Något som vi alla människor har gemensamt, det är att vi blir äldre.
Detta är något som jag grubblar och nojar mig över, men hur det sen gör saken bättre kan man ju fråga sig. Jag har en rad fobier och rädslor. Allt från själva livet i sig till döden, ålderdom, sjukdom, jordens undergång, insekter, hissar, sprutor och en hel del annat jag icke finner på mina tunga just nu.

Men åter till denna ålderdom, åren som går, sanden i timglaset eller vad man nu ska benämna det som. Att bli äldre har sina fördelar. Man utvecklas som person och man lär sig i ren allmänhet mest hela tiden. Dock skrämmer det mig desto mera. Jag är rädd för skavankerna, att den lilla skönhet man har ska försvinna och pang så ser man ut som trollmor själv. Jag är rädd för att inte längre fungera på samma sätt längre. Att jag inte kan vara mig själv med samma antaganden och möjligheter med tanke på sjukdomars begränsningar. Jag är rädd att tappa min barnsliga sida, för jag håller den så kär! Jag är stolt över mina barnasinnen, jag vägrar se mig själv som en tråkig åldring där livet blir på för stort allvar. Trots våra måsten skall ju livet levas med glädje, på ett sätt där gränser rubbas på ett acceptabelt men galet sätt. På ett sätt där åldersgränser i nedstigande nivå inte finns. Att se mig djupt försjunken i barnfilmer eller högt tjoandes i ett bollhav, det är inte främmande när det gäller mig. Jag vill att livet ska vara härligt och fritt, fullt av möjligheter. Det kan begränsas på många sätt, exempelvis genom ålder.

Så fyllde jag tjugofem i december.
Paketen slet jag till mig med glädje, men min ålder ville jag långt ifrån bli påmind om. Jag funderade och insåg att jag trots allt kanske inte är så gammal endå. Men visst går det uppåt och där sitter man vid en återvändsgränd. Valet och kvalet av att hinna med allt i livet, men också med en rädsla och en sorg över att släppa taget om det som varit. Sen tänkte jag inte så mycket mera på det, även om det kommer och går i intervaller mest hela tiden.

Så loggar jag in på facebook kort innan nyår och ser att fyra poängterat just det jag nojat mig över i samma stund. Alla fyra skriver det nästan samtidigt!? Inte heller var det första gången. 

Vet inte om jag ska skratta eller gråta >.<

Knaskatten!
Det är inte bara jag som får överaskningar med posten. Kissen fick sig ett paket från Agria med gratis kattgodis, både vanligt och förebyggande för tänderna. Hon förstod inte riktigt vad det hela handlade om, så jag fick visa. Det räckte för att få henne på hugget. Nikki smakar på första biten. Det går så snabbt att jag knappt hinner vända bort blicken. Lika snabbt som jag vänder mig om, dyker hon ner med nosen i påsen. Tillsist vrider hon på öronen och tar satts. Man riktigt ser hur hon snabbt hugger en godis till, för att sedan fly innan jag hinner reagera. Haha, hon vet så väl vad som gäller. Nu försökte hon komma undan, för usch vad jobbig jag måste vara. Många har påpekat min kemi med djur som speciell. Relationerna blir djupa och personliga, jag får en kontakt full med förståelse. Är det inte hunden hon tog efter, ja då är det väll jag som är den skyldige till hennes talang. Djur är smarta och har känslor precis som vi, men att en katt gör sitt och vacker tass lika lätt som en hund...det tycker jag är lite unikt.

Det behövs så lite för att göra gamla hyss oviktiga och denna lilla varelse så älskvärd. Så mycket känslor, så starka men också så svåra att beskriva.

Har ni sett ungen i björndräkten?
Jag skrattar lika mycket varje gång! Tydligen är jag inte den enda som roas utav detta, när jag såg intresset till klippen jag sökte upp.

"Vet du vem Jamie Oliver är"? Så ler man lite när den ena ungen svarar, "En flodhäst". Men det skönaste är lillkillen i björnkostymen, med coolaste björnhuvudet mitt på skallen. Sedan formar han händerna som farliga björnlabbar och ryter till "Han säger Buuhhrr"....

Haha, ungar kan vara så sjukt roliga ibland ;)

Det märks när det börjar bli mycket att hålla reda på.
I dom flesta fall är jag en kontrollmänniska som vill veta vad jag gör, när jag väl gör det. Dock har jag märkt att jag inte är någon övermänniska som man så gärna vill vara, det är väll där prestationsångesten kommer in i bilden, man vill så gärna vara bäst på det man gör.

Så slår jag upp mitt anteckningsblock för att öva till skrivningen i historia, inte allt för motiverad då det inte är det lättaste att hålla reda på. När jag börjar läsa stirrar jag på rubriken "Centralmakterna/Starka kukungar" och börjar fundera inte bara en gång, utan två? Men? Vad står det? Haha!!! Det som skulle vara "Centralmakterna/Starka kungar" hade råkat bli något jätteknäppt bara för att jag råkat skriva K och U två gånger!!! Man märker tydligt hur jag har tvärnitat på tredje bokstaven och börjat fundera i och med att bokstaven läckt längst ner och endå räknade jag inte ut att jag redan skrivit Ku innan och skriver det igen. Tänk var roligt det kan bli bara av att råka göra en dubbelskrivning.

Då märks det att man har mycket att tänka på, det har varit/är helt sanslöst mycket att göra hela tiden. Samt att det alltid finns någon som ska sätta sig på tvären så problemen ökar ut to-do-listan lite mera...ZzzZzz.

På tal om övermänniska, jag är nästan aldrig sjuk.
Det kan gå flera år mellan, men när det väl sker så slår det till rejält. Så åkte jag dit över helgen, på en jäkla magsjuka. Det måste ju nästan vara det när man springer på toa, spyr och har 40 graders feber. Däremot har jag aldrig upplevt liknande magsmärtor, det fick mig att tänka på magsår och tarmvred. Sen är det ju lite konstigt att jag faktiskt ligger utslagen en timme efter att ha ätit en pizza, då tänker jag mer på matförgiftning. Men sen är frågan, man kan väl inte ha feber av det sistnämna? Jag fick i alla fall bort allting på två ynka dagar, så bra immunförsvar har man ju allt, nu lär det ju dröja sex år till nästa gång.

Dock ligger jag lågt imorgon då jag senast igår var riktigt dålig. Känner också att magen ömar lite till och från.

Personligen har jag alltid haft en tveksamhet vad gäller barn.
Dels kan dom driva än till vansinne, det är en stor ekonomisk fråga och i dagens samhälle har man fullt upp med den egna försörjningen. Man känner också en rädsla att inte räcka till, en frihetssökare som mig kräver sin rätt till egen tid och se bara på dagens verklighet, vill man verkligen låta sina älskade avkommor växa upp i den här världen ? Jag tycker att livet är en enormt undebar och härlig gåva, men det är också fylld av svårhanterad smärt, onödig smärta, idioti och jävelskap. Visserligen är motgångar alltid en lärdom, en positiv egenskap likt allt annat, även om det är svårt att förstå.

Endå kan jag inte låta bli att älska dom små grynen mot alla odds.
Barn är ärliga, fulla av glädje och fyller upp varje tomrum i själen. Som äldsta barn i familjeskaran har jag alltid haft bus och jäkelskap i min närhet, något som mina älskade småbröder har bjudit på under många år. Pojkarna är så fruktansvärt ärliga och humorn ligger långt bakom deras vetskap, för jag ligger alltid med magknip i full skratt medan dom ser frågandes på mig.

Jag passade på att fråga Jocke, min äldsta bror - vad är det du har på väggen där ? Ja ni kan ju gissa själva vad det var...
Jocke svarade med ett leende och en svackande blick - eeehhh ingenting, så skrattade han.
Då kommer min yngsta broder fram, Johannes och säger - eehhmmm.....ehmmmm...... Anna v-v-v-veeet du..... J-j-j-jocke säger att det är planeter! Så tittade han tyst upp på mig med stora frågvisa ögon, själv tjöt jag av skratt så ögon tårades.

Jag älskar denna ärlighet & en sak är säker, jag har verkligen en kreativ sida i mina gener ;-)

Hjälp - Sissela Kyle som efterbliven stalker, bästa, skrattar så jag gråter varje gång.
Josh Blue - Amerikan med funktionshinder som bjuder på sig själv, klockrent!
Britneyfantast - Skadeglädje är den sanna glädjen som man brukar säga.
Gamal Blondinbella ironiker - Det är något speciellt med killar som försöker imitera en tjej.
Purple and brown - Lerfigurer, ganska charmiga, garanterat ett leende.
Svenskt näringsliv - Full like a kastrull med Shyffer.

Hjälp är verkligen ett av det bästa, särskilt första säsongen, många bra karakäter... XD

Anna säger:
patric e min bror ?                                                                                                           
Swahn säger:
min brorsa hette patrik swahn förut haha
Anna säger:
va ?
Anna säger:
heter inte du det ?
Swahn säger:
nope patrik e hans andranamn
Anna säger:
satt här och skamskratta lite för att jag kanske sa fel....
Anna säger:
du heter visst eric
Anna säger:
HAHAHA
Swahn säger:
han hette bara patrik i nån månad inna de bytte tiltalsnamn
Anna säger:
haha VA FAN heter du
Anna säger:
asg
Swahn säger:                                                                                     
ja inte fan heter ja patrik
Anna säger:
hahaha
Anna säger:
skrattar ihjäl mig
Anna säger:
det var tacken för hjälpen
Swahn säger:
inte bra