Follow    

          15 September 2010, 01:29

     Såhär i Valtider

Det var ett tag sedan jag vädrade mina åsikter och väl passande är det väll nu att ytta sig politiskt. Själv är jag inte intsatt på djupet och jag erkänner att jag aldrig har röstat, det för att jag endast saknar kunskap, känner förvirring över partiernas åsikter. Jag har aldrig känt att något av partierna gett mig en wow-känsla, det är snarare bitar ur varje som är ok men inte fullständigt. Givtevis är det bitar som berör mig mer eller mindre. Dock kan jag säga att Moderat, det blir jag aldrig.

Moderater är egoister som ser ner på de sämre.
"Ta från det fattiga och ge till det rika" är ett uttryck jag tycker stämmer allt för väl. Varför är det alltid de rikare som röstar blått, där vi lite vanligare lutar mer åt rött? Man säger att så stora klasskillnader som vi har idag, det har vi aldrig haft förut. Varför är det så? Jo, jag tror att denna välfärdshysteri ger luft under vingarna för det bättre medan de som står utanför snällt får ta emot smällen. Givtevis håller jag med om att människor i arbete endast bär med sig något positivt, men hur kan man tro att välfärden må vara obegränsad? Likt allt annat så finns det ett slut, det kommer alltid finns de som står utanför. Sanningen sticker i mångas ögon, men jag brukar alltid säga att "man kan inte föda mängder med barn och ta in människor från utländerna, för att sedan tro att välfärden räcker till alla". Klart att nya jobb kan skapas och människor kan byta ideer och kunskap, men glöm inte begränsningen. Tänk på alla människor som ska dela på världens ekonomi och landsyta där jobben skall existera, tror ni själva att man kan fylla ett glas med vatten utan att det svämmar över? Bra för det vatten som finns kvar i glaset, men det som runnit över, det skall man då inte ta hand om, visa hänsyn till? Hur kan man tro att det går och sparka på det som ligger och sedan få för sig att de själva ska motiveras till framsteg?

Jag har själv rört mig mycket inom ekonomiska kriser, susat mellan arbetslöshetens olika regler med stor förvirring. Jag vet att det kan vara ett helvete rent ut sagt, många vill verkligen och det försöker som fan! Endå får man höra från dem som sitter där på sin pedistal med feta cashen på kontot och pekar långfinger åt oss skatteätare, hur ofta har man inte hört "din lata jävel, skaffa ett jobb". Hur fan kan man dra alla över en kant och tro att alla skiter i vilket, att det lever loppan på systemet istället. Tror ni verkligen att det är så man vill ha det, leva på minimum så pass att det knappt räcker till mat för dagen? Klart det finns dem som utnyttjar systemet, men det är väll de man ska motarbeta istället för att svartmåla alla som står utanför? Det jag snarare ser när jag gått på arbetsförmedlingar, försäkringskassor och sociala...det är hopplöshet, depression och utmattning. Inte en jävel mår psyskiskt bra, det är ingen som frågar hur det är och ger en hjälpande hand. Istället pushas det mot något som bara får dem att må sämre, tvingas till regler som rör om i ekonomin så hårt att vinnarglöden kvävts till döds för bra länge sedan. Vem fan har årken att ta tag i sig själv, när det knappt får den ekonomiska stöd eller den klapp på axeln som det behöver? Ibland förvånas jag över att inte fler bodde på gatan, men det är väll så att många har familjer som ställer upp och vore det inte så hade väll samhällets rätta jag varit tydligare.

Är det inte konstigt att man helt plöstligt börjar tala om en ökade arbetslösheten igen? Minns de människor som gett upp hoppen? Den cancersjuka kvinna som skulle dö vilken dag som helst och tvingades jobba trotas att kroppen inte årkade bära. Hon tog livet av sig. Nu senast hörde jag talas om en kvinna på ett äldreboende som tog livet av sig över den vanvård hon levat under, är inte det också politikers ansvar? Hade det inte varit för min mormor och morfar, då hade jag varit en i det här ledet också, med all säkerhet. Enligt moderaterna, så spelar det ingen roll om du har en hjärntumör eller två, det är bara att "jobba din lata jävel", så brukar det låta.

Det är som söta Anna skrev, det är skillnad på jobb!
Jag förstår hur lätt det är att piska på de som ligger, när man som kändis plockar in feta lönecheckar på två timmars arbete, när man som vd ärver poistioner inom familjen och tar sig ann bonusar som inte är från denna värld. Det är så lätt att klaga när man har guldsked i munnen och endast behöver se med ilskan i ögonen, hur de som lever på systemet slåss över att städa en skitig toa på centralen. Det är människor som försöker och fightas kring det lilla som finns, som i många fall inte är rädda över lite skit på fingrarna. Jag skulle nog aldrig kunna föreställa mig en moderat sälja brugare på donken? Inte en chans i hela min vildaste fantasi! Det är för att det gottar sig i sitt överflöd det knappast jobbat speciellt hårt för, medans vi andra som tjänar fler gånger mindre, säkert sliter hårdare.

Moderater är snåla jävlar som endast tänker på sig själva.
Men likt förbannat är det så lätt att pissa på andra och sedan gråta förtvivlat när man ligger i skiten själv. Det är nästan så skrattretande att jag finner en tillfredställande skadeglädje, när dessa fördomsfulla individer trampat i sin egen grav. Jag har många gånger klagar över skatten, hur jävla illa det är när tusenlapparna flyger från lönen man kämpat ihop. Men jag älskar skatten, jag betalar det glatt. Det moderaterna tänker är att man ska ha mer på kontot, klart det gynnar det rikare till att blir just rikare. Men för oss som ligger, vad hjälper det? Det är ju där hela meningen med skatten kommer in, det är ju det som ska ge liv till det utstötta vid sjukdom, arbetslöshet och skola. Vi bortskämda svenskar tar allt förgivet, men tänkt en extra gång när ni gör något. Att det mesta i det här samhället är byggt av skattepengar. Men visst, det kanske är bra att få några extra på kontot så man kan shoppa lite mera fashion, så tar vi andra smällen. Sämre äldrevård, sämre sjukvård, dåliga skolor och en arbetslöshet som liknar rena tortyren istället för att verka läkande i den lilla mån det går.

Det var som när jag såg en äldre man tala i tv, hans fru hade dött och nu stod han själv med villan. Han menade på att socarna skulle göra det jobbigare för honom att bo kvar där. Då undrar jag, varför ska man som ensam sitta i fetaste villan när man kan ta en lägenhet efter sina behov, kan någon svara på det? Jo, han har väll jobbat ihop det! Men om man är så rik, då ska man inte heller klaga och lite hjärta för sina medmänniskor måste det väll endå finnas? Sluta tänk "nu lever det på mina skattepengar igen" när lönen trillar in. Jag vet att många tänker så, men tänk istället att det är en försäkring för dig själv. Även den rike kan bli av med jobbet, företag kan konka, skulder kan tar över handen och även du likt alla andra behöver skola, vård och äldreboende en vacker dag. Men jag vet att när man själv inte får den hjälp man vill ha, då gapas det. Men betala skatt och håll käften då, för utan skattesystemet kan ni inte förvänta er ett skit heller. Det är också skatten som hjälper de utstötta, så varför då klaga på alla som står utanför när det är ni själva som skapar den positionen, genom att begränsa skatten. 

Jag skall inte dra alla över en kant, jag vet att många får hjälp, men långt ifrån alla.
Allt för ofta ser jag hur barn i skolan har det kämpigt, hur ungdomar lider inom arbetsfrågan, hur en normal vuxen arbetande svensson vänder kronor, hur äldre begränsas och hur sjuka blir vända ryggen. Livet är ett helvete som man brukar säga, himlen är det som väntar. Ta bara min mormor och morfar som exempel, det har karriär i bagaget och en bättre pension än många andra. Det är väll också det som gör att de går runt, det betalar värre än vad jag gör. Tänkt på de som då har en normal "sämre" pension, hur skall de överleva? De bor mindre än mig och betalar hyror högre än vad jag betalar, deras matkostnader är avskyvärda för den pissmat som det tvingas äta i många fall och då betalar jag mindre för bättre mat än så! Det är väll inga grisar som ska utfodras heller? Hela min familj jobbar och är endå inte blå, det kämpar för sig själva och tänker på det sämre. Min morfar har haft chefsposition, men likväl är han inte blå. Han tänker på det sämre och har ett hjärta av guld, för han delar gärna med sig och vet att alla inte har det lika bra.

Klart som fan att man ska jobba och bidra likt alla andra. Men det ska väll vara lika villkor för alla och då menar jag att för mig är det inte mänskligt att leva i överflöd och sen putta på det som står vid kanten. Alla ska försöka, men likväl alla skall bidra till förbättringar, alla har inte samma fördelar här i livet och det kommer alltid finns dem som inte får plats likt vattnet i det glas som kan svämma över.


Släpp girigheten och sluta tänk vad alla borde göra, se till att fler får möjligheten till vad det borde också och acceptera att inget är oändligt. Det enda man kan göra är att försöka, det med stöd från omgivningen utan fördomar och bakslag. Det kommer alltid finnas fördelar och nackdelar, ingen ska behöva ta skit för att samhällets ramar är begränsade, för att alla lever under olika villkor. Vi ska väll sträva mot förbättring tillsammans, inte kategorisera varandra och ligga i krig.




4 KOMMENTARER
Postat av: Garderobsgrubbel&Byråbekymmer

oj vilket mäktigt kraftigt välskrivet hejdundrande bra inlägg annster!!

2010-09-15 @ 09:16:27
URL: http://pyttis.blogg.se/
Postat av: Nikoninan

kan inte annat än att hålla med!

bra skrivet !! :D

2010-09-15 @ 15:19:00
URL: http://nikoninan.webblogg.se/
Postat av: Garderobsgrubbel&Byråbekymmer

oh nej ingenting är löst, det har ju liksom knappt börjat än.

men känns lite mindre åt helvete när man vet att man har rätt att säga nej och bestrida.

2010-09-16 @ 17:01:06
URL: http://pyttis.blogg.se/
Postat av: Annster

*

*

*

Tillägg: Ja, Reinfeld talar om det fortsatt ökade arbetstillfällena. Vilken lite lögnare! Senast idag läste jag ur lokaltidningen att arbetslösheten ökat och att det idag är 600 arbetslösa bara i min kommun. Herregud!



Men ja, så fort samhällets begränsningar slår till mot en mängd individer så får det skylla sig själva. Jag skulle kunna lista erfarenheter inom arbetsliv, sjukvård och skola som är helt åt helvete!!! Livet handlar inte bara om kontokort och välfärd, det finns de som lider också. Det är så lätt att agera med bistånd till utländer, men när våra egna lider så får man skylla sig själv?



Vad hände med era hjärtan för andra människor, i denna fråga, våra egna? Jag mår illa av vara svensk, jag mår illa av att se människor i ögonen och inse att jag tillhör deras släkte. Jag lovar, om jag en dag skulle sitta på Stureplan med miljoner på fickan, så hade jag glatt betalat för välfärden där alla människor är involverade, fattiga som rika.

*

*

*

2010-09-19 @ 00:00:42
URL: http://annster.se


Kommentera här

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: