genom sin roll.

Jag tycker verkligen synd om tjejen bakom bloggen, men det är tråkigt att ingen hjälper henne för man ser att allt inte står rätt till. Det är tråkigt att hon också hanterar sina känslor så fel då det drabbar både henne och oss väldigt negativt.

Nu fick ni lite att bita i :)

          03 November 2009, 01:22

     Provokationen tar över

Bilder lånade från de berörda inläggen, fji.blogg.se, sabbaa.se och nevnarien.se

Fastnade i en liten bloggdebatt som jag lurat på ett bra tag nu.
Det började med att jag i vanlig ordning skulle läsa dagens favvo-bloggar, bl a nevnarien som idag delar med sig utav sin sorg, sabbaa.se lägger ner sin blogg. Jag vaknade direkt till och tänkte - VA, neeej det får inte vara sant!? Jag vill inte påstå att jag direkt förstår hur någon annan känner, vi upplever allt så olika. Dock kan jag endå känna en förståelse till beslutet och det är så jäkla synd att andra kan påverka så mycket med sin negativitet. I och med Sabbaa:s inlägg fick jag reda på en ny intressant blogg fji.blogg.se som just tog upp bakgrunden till det hela, nämligen fjortisbloggarna som börjat växa sig allt större med genom sin provokation och överdrivna ideal, hur deras provokation resulterat i konsekvenser.

Jag vara bara tvungen att ge mig in i debatten...
Det är så förbannat tråkigt med samma gamla försvar - ni är bara avundsjuka! Det säger ganska mycket om iq:t och är en gammal klassiker man lätt drar till med i brist på annat.

Grejen är att det inte handlar om avund, utan om konsekvenserna som drabbar oss alla. Dels de intressanta bloggar som allt mindre uppmärksammas i och med att provokation drar mera, även ett osunt beteende sprider sig likt en löpeld.

Direkt får man som svar på tal - men varför läser du i så fall? Jag menar på att detta inte är något konstigt. Låt säga att ett psykfall på gatan drar mer uppmärksamhet än vad en gatumusikant gör. Så funkar vi människor, vi vill veta vad det där udda är och varför det inte funkar som det bör. Vi söker svaren och nöjer oss inte förän vi får dem. På något sätt skämmer dessa tjejer också ut sig och det ligger väll lite i naturen att man roar sig över detta likt en clown på cirkus med sina konstigheter. Bloggerskorna själva säger att detta är ett smart drag, dom tjänar storkovan, men jag vet inte om jag vill hålla med. Är det verkligen smart att sätta sig själv i fällan, när man gjort sig så hatad att man sätter sitt liv på spel genom våld och kriminalitet som härjar där ute. Det finns ju faktiskt dem som inte kan hantera sin vrede. Är det verkligen värt det? Är det värt att spela ett spel som många inte klarar av eller förstår sig på, den yngre generationen som inte förstår bättre än att ta efter ett sämre beteende som något fullt normalt. Sen frågar vi oss, varför människor mår dåligt och varför samhället är så vrickat som det faktiskt är idag?

Många verkar också ha glömt poängen med bloggandet, det är ett intresse som bör utövas av egen vinning. Man skriver för att det är roligt, för att få ut ett budskap eller ett intresse. Har man inte en talang att visa, så kan man lika gärna vara jäkligt intressant som sitt naturliga jag eller skriva unikt med annorlunda exempel. Ja, det går lika bra att vara sig själv så länge man gör det på ett bra sätt. Ta bara Foki som slog sig fram på kort tid, för hon vara egen på ett shysst sätt.

Att det här får konsekvenser är inte konstigt, det är detsamma som att försöka vara musiker även om man hatar det bara för framgångens skull, antingen går det inte alls eller så blir det ren katastrof. Att tjäna pengar på sin blogg är bara pricken över i:et, resultatet av något bra man gjort och för man gillar det man gör. Det måste fungera åt alla håll, annars faller det. Du måste gilla det du gör, gör det för din egen skull och tappa för guds skull inte kontrollen kring det du gör för det kan drabba andra, tyvärr.

 Det är trist att någon ska behöva lägga ner sin blogg för att det inte längre ger något. Personligen skulle jag aldrig ge upp för att något försöker påverka mig. Mitt motto har alltid varit att kämpa, jag ser att mitt liv och mina möjligheter inte ska begränsas pg a andras dåliga beteende. Det är min fulla rätt att säga ifrån när något är fel, ska det vara så ska det vara rätt. Man kan inte acceptera vad som helst, allra minst det som är fel. Men jag förstår endå att en del inte årkar kämpa eller enns kan kämpa när man gör det i motvind. Det finns tyvärr vissa fall där det inte spelar någon roll hur mycket men är sparkar och skriker, för det ger inte med sig. Men det värsta man kan göra är att sluta försöka.

Dock förstår jag desto mindre när någon ogillar en situation men försvarar en av de skyldiga som någon man inte är emot. Man kan ju inte försvara den som orsakat hela grejen, personen gjorde ju endå ett val från början att provocera och borde förstå att det ger konsekvenser. Jag anar att många säger i den stilen, för att undvika konflikter, men hur ska man då komma någonstans? Vill man förändra något som är fel, så måste man kunna säga ifrån och det är din fulla rätt. Du gör inte bara dig själv en tjänst utan hjälper alla andra som far illa av situationen.

Det är synd att fler inte förstår matematiken, det är en simpel nivå.


          23 Februari 2009, 17:15

     Det finns människor till allt...




I Fredags satt jag hela dagen och knåpa ihop överklagan nummer två.
Jag tänker inte ge mig i första taget, tyvärr måste man slita häcken av sig för att lyckas sära på rätt och fel. Tyvärr måste oskyldiga människor falla offer för ostabila personligheter och maktmissbrukare. Jag vore som född att agera det lilla offret men likt förbannat måste jag skrika och sparka för att på något vis ta mig loss ur järnhanden som lätt vänder upp och ner på vem som helst.

Jag valde att inte tala om detta förän nu...
Det hela började för cirka 1½ år sedan, kort efter en livskris jag tvingats ta mig igenom och mitt i den sköraste period av rehabiltering, allt jag behövde var lugn och ro långt från ytterligare besvär. I detta skede räckte inte min inre styrka, utan jag behövde en 100% närvaro fylld av kärlek från något som mänskligheten aldrig skulle kunna uppfylla, jag talar om min stora passion djur. För mig har djur alltid varit den stora kärleken, ett område jag som barn inte kunde utforska allt för brett, jag hade fiskar, sköldpadda och som längst kunde mamma sträcka sig till möss. Men allt jag ville ha var hund och katt, möjligheten att få gosa in mig i mjukaste päls och möjligheten att få krama om störst möjliga djur av något slag var rena drömmen för mig som då var pälsallergiker. Det handlar om så mycket tillit, närhet och hundraprocentig kärlek att ord vore meningslösa. Så fort jag flyttade till egen bostad var katten först ut att springa runt på våra platsgolv, först ut i familjeskaran när min allergi valt att på något vänster försvinna.

När jag en dagen tvingades släppa allt jag vågade hoppas på, blev jag sviken ennu en gång, denna gång hårdare än hårdast på värsta tänkbara sätt, så grymt, så hänssynslöst, så planerat och elakt på alla plan. Jag tog mig ur detta efter 1 ½ år, men jag behövde än mer positiv energi och äkta kärlek, så jag valde att skaffa min dåvarande hund och hund var endå ett projekt jag hade framför mig även om det gick fortare än planerat.

Lyckan började infinna sig, men blev allt för kort.
Sommaren -07 var jag och hunden ut på våran dagliga promenad när jag passerar frisörsalongen nere i centrumet, en tjej vid namn Angelica blänger på mig genom fönstret (givetvis tog jag reda på namnet så jag kan visa att hon verkligen lever om jag får tag i människan). Helt utan vidare springer hon ut och skriker på mig, helt hysterisk och jag fattar inte ett jävla jota vad som pågick mer än att hon troligen blivit frigiven från Österåker nyligen! Hon frågade med flåset i rösten - hur mår din hund? Innan jag enns hunnit besvara frågan häver hon ur sig att hunden var undernärd, skelettet syntes och att jag skulle förbereda mig på att min älskade vovve snart skulle dö. Jag försökte föregå gott exempel och trots att jag kände mig otroligt ärekränkt så besvarade jag henne "vänligt" att det inte var någon fara och att jag hade hunden under full kontroll. Jag berättade att jag precis hade köpt honom och att han fortfarande var valp vilket innebär en del förändringar både i vikt och kost, där man som ägare ska finna balansen efter hunden behov och ras. Kruxet var dock att när jag införskaffade Theodor Gino Milton var alla valpar i kullen något små eftersom antalet valpar var många och mamman som gav di bara var en. Allt jag kunde säga var att han inte var vanvårdat, men att han kunnat lägga på sig lite vilket jag jobbade med redan från första början. Dessutom var han 50% Rottweiler, 25% Dobermann och 25% Labrador, detta innebär att Theo inte alls såg likadan ut som en renrasig Rottweiler med tyngd jämnt fördelat, utan mer bred framtill och smalare baktill likt en dobermann. I övrigt var han mycket glad, lekfull, stark i kroppen så det hette duga eftersom han var på gränsen till att snarare rasta mig än tvärtom. Jag förstår inte hur en sådan hund skulle må dåligt och jag vore den sista att vanvårda ett djur, men den här tjejen gav sig inte....... trodde ni det?

Nej, dagen efter står hon utanför min bostad och blänger in genom fönstret, för att sedan bortom min vetskap knappa in koden och ställa sig utanför min ytterdörr. Detta resulterade i att kommunen ringde mig för en inspektion, dom hade tagit emot en anmälan om vanvård av hund och helt plötsligt hade jag gått från den snälla tjejen med krossat hjärta till en djumisshandlerska!! Jag hade ju för fan blivit misshandlad själv av min föredetta, skulle jag då vara lika genomjävlig själv mot det jag älskar mest. Nja, jag hade kunnat bli om jag fick tag i den där jävla idioten som helt plötsligt gick upp i rök, ser jag henne så kommer hon ångra att hon satt sin fot i mitt revir.

Det hela slutade med att inspektionen bedömde Theodor som fullt normal, men höll med om att han kunnat lägga på sig. Där var allt helt grönt, men kort därefter börjar nästa helvete, inspektionen skriver i bedömningen att Theodor var väl skött och likaså min katt, endå väljer dom att nämna hunden som under normalvikt? Han var fan inte under normalvikt, men kunnat lägga på sig lite, hur många människor finns det inte som pendlar i vikt hela tiden och borde gå upp respektive ner utan att det klassas som sjukligt/ vanvård? Jag blir fan förbannad på det här jävla maktmissbruket som dagens samhälle sysslar med, det är män/ kvinnor som sitter i märkeskopior på kontor med halvdana betyg och sörjer att dom aldrig kom längre och vänder sina usla löner för att sedan rädda sitt egna värde genom att leka polis och advokat....haha, det är ju så pinsamt att jag får magsår av bara tanken. Inte nog med detta så kräver dom mig på en stor summa pengar för pappersarbete, resetid ( kommunhuset ligger tre minuter från min bostad ) och annan service. Enligt uppgifter ska ingen avgift plockas ut om anklagan är obefogad och ja det var den ju, Theodor var inte vanvårdad utan snarare under full kontroll av mig som valt att äga honom, sen att han var si eller så innan köpet kan inte jag ansvara för mer än att jag gör något åt det. Det vore som om jag skulle tagit hand om en katt från låt säga ett katthem och sedan får jag bära skulden för kattens vanvård bara för att den har ärr och skador sedan tidigare.

Jag har överklagat detta till Länsstyrelsen som efter en fikarast på 1½ år tog sina onda ben till brevlådan och avslog min överklagan, dom menade på att det var tack vare kommunen hunden blev normalviktig och beskrev min överklagan som vitsordig. Nu har jag återigen skickat i väg en överklagan till Länsstyrelsen som ska se till att ändra på beslutet om inte annat skicka det vidare till Länsrätt. Jag tog bland annat upp ironin i att man blundar för typer som Angelica som förföljer och ärekränker en oskyldig människa utan att veta hela sanningen och sedan får jag bära skulden för något jag inte gjort, jag ifrågasatte samhällets trams i att ödsla tid när det finns viktigare saker att lägga energi på. Jag upplever det lite som att man tar åt sig av äran för något som redan var under full kontroll, som att man målar in något som redan är imålat och sedan kräver dyra summor pengar för att gå i någon annans fotspår eller för att läsa om samma text.

Det är inte bara för mig samhället brister.
Fan att inte människor kunde rösta på bättre partier som åtminstonde kunde stifta bättre lagar och faktiskt se till att deras springpojkar och springflickor mer håller sig till regler än att leka något av maktposion dom aldig blev.

Jag blev så full i skratt när jag såg på uppdrag granskning om Försäkringskassan som tvingar invalida människor att jobba. En person var liggande och då hade dom frågat - kan du inte ligga och jobba? Ja undrar bortom ironin var det skulle vara för yrke, hora eller? Ja dom tvingar människor som snart ska dö i cancer att jobba, det vore som om dom glömt vårat välfärdssytem och skiter i den trygghet vi skattebetalare skänker åt oss själva och våra medmänniskor. En kille hade förlorat sin fru och sin dotter i ett mord, han kunde inte ta sig ur lägenheten utan fick jaga försäkringskassan i ett halvår, så ska det inte behöva vara. När han sedan ställde sin situation mot en av försäkringskassans högre ansvariga såg det ut som att hennes ögon skulle pressas ur hålorna av chock och noll intelligens. Han frågade - vad skulle du göra om din dotter fick 15 knivhugg i sig? Ja, ni kan ju räkna med att kärringen knappt visste svaret på den frågan. En av föräkringskassans högre anställda svarade hela debatten med att - jag blir så arg på alla som målar upp oss som satkärringar. Själv förstår jag inte uttalandet när man endå väljer att bete sig som en sådan, det liknar mer en fight av undanflykter och jakten på egenvärde mer än empati för andra människor, för skillnaden mellan rätt och fel.

Janne Josefsson nästa?

          07 Februari 2009, 05:42

     Bort med företagsfusket!


Har du husransakan? Nej, men jag har kort stubin!
Det är en av Gunvalds störtsköna repliker och något som jag i nuläget kan identifiera mig med. Det alltid samma gamla visa, när vinden äntligen blåser i rätt riktning så slår det om till storm. En gång i tiden kunde jag inte behärska min ilska och det resulterade i att jag mest mådde dåligt. Numera ger jag mig in i fighten genom att ta rätt beslut eller genom att sätta hårt mot hårt. Det enda är att jag ennu har mina känslor kvar, fast jag gör något åt saken, mest blir jag så jävla förbannad på dessa idioter och samhällsparasiter som har allt annat än underkänt i dom psykologiska grenarna. Det är en jävla skillnad på att vara driven med toppbetyg i jämförelse med kunskapen att agera med kloka beslut.

Nu har det nämligen hänt en del, tre saker som får mig att bli eld och lågor, the bitch is back! Den värsta grejen vet jag inte om jag kommer att ta upp eller om jag kanske gör det i senare inlägg. Men till att börja med så är det ett förbannat falskspel som drabbar både mig och andra människor här i bloggvärlden samt privat vad gäller företagsfusket!!!

Blåst på prylar!
Ett par färglinser utan styrka är en av dom grejer jag väntat på, genom att marknadsföra Färgade Linser i ett blogginlägg skulle alla som ägt en blogg i minst tre månader få en valfri färg skickat utan kostnad. Jag som både bloggat längre än så samt gjort denna förtjänst enligt regler/ slutdatum jag har stenhård koll på, fick inte det jag blivit lovad.

Förklaringen var att dom tagit sig vatten över huvudet, att responsen hade blivit alldeles för stor, sen drog dom också till med att slutdatum var den 15/12-08 fast jag hade kopia på slutdatum som var längre än så. Synd bara att jag slängde den kopian och med det har vi lärt oss att man alltid ska spara bevis samt att företaget faktiskt ljög oss rätt upp i ansiktet. Men är det inte något man räknar med när man lämnar ut ett sådan kanonerbjudande? Är det inte något oavsett respons dom vinner på då kundernas intresse allt mer ökat genom den enorma marknadsföring dom påstår sig ha fått? Är det inte lönsammare att hålla sitt löfte än att svika sina kunder?

Jag mailde tre gånger utan svar, sådant är inte en fördel för framgång.
Senare efter mycket om och men så förklarade jag mina åsikter för dom, hur jag ser på saken och att kunderna snarare kommer sluta köpa när man gör ett sådant uppror i en så stor plats som bloggvärlden och genom deras påverkan kan dra ner företaget negativt. Jag sa att ett löfte snarare resulterar i en tillit till företaget och ett intresse till ökade beställningar medans tillbakadragna löften ger en motsatt effekt. Då svarade dom på en gång, efter att ha kämpat på med saken och varit bestämd koiperade dom samma mail enligt källor som fått lika meddelanden själva och erbjöd några att få dom valfria färglinserna och ett sminkit som bonus. Men, då får man stå för frakten själv på 40 spänn!

Skitsumma, men jag känner att det smöret inte går hem hos mig. Jag hade fram till idag att tacka ja, men jag gjorde inte det, jag känner att min självrespekt går före min girighet! Inte fan tänker jag bidra med pengar när dom sagt att grejerna skulla vara helt och hållet kostnadsfritt, då tjänar dom ju i längden pengar i alla falla på annonsering vi gjort, det skall väll vara tvärtom att dom ska betala för sig enligt löfte? Det är ju som att betala för sitt eget arbete, nej jag lämnar inte en spänn till det där företaget och jag kommer aldrig beställa något ifrån dem. Jag hoppas att alla som läser detta också avstår, jag snackade utöver detta men en snart utbildad optiker och hon fick chocken när hon såg företaget. Att  sälja linser över nätet är mycket riskabelt för ögon, alla har olika ögon och kan därmed bli blind av skador som linserna kan orsaka utan att ha provat rätt storlek/typ.

Nu i efterhand känner jag mig som en vinnare i alla fall, för jag sket i erbjudandet och lät mig inte daltas med. Därmed sumpa dom en kund, troligen flera. Att testa ögonfärg kan man ju göra i datorn, jag är jäkligt glad för min ögonfärg som dom är, jag är inte sugen på att sabba synen, undviker dessa typer av människor mer än gärna så deras skitsaker är jag inte intresserad utav och det extra erbjudandet om sminkboxen var säkert bara skit, vilken sminkbox för 70 spänn är bra kvalitet? Nej tack!

Inte nog med detta så har jag vunnit två biobiljetter, tror ni jag fått dem?
Haha, in your face! Jag har ta mej fan legat på där också, inget svar! Det verkar som att både vinsten och ytterliga information runnit ur sanden. Jag som lovade mamma en gratis bio lär ju bli himla besviken, det gör faktiskt ont i mig av tanken att detta skit ska gå ut över henne, hon som frågat mig flera gånger när vi ska gå. Förbaskade jävla skitföretag som lovar stort men håller tunt. Tjejen som höll i denna tävling kanske inte har med saken att göra, men man kunde väll åtminstone svara på tre-fyra meddelanden och att lotta ut vinsten som ennu inte ligger på bordet är nog riskabelt. Jag hade aldrig kört igång en tävling om jag inte visste att grejerna låg packeterat redan. Hur som haver verkade filmen endå inte vara av intresse och jag planerar att bjuda mamma på något helt annat av högre värde för egna pengar. Vill man ha något så får man fixa det själv brukar man säga...

Det finns en tjej som man verkligen kan lita på och som har hög trovärdighet hos mig, en av få som bär på en fin personlighet. När jag har vunnit hos Linda "Lily" Blom ligger grejerna på posten efter bara några dagar och undviker är nog det sista hon gjort när man disskuterat eller undrat över något.

Inte bara dom starkaste som vinner!
Det sägs att vinnare på marknaden är dom starkaste, via automatik dör dom svagaste företagen och på det sättet skapar kunderna den marknad vi önskar genom efterfrågan.

Men det finns tydligen ett annat fenomen, företag som glider fram genom fusk och genom att utnyttja sina kunder, dessa måste vi bekämpa genom att slå näven i bordet! Anledningen till att jag blir dubbelt så förbannad, är att min mormor och morfar i höstas blev lurad på 50.000kr genom ett jävla fuskföretag som inte enns fanns, den snubben hade jag velat sätta dit ordentligt.

Du kan också bidra genom att säga ifrån när ett företag inte sköter sina kort och genom att vara mer lyhörd när bedragare lurar vid dörren. På det sättet kan vi kanske stoppa flera som platsar någon helt annanstans än bakom dörrar och på kontorsstolar.

Kunden har alltid rätt!

          09 Augusti 2008, 21:39

     Ansvaret må vara delat






Jag kom att tänka på denna artikel som jag läste i Klick under juli månad.
Många spekulerar i händelsen, vissa känner medlidande medan andra tror att allt är fejk i syfte att öka publiciteten. Själv har jag svårt att misstro en sådan story, jag menar man ljuger inte om så allvarliga saker. Dock är det ganska skojigt att man fortsätter provocera på samma nivå trots händelsen och allt medlidande, snacka om att ha taskig syn på verkligheten, många tar endå lärdom av sina motgångar och mjuknar till lite. I stort sätt är all insikt oftast genom prövningar, våran väg till lärdom och mognad, normalt sätt minskar fördomar samt onda avsikter, men tydligen inte för alla.

Nu till saken, eller själva poängen med inlägget.
Flera har inte bara talat om trovärdigheten, utan också om frågan - hur kan något sådant få hända ? Man lägger skulden på föräldrar som inte tar sitt ansvar, många tycker att man ska i stort sätt låsa in sina barn vilket för mig är icke hållbart i längden. Många tycker att man ska börja snacka åldersskillnader, ja men lever säkrare på gatorna om man är 18 än om man är 16, nej det skulle jag inte påstå. Jag skulle nästan säga att det är farligare på dagens gator än att flyga flygplan idag och där är alla utsattsa, oavsett ungdom eller klimakterie.

Nej, jag tror det handlar om helt andra ting.
Dels kunskap, kunskap är viktigare än vad man tror, det är ett vapen mitt i striden skulle man kunna säga. I det här fallet tror jag att kunskapen i att nyttja sin kropp är ett av alternativen, att lära sig lagar, regler, försvar och liknande. Andra alternativ som också spelar in är kunskapen i området, vilka platser kan jag känna mig lite lugnare på ? Vart är det mycket folk och vart är det mindre människor som kan finnas i min närhet ? Vilka vägar ska jag välja oavsett klockslag, den ljusa, den mörka, den tättbebyggda, den öppna vägen ? Ska jag gå själv i ett land där tryggheten är desto mindre eller alltid ha flera vänner med mig ? Hur ska jag hantera en tryckt situation som både käns pressad och farlig, ska jag prata på ett visst sätt och använda blicken på helt andra punkter ? Får jag ta till försvar i ett annat land, utan att det anses olagligt ? Frågorna är många, men också väldigt givande om man lär sig tekniken och i många fall lyssnar till en klok förälder som redan äventyrat dessa områden. I efterhand är det svårt att utesluta dagens våld och prövningar, det bara finns där, men på något sätt kanske vi kan tackla flera av dom bara genom kloka råd och en gnutta kunskap!

När jag läser att föräldrar har i tanke att inte alls låta sina barn vara ute, inte dricka alkohol eller göra dom handlingar som anses risky blir jag lite rädd. Det innebär inte att jag talar för det negativa, men hur fasiken skulle man kunna styra en annan individ till hundra procent enligt egen vilja ? Visst det är enns barn och är man under 18 år har fortfarande föräldern ansvaret fram till myndig ålder. Men jag tror verkligen inte att man kan förhindra allting ? Vem tog på sig rollen som gud ? Vem kan tro att alla goda avsikter relaterar i enbart positiva resultat. Jag vet själv att många under min ungdom levde strickt under hårda förhållanden, skulle vara hemma tidigt, fick inte alls göra samma saker som sina vänner och kanske var det en välmening från förälderns sida, men resultatet blev inte alls lika bra då personen själv blev väldigt utstött ur gänget, såg ofta ledsen och deppig ut. Jag hade svårt att se hur en egen och självständig individ kunde föddas ur någons järnhand, jag menar vad händer när förälderna är borta ? Hur tacklar man då motgångarna och hur ska man någonsin lära sig av misstagen om man aldrig får göra dem ?

När jag var yngre var det ofta laddat mellan mina föräldrar och mig, det var delade åsikter och ungdomsproblem, men åt andra sidan fanns där något som också var bra. Jag fick vara ute sent och trots att jag gick emot min mammas vilja flera gånger så blev det positivt i längden, jag lärde mig av mina egna misstag, jag hanterade liknande situationer på ett helt annat sätt när dom kom igen och samtidigt blev jag mer egen vad gäller att yttra egna åsikter och plocka fram den egna indivivden i mig själv. Oavsett om mina handlingar var goda eller dåliga, så fick jag vara en i mängden, jag fick vara mig själv och ta min utveckling så som den mötte mig, det är jag faktiskt jävligt tacksam för!

Det min mamma gjorde för mig, var att visa intresse, vi hade endå en öppen kommunikation om allt mellan himmel och jord, ja allt ni kan tänka er. Vi pratade på telefon, hon delade med sig av kloka råd och åsikter i hopp om att jag ska skulle lyssna till dem som några ingrediensser på vägen, bara för att underlätta resan.

Om jag får välja så har jag hellre en tjatig förälder som bryr sig, menar väl och endå ger mig ett ansvar i jakten på utveckling, än en förälder som agerar fängelsevakt och lever i tankar där allt må vara perfekt hela tiden, i längden blir konsekvenserna bara dom sämre.


          14 Juni 2008, 20:11

     Känner mig odödlig...




Jag kom att tänka på det här med att vara odödligt likt många människor fantiserar om och där odödligheten må vara ett faktum i filmvärlden. Personligen har jag själv drömt om att vara odödlig, dock inte så pass att livslinjen aldrig tar slut. Döden må skrämma skiten ut mig, men en dag kommer även jag möta den i samband där livslusten kanske lagt sig via ålderdomen. När jag talar om odödligheten talar jag nog om det inre, där allt steget ifrån kritiken vi kallar negativitet eller elakheter inte tar sig igenom. Att vara stark innebär att man faktiskt kan fälla en tår eller två, för känslobefriad blir aldrig den friske, men där botten is nodd kanske är ett minne blott.

Jag minns flera gånger när jag likt en försvarsmekanism ljög för mig själv - jag är stark nu. Men likt förbannat föll man ihop igen för minsta lilla skitsak. Idag kan jag med all säkerhet säga att jag är odödlig, men på ett sätt där jag ennu kan känna och gråta över en förlorad vän, men inte där idiotin gör sig närvarande. Det biter liksom inte på mig och det är en förbannat skön känsla, visst har jag nojat mig likt den nojare jag är, men med lite pepp skrattar jag bara åt det. Jag visar inte bara att jag kan pressa saft av citroner och ta lärdom utav det negativa, utan att jag också kan roas genom att ta steget framåt, livet går vidare och det det finns allt för många ögonblick där ute som jag vägrar att gå miste om. Jag tror att allt som sker har en mening, det är inte alltid det passar in i våra förväntingar, men mot slutänden fixar sig alltid allting. Det värsta med oss människor är att vi lätt låter oss såras, på mindre än en sekund tappar man kontrollen och kortare än kvickt är det någon annan som styr ner oss i botten. Du har fått ett liv, du finns av en anledning och har en roll likt alla oss andra, ta till vara på varje sekund medans du kan. Det ljuva livet är dyrbart och alldeles underbart, det som orsakar den där smärtan i brösten är oftast något utav mänskliga skapelser, oftast är det individen som lider och söker tröst i dom mest sårbara, endast för att känna sig överlägsen, sådant är det absolut inget att ta åt sig utav. Det ligger mycket i att man skapar sin omgivning, man väljer om man vill må bra, antingen så stannar man eller så går man. Jag väljer min frihet och lycka, jag vill leva den tid jag fått och glädjas av det som vill mig väl, jag tar kontrollen över det liv som bara är mitt och gör det bästa av varje situation, ingen annan har rätt att styra över mitt hjärtas vilja, den enda som får påverka det som möjligheten ger, det är jag.

Jag känner knappt igen mig själv, har aldrig känt mig så stark :D