Follow      

          24 Januari 2009, 06:14

     Visste ni att...

Utmaning: Jag har blivit utmanad av Carolin att lista 7 sanning om mig själv. Så vad ska vi hitta på denna gång?

...jag har gener utanför Stockholm!
Båda mina föräldrar är uppväxta här i stadsområdet liksom mig, dock är större delen utav min pappas sida från Norrland/ Östersund. Jag är väldigt stolt över detta då platsen är mycket vackert, när jag senast hälsade på min gammelfarmor som lever mitt ute i ödemarken rörde man sig i ren natur, lugnet, vackra vyer och vilda renar som betade på slätter och grusväg. Jag önskar att jag hade träffat alla där mycket mera, främst min gammelfarmor som är den enda på pappas sida med lite vett i skallen och som snart är upp i hundra år. Det hade inte varit helt fel med en shysst dialekt, jag är väldigt svag för dialekter, det är fint och väldigt personligt på något sätt.

...jag är lite utav en kreativ typ, musik är den del jag absolut inte kan leva utan!
Gratis terapi, toner för själen, kalla det vad ni vill. Är det inte youtube, mp3:på burken, någon shysst gammal platta, bandit rock 106.3 eller NRJ som liras på högre volym, då kurar jag ihop mig i något hörn den kommunala vägen med mp3-spelaren i öronen eller drar en cover med hackig-ojämn-falsk stämma från duschen, när det diskas, lagas mat, städas eller liknande.

Haha, jag kan se min morfar framför mig när jag sjunger, hur han fräser - Öööh... nej, stäng av det där oljudet! Så rynkar han ihop hela ansiktet och viftar bort mig med handen för att sedan återgå till sitt aftonblad som inget hade hänt. Själv rycker jag på axlarna och traskar vidare till något annat rum i närheten, fortsätter sjunga fast denna gång i några decibell högre. Endast för att jag inte kan leva utan musik, i syfte att framhäva min sångbegåvning och hur grym jag verkligen är.

...jag sätter värde på motgångar, även om det tog över 20 år att hantera dem!
Jag har alltid varit envisare än en åsna, haft en vilja starkare än stål, åsikter samt en öppen/ frispråkig sida i mig själv som retat gallfeber på många. Ibland har jag chockerat och även häpnat många i mig omgivning med mitt tycke, lättsamheten för att prata om allt mellan himmel och jord, envisheten att nå upp till mina mål och framför allt en rad bra egenskaper som flera uppskattar stort hos mig som ärligheten, styrkan, humorn och viljan att hjälpa dem som farit illa.

I början visste jag redan då vem jag var, men kunde dock inte visa detta eftersom min omgivning gjorde mig svag. Jag lät mig skrämmas av hårda ord, lät mig såras av motgångarna/ påhoppen/ kritiken. På något sätt har jag alltid varit självständig redan från första början, det första sveket som var min far och därefter fylldes sveken på med nya motgångar att tackla fram tills idag. Jag har hela tiden fått kämpa för min sak och för min överlevnad, det enda jag inte kunde var att hantera smärtan inom mig. Men jag hade dels två egenskaper som tog mig ur det, min självständiga sida, kämparglöden och viljan. Idag är jag starkare och har svårt att jämföra det med många andra som fortfarande mår dåligt i sig själva. Jag är glad att den styrkan och förmågan att hantera motgångarna blev till verkligen, dock resulterade denna svaghet i mig själv att många år av mitt liv gick till spillo, det var svårt i skolan, jag funderade hela tiden på vad andra skulle tycka, vågade inte komma ut med mig själv och den person jag var samt var så jävla blyg att jag inte enns vågade prata med dem som icke var mina vänner. Jag var så blyg att jag nästan klassades som den osynlige, jag skämms när jag tänker på det, för det är inte mitt riktiga jag, jag är en målmedveten glappkäft som älskar att leva.

För 2 år sedan  gick jag i terapi, tog anti deppresiva preparat och gjorde allt för att få mig på andra tankar. Jag tog ett beslut, målade upp mitt liv så som jag ville ha det och rättade mig efter min vilja så pass långt som jag själv kunde kontrollera min vilja. Jag är så tacksam för detta, idag kan jag se mitt förflutna med värde, jag förlorade inte mina egenskaper men jag vann ytterligen egenskaper som att hantera känslor. Jag brukar tänka - been there, done that and never again! Motgångar biter sig lätt fast, men jag har blivit så pass tålig att jag slår bort det som anses vara fel, formar mitt liv så som jag vill ha det genom att endast plocka in det positiva. Motgångar kommer man aldrig undan, men jag kan dock omvandla det där negativa i motgången till en lärdom för att sedan fortsätta med det jag höll på med. Det är lite som i Aguileras låt - tack för att du gjorde mig starkare! Man lär sig något mest hela tiden, nya sätt att hantera motgångarna, sättet att se i andra perspektiv och bemötandet av andra människor. Jag kan nästan se det som att spela hockey, man vet vad spelreglerna går ut på, i början far benen åt alla håll och efter perioder av träning så lär man sig tackla sina motståndare och fjop så åker pucken in i mål. När jag ser på mig själv idag, är jag lite som en hockeyspelare på elit, jag har inte bara lärt mig spelreglerna utan också att spela rätt, på det sättet vinner jag varje dag en hockeymatch mer eller mindre. Motgångar är för mig en del av livets hårda skola, men med rätt teknik en värdefull lärdom.

...jag har fler fobier än vad som kan räknas på handen!
Många säger att jag är en orädd tjej, en tjej som vågar mycket över gränserna och flera gånger har jag fått som gensvar - det där skulle jag aldrig våga! Men även den med stort mod har sina svaga punkter.

Jag hatar tandläkare och sjukhus, allt som innebär en spruta får mig att tjuta som en treåring.

Jag är livrädd för insekter, hjärtat nästintill exploderar av rädsla och inte gjorde det saken bättre när pappa träffade en kinesiska som livnär sig på delvis kryp. Numera har tjejen lärt upp honom att också gilla den så kallade delikatessen och pappa skrattar gott när jag springer med skriket för full hals över deras chilimarinerade gräshoppor.

Jag avskyr djupa/ mörka vatten där man inte kan se ner till botten. Mestadels finner man detta inom dom svenska gränserna. Jag har fått för mig att något ska dra ner mig eller komma upp från ytan och skrämma skiten ur mig. Avskyr alger, slingerväxter som näckrosor/ vass. Hur många gånger har man inte simmat med hjärtat i halsgropen över att finna något äckligt lik i vattnet som ska ta dö på mig.

Jag är inte kräsen med nya matträtter, dock har jag en svag sida inom vissa områden. Jag kan inte äta kött med ådror, fett eller senor, det får mig att äcklas och hulka. Jag ogillar också kräm, sylt, yoghurt och liknande med hela fruktbitar, jag har prövat att gå emot detta men får alltid samma obehag i kroppen. Har även svårt för att äta rester, jag fördrar ny föda varje dag, visst kan jag äta det men jag har som vana att alltid äta upp det jag tillagar så inget blir kvar.

Jag är livrädd för ålderdom, sjukdom, döden, jordens undergång och övernatuliga fenomen. Vem är inte det?

...jag är tvärt emot mig själv flera gånger!
Jag skiter nästan på mig så fort jag ser än skalbagge, i nästa stund planerar jag fallskärmshopp och drömmer om att haffa kriminella som Gunvalds efterträdare.

Jag är alltid i tid under dag- kvällspassen, men tidigare morgonar har jag svårt att hantera. Detta tenderar i att jag vaknar som en tidsoptimist och tror mig hinna på kortare tid, för att sedan hålla tidsschemat mer kontrollerat under dagen.

Jag är otroligt ekonomisk utav mig, gör månadsbudget och missar aldrig en räkning, endå tar jag mig mer råd till sådant jag inte borde.

Jag gillar barn och många säger att jag har bra hand med småttingarna, på något sätt har jag alltid lyckats fånga dera uppmärksamhet utan större ansträngning. Dock är jag livrädd för att få egna barn, jag skulle ta mitt ansvar fullt ut men ogillar att sätta min frihet på spel.

Jag är kaxig när det gäller blodiga filmer och läskiga utmaningar. Det slutar alltid med att jag sitter med katten framför ansiktet när en SAW-film rullar eller ber för mitt liv när jag sitter i fritt fall på grönan.

Jag har någon typ av scenskräck och hatar att prata/ hålla föredrag inför grupp. Trots detta har jag gjort både framträdande på scen flera gånger och hållt flera stabila tal. Även om det gjort mig kallsvettig och genomyr, skulle jag inte banga om jag blev tillfrågad att synas offentligt som tv-profil, artist eller skådis.

...jag är föredetta pälsdjursallergiker och en enorm sucker för djur!
Enda sedan barnsben fram till idag har jag haft en svår allergi för både pälsdjur, nötter, ägg, mögel, astmatiker och eksem. Idag har allt växt bort utom min överkänslighet för nötter, jag har klarat enstaka missar då nötter varierar sig i släkte, dock har jag en bevisad överkänslighet för jordnötter och avstår därför övriga exemplar också. För min del kan det vara dödligt.

När det gäller djuren är detta en stor passion för mig, jag har varit ägare till fiskar, sköldpadda och fått sträcka mig som längst till möss. Jag grät under många år efter att få dela mitt liv med hund och katt, när jag en dag fick gå in till en vän som hade katt hamnade jag på akuten med andnöd. Idag bor jag själv sedan snart tre år tillbaka, jag har numera en katt sedan första inflyttsdatum samt även prövat på en hund. Jag har inte känt av det minsta lilla och det är för mig en stor glädje, jag är evigt tacksam för det.

Ibland kan jag drömma om att bli viltvårdare som i animalplanet. Jag har skådat en medelålders man som vigt sitt liv åt djuren, han var bästa vän med en hel lejonflock, dom kramades, busade, badade och var så nära man någonsin kunde bli med dessa enormt kraftfulla och vackra djur. Mannen körde picup med vilda hyenor, gjorde reklam, filminspelningar och busade med även dessa. Ja, han kunde tom ligga intill en hona i full vakt med sin nyfödda kull. Då har man en enorm tillit och vänskap till djuren, särskilt när det är så svåra och kraftiga djur att handskas med. Det måste vara en enorm känsla och jag bokstavligen älskar kraftfulla djur som tiger, leopard, panter, lejon, jaguar, vargar och liknande. Jag har länge drömt om att ha en tiger som husdjur!! ^^

...jag har räddat livet på min äldsta bror!
Mina föräldrar skilde sig när jag var fem år gammal, numera har jag plastmamma och plastpappa. På köpet fick jag också en plastsyrra genom mammas sambo, Jessica 20 år och en plastsyrra genom pappas sambo, Wan Lee 16 år.

Sedan har jag också två riktiga bröder, Joakim 13 år och Johannes 7 år. Att Joakim lever idag hänger mycket på en snabb insatts utav mig, jag lyckades uppmärksamma ett epileptiskt anfall utan att enns veta hur symptomen för denna sjukdom såg ut. Jag gjorde denna upptäckt bara några sekunder innan det tragiska kunnat vara ett faktum, läkare meddelade att han inte skulle vara vid liv idag, om det inte vore för att jag gjorde denna snabba reaktion. Efter en svår olycka, bara något år gammal, fick han diagnosen epilepsi och ADHD, detta var konsekvenserna efter en skallskada i samband med olyckan. Detta har varit tungt för alla i familjen om inte mest för honom själv, dock måste jag säga att grabben trots sin känsliga ålder är både stark, smart och jävligt duktig! Jag är evigt tacksam i och med min uppmärksamhet, ingen av oss visste då om varken skallskadan som uppstått efter olyckan eller sjukdomarna som uppkommit som efterföljd av skallskadan. I början kändes min insatt väldigt liten, idag kan jag lättare förstå vilken enorm skillnad jag gjorde bara genom att hålla ögonen uppe, kunna se skillnad på det som käns annorlunda och varna alla i min omgivning så pass att rätta beslut kunde tas. Jag vågar inte enns tänka på vad som kunde ha skett, vad hade hänt om jag befunnit mig på annat håll en enda minut längre?

JAG UTMANAR ALLA SOM VILL TA PÅ SIG UTMANINGEN!

Ogillar att tvinga på andra något, så det är fritt fram...

Kanske kör en frågestund framöver, om intresse finns vill säga! Jag funderade på att fläka ut mig lite mer än vad som tänkt, jag vet ju hur underhållande det är att läsa det allra smakigaste. Sedan kom jag att lägga is på mig själv, jag må vara lite för öppen ibland och beslutade mig för att endast dela med mig av viss information om frågan ställs till mig direkt. Jag är inte den som ljuger eller skäms över sanningen direkt, men det kan ju bero på vilka frågor det är när jag tänker efter med tanke på kommunikations-exemplet, men det lär ju visa sig då! ^^

          22 April 2008, 02:34

     Min kroppskonst så här långt....



Jag har haft lite intresse i mina tatueringar för ett tag sedan, men inte kunnat visa då jag inte fick någon synlig bild och det är inte lätt att lära sig självutlösaren på en ny kamera - men nu har jag bild på både den gamla och den nya, passade även på att fota mina andra kroppsdekorationer när jag endå var i farten. Har planer på att framöver bygga vidare på en tredje tatuering, en ganska så stor som ska gå från överarm till underarm.





251



En Nautical star som sitter på min vänstra handled, detta är en nyare variant av den gamla sjömanssymbolen som man kan se i kompasser. Symbolen betyder att man alltid kommer hitta hem och det är ganska så passande när gäller mig och min otroliga tur att stöta på motgångar.




255



Det här är då min senaste tatuering som sitter på höger skulderblad och den har jag själv gjort i samarbete med min älskade hund. Tassen betyder mycket för mig på flera sätta, först och färmst för att jag alltid känt något extra för hunden och ville ha honom vid min sida varje dag livet ut, dels för att jag älskar djur något så förbaskat men också för att jag tycker den visar något jag inte riktigt kan få kläm om - kanske någon varian av styrka, dels för att det är ett avtryck från en väldigt kraftfull hund " Rottweiler/dobermann" men också för att den får mig att tänka på förmågan att gå vidare " tassavtrycket". Ja, sen gjorde jag den mitt i krisen, så den får mig att tänka tillbaka på allt som jag tog mig ur och hur mycket jag vunnit på det.






            





          01 Februari 2008, 20:29

     Att lära sig leva



Jag fick en fråga angående årken att kämpa vidare, hur man finner energi inför den fortsatta vägen längs livets stigar. 

Först och främst, det gäller att hitta sig själv. Som jag sagt så många gånger förr.....

- vem är jag och vilket är mitt värde ?
- vilka förtjänar en del av mig och i vilken mängd ?
- vad vill jag uppnå med livet ?
- när ska jag sätta gränser och när ska jag ge ?
- våga ta för sig, våga misslyckas, oavsett har du flaggan i topp och viljan att  hela tiden kämpa vidare !


Det handlar inte bara om att finna en inre balans och kunna välja rätt beslut, jag försöker även att befinna mig på platser som gör mig gott, människor som jag uppskattar och även nyttja det jag brinner för.

Det är tillfällena när man kan skriva av sig, njuta av musik som ger inspiration och budkskap - det är som en slags gratis terapi. Jag brinner för att leva ut, söka kickar och avreagera mig på hobbys som innehåller mycket känsla. Det kan vara just att skriva, musik, teckning, skapande av olika former. 

Även att sätta mål och sedan klara av dom, det ökar förmågan att hela tiden prestera minst lika bra, om inte bättre. När jag t ex tränar har jag som mål att alltid köra minst en timme om dagen, när jag klarat det blir jag så fylld av energi och förväntingar, så jag presterar minst lika bra igen om inte bättre.

Men man får misslyckas, det gör alla människor. Det gäller bara att finna sig själv och meningen med just ditt liv, då kommer resten flyta på rätt simpelt. Även om man finner sig själv och allt mera får livserfarenhet, så kommer man alltid falla då och då. Jag skulle se livet som att lära sig cyckla, man skrubbar knäna ibland, men man vet hur det går till så man försöker sätta sig upp igen och rätt var det är så rullar du iväg med vindens fart och bara njuter.

Ge aldrig upp !