bloglovin      

          19 December 2014, 23:18

     Today it's my birthday!

 
Helgen är kommen, julledigheter väntar och idag är dagen då jag fyller 29 år. Det ska givetvis firas!
 
Det är dock en födelsedag jag kommer bära i mitt hjärta med glädje och sorg. En dag som inte är sig lik. Min mormor kämpar fortfarande för sitt liv och det är inte långt kvar. Därför är mitt firande skjutet på framtiden.
 
Jag har fått gratulationer från nära och kära. Det bästa var från min älskade som skrev en helt fantastisk text och gjorde ett sött collage till mig. Världens bästa pojkvän och sambo.
 
Kvällen har spenderats på restaurang där jag blivit bjuden på en födelsedagsmiddag. Sedan blev det en sväng förbi mormor på sjukhuset igen. Vi vakar vid hennes sida dag som natt.
 
❤️

          18 December 2014, 23:53

     Cremab - mer än bara isolering

 
Miljö är ett omdisskuterat ämne som berör de allra flesta. Vi är många människor som delar på en och samma yta. Ska vi fortsätta våra liv på den här planeten, krävs också en miljö i stabilitet. Det skrämmer mig att miljön rubbats i så stor utsträckning och att det sker under snabba omständigheter. Tillsammans kan varje förändring göra enorma skillnader.
 
Plast är ett material som utgör ett allvarligt hot mot djur och natur. När jag källsorterar är det övervägande plast som slängs. Jag uppskattar alla insatser både från privatpersoner och företag. Nytänk är av högt värde när det gäller att förbättra våra tillgångar.
 
Befolkningen ökar och då krävs också fler byggen av bostäder. Byggföretagen måste ta sitt ansvar och välja miljövänligare alternativ. Ett husbygge kräver mycket material och det sliter på naturens skick. I huvudsak handlar det om kemikalier och farliga ämnen. Avfalls- och kretsloppsfrågor. Ser man över dessa frågor värnar man inte bara om naturen, utan också sin egen hälsa och ekonomi.
 
Cremab Isolering är en av de största lösullsinstallatörerna i Sverige. Produkterna utformas efter människa och natur, samtidigt som materialet är lätt att arbeta med. Marknadens ledande leverantörer av lösullsisolering hjälper till att sänka energikostnaderna. Isoleringen tätar ordentligt och förbättrar klimatet inomhus. Miljön i sin tur lämnas i ett bättre skick. Cellulosaisoleringen är Co2 neutral, vilket bidrar till en minskad växthuseffekt. Miljöarbetet är ständigt under utveckling. Cremab strävar efter energi- och materialbesparingar för både kund och miljöns räkning. Restprodukter undviks genom att måttbeställa och återvinna material. Isoleringen packas i polytensäckar som återvinns till ny plast. Cremab lägger stort värde på sin kunskap och förmedlar denna till byggbranschen.
 
Ska du renovera eller kanske bygga ett hus?
Välj miljövänligt och låt material av hög kvalitet bli en del av ditt hem. Som gynnar både natur, människa och ekonomi.

          17 December 2014, 03:41

     Ett långsamt farväl...

 
Här sitter jag på en buss raka vägen mot helvetet. En situation så bekant. Trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva denna tortyr och smärta så snart igen. Så slog det mig att tumregeln efter en älskades bortgång, är två till tre år innan den efterlämnade partnern också lämnar jordelivet. Snart har två år passerat sedan min morfar dog. En människa som stod mig oerhört nära. Som format mig till allt jag är och gett mig den kärleksfulla trygghet som är få förunnat.
 
Jag har ändå varit stark och funnit glädjen i livet. Morfar har det bra nu och slipper lida. Han lever ännu kvar inom oss och kommer alltid att vara en del av familjen. Mormor har liksom morfar varit mitt allt. Genom att ha henne kvar i livet, har jag bitvis kunnat hålla fast vid det vi en gång varit jag och mina morföräldrar. Ännu kunnat känna deras trygghet och kärlek genom enbart hennes närvaro.
 
Men nu har livet drastiskt förändrats. Jag håller på att förlora min mormor. Det är bara en tidsfråga om när. Känns som att hela jag ska explodera inombords. Varje symptom är som att gå tillbaka två år när morfar försvann. Inte igen!
 
Mitt i allt bär jag utöver sorgen på en enorm ångest. Om jag vetat att hennes lidande var en del av ett tillfrisknande. Då hade jag kunnat leva med det. Men att se henne i det här skicket och allt lidande hon fått gå igenom, det är plågsamt att bara titta på. Om hon ändå ska lämna oss. Varför kunde det inte ske pang bom. Ska hon gå samma öde till mötes som morfar. Som att det inte vore nog med ett farväl. Man känner sig så hjälplös. Som att jag bara låter henne falla isär. Jag tänker på mirakel. Att en dag vaknar hon ur sin sista sömn och börjar äta igen. Sjukdomar och dåliga organ är ett minne blott. Kanske att läkare eller vårdpersonal begått tjänstefel, så att deras beslut och handlingar varit felaktiga. Nu i sista sekund kan en räddande insats ske. Blir lika ledsen varje gång mitt önsketänkande gör sig påmint. Varför ska de bästa försvinna när hela jorden kryllar av idioti? Fy vad orättvist det här livet kan vara. En så förtrollande vacker plats men ändå så hård och avskyvärd.
 
Jag blir också påmind om allt som aldrig blev av. Skeden i mitt liv jag ville mina morföräldrar skulle bli en del av. Göra dem stolta över mig. Dessa tankar krossar mitt hjärta. Det bokstavligen äter upp mig. Det är en tid i livet jag inte kan förändra. Livshändelser som kommer ske utan dem. Mamma ser på mig med en tårfylld blick. Snart kommer det att brista för henne. Kinderna mina är redan dränkta av saltvatten och utsmetad mascara. Jag får det understruket att jag är älskad. Mormor och morfar kommer finnas med mig i livets alla skeden. Mamma tillägger att människor gör fel ibland och även sådant är glömt. Min vetskap säger att hon har rätt och jag kommer fortsätta göra dem stolta så länge jag lever. Mormors vänner har intygat min speciella plats i deras hjärtan och idag fick jag första kontakten sedan tystnaden. Hon gav livstecken och visade att hon hörde mig. Hon besvarade en hälsning, sa att hon älskade mig och ett leende föddes fram när jag försökte locka fram den busiga sidan mellan oss. Där kunde jag inte längre hålla tillbaka och grät som ett lite barn. Ingen har lyckats få en sådan kommunikation och mitt i allt lyckas vi byta våra kärleksfulla ord. Nu vet hon och så gör även jag. Men ångesten finns ändå kvar och jag skulle göra vad som helst för deras fysiska närhet. Bara att få uppleva deras ansiktsuttryck när det fantastiska i livet sker hade varit guld värt.
 
När mormor lämnat är jag helt ute på öppet hav. Det finns båtar i min närhet. Men ensam ska jag strida i stormarna. Mormor och morfar är unika i sitt slag. Så mycket kärlek, trygghet, förståelse, glädje och stöd har jag aldrig skådat hos några andra. De har format mig till en klok och omtänksam människa. Hos dem kunde jag falla i alla lägen och där stod dom med öppna famnar. Aldrig kan jag minnas att det fått mig att känna obehag. Aldrig har det förminskat eller misstrott mig. Enbart visdom, förståelse och värme på ett varsamt vis. De har fått mig att växa som människa och räddat mig ur många kriser. För det är jag evigt tacksam och tack vare dem har jag blivit en rik tjej på kärlek och kunskap.
 
Trots min ångest är jag glad att vi fick nästan tjugonio år tillsammans. Många fina stunder och lyckliga ögonblick. Det bär jag med mig för evigt.
 
Mormor talade alltid om kärleken med mig. Hon önskade att jag skulle finna en snäll man som tog hand om mig. Även om hon inte hinner uppleva våran resa så fick hon lära känna mitt livs kärlek. Jag kommer aldrig glömma när Alexander anländer första dagen av denna sjukhusvistelse. Efter arbetstid dyker han upp fylld av energi och i handen har han en stor vit ros. Att denna man gör en sådan vacker handling för min mormor är bara kärlek. Tänk att hon hann få denna fina gest och bekräftelse på det mormor alltid önskat mig. Att han med stort H finns för mig i med- och motgång. Det kan bara vara rätt. Önskar så att de fått uppleva resten av våran resa tillsammans. Det största av ögonblicken i ett förhållande.
 
Jag hoppas att morfar står i himlavalvet med solsken bakom ryggen. Öppnar sina armar och tar emot mormor med all sin kärlek. Att det ska få fortsätta tillsammans där deras ungdomliga dagar en gång började, i en vackrare värld än denna.
 
Tills dess ska jag fortsätta vaka vid mormors sida här på sjukhuset ❤️

          09 December 2014, 23:59

     Namnsdagsbarnen - Let's celebrate

 
Idag är det Anna-dagen och på fredag är det Alexander som har namnsdag.
Jag har alltid känt på mig att vi som par varit menade för varandra. Det måste vara skrivet i stjärnorna att vi en dag skulle mötas. Hur märkligt är det inte att våra namn påminner om varandra, våra födelsedagar ligger nära varandra och så även våra namnsadagar. Det handlar bara om veckor och dagar som skillnad. Även datumen har sina likheter. Vi har så mycket gemensamt. Även sidor som är helt olika. Som par matchar vi varandra otroligt bra.
 
Vi blev ordentligt överraskade med posten. Ett stort fint kuvert från mamma med noga bearbetad text och design. På ett sätt som hon alltid tar sig tiden att göra. Bara att få personliga brev utöver räkningar och reklam är numera väldigt sällsynt och en glädje i sig. Förstod lite smått att det var en Anna-tanke från min mor. Dock hade jag aldrig kunnat föreställa mig hennes vetskap om namnsdagar som går hand i hand. Särskilt inte med den stressiga vardag som ligger likt ett tungt moln över hennes axlar. Ett vackert kärleksfullt kort som symboliserar kärleken till oss och mellan oss. Varsin ögonbindel för natten. Där trodde jag att det var färdigfirat när vi öppnar kortet för att glädjas över ett biokort, laddat med trehundra kronor. Vi älskar bio och lyckan är total. 
 
Som om det inte vore nog...
Älskling kom hem med en påse godis till Milo. Nya Pussi partymix med grillade godbitar. Milo blev helt tokig och börjar genast göra sitt och vacker tass. Passande kan tyckas, då ett tävlingsformulär följde med påsen. Sveriges smartaste katt kan vinna en resa till Disneyland Paris värde 30.000 kronor. Överaskningarnas man hade ju givetvis en överraskning till mig också. En calandiva i juligt rött och glitter som lyxar till.
 
Älskade, fina och underbara Alexander. Jag älskar dig mer än själva livet. Tillsammans har vi våran bebiskatt Milo. Världens finaste lilla familj och en dag hoppas jag att den ska växa sig större.

          19 November 2014, 04:20

     Djurens Rätt: Dead Dog Beach

 
På den västindiska ön Puerto Rico finns minst 250 000 hemlösa hundar. Dead dog beach, är en plats som fått sitt namn uppkallat efter alla de hundar som dumpats där. Hundarna lever korta liv under svåra omständigheter. De är vanvårdade och övergivna. Många valpar får se dagens ljus i en extrem miljö av misär. Våld, brist på mat och sjukdomar är deras vardag. Gatuhundarna som också kallas för Satos, är skrämda eller förvildade. Andra har levt med människor och söker deras uppmärksamhet på stranden med viftande svansar. Kanske söker de efter sin ägare, letar mat eller önskar helt enkelt bara ömhet. En del hundar befinner sig i total chock.
 
Sophie Gamand är en fotograf som har hundfotografering som nisch. Kunde inte låta blir att fascineras av hennes fotografier och beundra hennes engagemang för det utsatta små liven på Dead dog beach. Sophie berättar om sin resa till Puerto Rico och beskriver hur hundarna påverkat henne. På marken låg en döende hund och när hon fotograferade vovven så möttes deras blickar. Hon kände att hans värdighet togs ifrån honom. Hunden dog sedan i en kvinnas armar. Att fotografera detta lidande kan uppfattas som hemskt, men Sophie kände att detta var hennes uppgift trots alla tårar. Människor måste få se verkligheten. Fotoprojekten minskade och organisationen som hjälper hundarna är något Sophie valde att ägna sig helhjärtat åt. 
 
Brottsligheten är hög och gäng är en vanlig syn. Många hundar faller offer för gängen. För att bli medlem krävs att vissa tester utförs. Det är inte ovanligt att hundarna används som måltavlor när vapen ska provskjutas. Konsekvensen av denna handling leder till döden alternativ att hundarna tvingas leva med kulor kvar i kroppen. Valpar är inget undantag. Små hundvalpar som kan råka så illa ut att det får sina ögon utstuckna. Våldet växer mellan invånarna då de lever under fattigdom och lär sig att våldet mot hundarna är acceptabelt vid tidig ålder.
 
Vanvårdade djur är ett återkommande ämne.
Djuren har en enorm plats i mitt hjärta och må vara en stor passion för mig. Min kärlek till djur är obeskrivlig. Det finns få situationer som gör mig så förbannad, som när djur far illa. Människor har en stor bidragande roll i den misär och det helvete som oskyldiga djur drabbas av. Det är för mig ännu mer upprörande. Hat är ett starkt ord, men det är precis vad jag känner för ynkliga människor som begår dessa handlingar. Det gör ont i mig. Svider i själen och smärtar i hela min kropp. Jag vill bara GRÅTA när jag läser hemskheterna och PLÅGA människor som beter sig såhär.
 
När jag läser om hundarnas historia på Dead dog beach, så förstår jag människornas utsatta livssituationer. Däremot kan jag inte med min realism förstå varför hundarna ska plågas. Varför ska djur i ren allmänhet behöva utstå människans tortyr? Det vilda djurlivet kan ibland betraktas som tufft och orättvist. Men varför ska vi människor spä på den naturliga processen till att medvetet försätta djur i lidande?
 
Jag tror att djur är en mänsklig prövning. Ett slags livstest. Den som inte är snäll mot det oskyldiga och hjälplösa kommer få sitt straff på det ena eller andra sättet. Hoppas och önskar med all min kraft att djurplågare får vad det förtjänar.
 
Ägnar tankar och kärlek till hundarna på Dead dog beach :'(

          13 November 2014, 04:30

     Min ögonsten: You have eyes like emeralds

 
Finaste Milo!
Min gosegris som jag älskar så högt. Du skänker så mycket glädje och trygghet i mitt liv. Vad vore jag utan dig? Antagligen hade jag inte varit hel som människa och mitt inre hade ekat tomt.
 
Jag kan stirra mig blind på din skönhet. Din teckning fascinerar mig med prickar och ränder i gyllene päls. Den grisrosa nosen som kittlar så sött mot min kind. Kvar lämnas ett fuktigt avtryck som snabbt torkar. Öronen kan jag aldrig mättas på. Så långa och gosiga att jag skulle kunna vila mitt ansikte mot dem i en evighet. Drukna i överflöd av hud. Ögonen är som smargader. Ädelstenar utan dess like.
 
Det finns så mycket vackert i min älskade katt. Kan inte sluta beundra denna muskulösa vilde med tassar som ingen annan tamkatt. Ändå är det en yttre förklädnad. För där inom honom bor en kelig kisse med intelligens och en unik personlighet. Sidor som gör Milo till en väldigt speciell katt. Han bär på attityden och törstar efter kärlek. Så förstående och mänsklig att det vore som min son. Det är precis så jag ser honom. Som mitt älskade barn.
 
Love you to the moon and back!

          09 November 2014, 23:18

     Grattis på födelsedagen, Alexander!

 
Idag är det Alexanders födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!
Jag är världens lyckligaste tjej som har Alexander i mitt liv. Han är allt man kunnat drömma om och det gör honom till en fantastisk människa. Fått nypa mig i armen många gånger för att förstå det verkliga med denna man. Har aldrig träffat någon som skänker så mycket skratt och glädje. Han är den mest omtänksamma man kan tänka sig. Om ett hjärta kan bestå av renaste guld, så är det precis det han bär på. Alex har många underbara sidor och det gör honom väldigt speciell. Alexanders inre gör mig knäsvag och hans yttre får mitt hjärtat att slå volter. Den killen betyder så otroligt mycket för mig. Han är min stora kärlek, min livskamrat, inspiration och stöttepelare.
 
Grattis min älskade på 32-års dagen ♥

          08 November 2014, 05:36

     Nike Air Max 90 - White/Black/Blue

 
Nike Air Max är en sko som länge cirkulerat i mina tankar.
Det är ytterst sällan man finner sköna sneakers som trots sin enkelhet behåller stilen. Kärlek vid först ögonkastet och kärleken växte sig starkare när jag prövade skon för första gången. Snygga och riktigt sköna att gå i. Det var som att studsa fram. Kände snabbt att man fick en bättre hållning. Sulan är tjock och ger ett bra stöd. Har man en gång placerat fötterna i ett par Nike Air Max, så vill man inte gå i något annat. Skon satt som gjuten och jag har nog aldrig haft ett par skor som varit ett med foten på det viset. För min del är skavsår att räkna med. Hur bra skon än sitter, så måste jag alltid gå in skorna först. Gissar att vi alla har olika former på fötterna trots lika skostorlekar. Kan dock erkänna att skorna var väldigt hårda i hälen till en början. Något som släppte snabbt efter att det mjukats upp.
 
Trodde aldrig att jag skulle bli med ett par Nike Air Max. Som vanligt är det min älskade som förgyller mitt liv med sin enorma omtänksamhet. Han tyckte helt enkelt att det var mer än dags att byta ut mina vardagsskor. Nike Air Max stod högt upp på önskelistan, men kände att det var för mycket att begära. Kort därpå satt skon på foten och ingen kunde väll vara lyckligare än jag.
 
Tack älskling! 

          04 November 2014, 22:45

     No Hate - Tillsammans mot näthat

 
Internet ska vara tryggt. En plats där kärlek och respekt är en självklarhet.
Det är så förväntningarna ser ut på cybervärlden. Verkligen må vara annorlunda. Där grymheten gjort sig allt mer känd. Hårda ord som kan förgöra en människa. Dessa fula ord och inte så genomtänka kommentarer sprider sig likt en epidemi. Som att en plågsam sjukdom spridit sig bland människligheten och långsamt bryter ner sina offer. Många förstår inte hur illa det kan skada. Det kan bokstavligt talat leda till men för livet eller ännu värre att den drabbade avslutar sin närvaro här på jorden.
 
Man måste inte älska varandra. Inte heller förgöra varandra. Respekt är nog så värdefullt. Har du lite extra kärlek att ge. Sprid det för guds skull. En bättre värld börjar genom dig!
 
Tanken är att medmänskligheten ska sättas på prov. Tisdagen den 4:e november är dagen då vi alla ska öppna våra hjärtan och sprida kärlek till vår omgivning. Syftet är att sprida kunskap och arbeta för mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati på nätet.
 
Min mening är inte att fördjupa mig i nätmobbarnas beteende. Även om det finns hur mycket som helst att säga i ett tungt ämne som nätmobbing och mobbing i ren allmänhet. Jag har svårt att förstå hur vissa individer helt saknar empati. Hur många oprovocerat går till attack mot någon de inte känner för fem öre. Det är för mig ofattbart. Samtidigt kan jag på något sätt söka mig till det realistiska tänket. Försöka sätta mig in i kropparna fyllda av vrede och hat. Något säger mig att dessa människor inte mår särskilt bra i sig själva av olika anledningar. Genom att suga energi ur den svage, stärker det i sin tur en döende. Möjligheten att få kontroll över en annan människa kan vara den trasig själens sätt att få hävda sig. Få vara någon det kanske i normalt sätt inte är. För att inte glömma den demokrati vi lever i. Många känslor väcks i samband med det stora folktycke som cirkulerar. Alla kan inte tycka lika. Alla tycker ibland fel. Men det är väll så vi lär oss. Genom att få vara fel ibland. Genom att tycka just olika. Vi har alla samma rättigheter till våra åsikter och känslor. Samma rättigheter som vi har till att kunna säga ifrån när någons tycke eller handlingar, faktiskt leder till skada gentemot sig själva eller andra. Däremot finns det inga som helst rättigheter till att trycka ner en annan människa. Varför gå i samma fotspår? Om någon är ett ashole så blir du ett själv? Skadliga beteenden är aldrig rätt och inte heller när det leder till ett hatiskt beteende tillbaka. Man måste kunna slå näven i bordet på ett förnuftigt vis. Linjen är hårfin mellan att sätta gränser och att sjunka till samma låga nivå. Oftast hamnar de flesta på botten av ormgropen bland ringlande huggormar och välkomnas till familjen idioti. Även om mänskligheten aldrig kommer att matcha varandra till fullo. Så lever vi ändå på samma planet. Vi måste lära oss att respektera varandra för en bättre värld. Det kan enbart ske genom ditt sätt att bemöta andra.
 
Alla har vi våra unika egenskaper. Särdrag som gör varje människa värdefull på sitt sätt. Glöm aldrig det!
 
Engagemanget i rörelsen och intresset för NoHate-dagen har varit stort. Det glädjer mig att i slutänden är kärleken alltid segrande. Vänliga människor finns dom också :)

          03 November 2014, 02:55

     Happy Halloween!

 
Trick or treat?
Min underbara pojkvän och sambo. Mannen i mitt liv. Finns så mycket gott att säga om denna människa. Alexander förgyller mina dagar och får mig att skratta som ingen annan. En man att respektera och se upp till. Han kan verkligen konsten att plocka fram pojken inom sig. Älskar hur han spränger dessa vardagsramar. Det där tråkiga vuxna allvaret är liksom inte konstant och han bjuder på sig själv när man minst anar det. Precis som mig. 
 
Här körde vi en storhandling och vips så var han bara borta. Eller snarare bakom min rygg, klädd som denna hemska varelse ;)
 
Min älskade åkte på en hemsk förkylning under helgen. Lagom till Halloween. Vidriga monster som försöker ta över hans kropp. Vårdar nu honom ömt och använder alla mina medicin- och vårdkunskaper som finns. Själv har jag klarat mig och gör allt jag kan för att hålla smitta borta. Brukar stå emot sjukdomar väldigt bra. Önskar så att jag gör det även denna gång. 
 
Hoppas att denna halloweenhelg har varit härlig och att ni alla fått njuta. Vi lyxade till det på vårat lilla vis. Trots att elaka mikroorganismer kom på besök.

          02 November 2014, 04:17

     Så mycket bättre <3

 
Ibland vill jag bara slå mig själv på fingrarna. Tänk att man kan bli så frustrerad på sin egen spegelbild. Måste läxa upp personen i mitt inre gång på gång. Trots det så kan jag känna hur mognaden flyter i visdomens ådror. Att bli vuxen kan vara skrämmande många gånger. Men jag har insett att med åren så blir man allt mer bekväm med den man är och det är faktiskt ganska skönt. Det känns som att jag befinner mig i en av det bästa livsfaserna. Tonårens identitetskriser är passerat och ålderdomens elände ligger ännu långt borta. I min ålder sker, väntar de bästa åren. Det bara känns så. Man må vara ung och erfaren på samma gång. Jag är ingen översittare, men har alltid sett mig själv som en realist. Trots min unga ålder så kan jag med stolthet säga att jag bär på en stor visdom om livet. En slags intelligens jag värdesätter så mycket högre än den begåvning många säger sig ha, bara för att det kan litterära texter utantill. Trots att de inte förstått varken innebörd eller realistiskt tänk. Livet innebär nya erfarenheter varje dag. Med lätthet riktar vi pekpinnen mot människorna i våran närhet och omgivning. Desto mindre rannsakar vi oss själva. Det är svårt att erkänna sina brister och sedan göra något åt dem. Jag har min alldeles för ärliga sida att tacka. Oftast står jag för mina plus och minus, men även jag har blundat för min skuld. Idag häpnas jag över den stora förändring som skett. Nu kan jag med lätthet säga att jag gjorde fel och göra en förändring. Både gentemot andra och mig själv. 
 
Som exempel. Nu tänker jag på min förmåga att alltid vilja leverera. Något som gör mig till en expert på att pressa och stressa. Skjuter jag inte upp allt till sista sekund, så kommer jag inte till skott eller lägger för mycket ansvar på mina axlar. Vad gäller bloggen så har det ekat tomt. I ena stunden får jag till ett flöde och i andra så tar det tvärstopp. Ska man skylla på tidspress eller dålig planering? Jag gissar på att allt detta i kombination med min prestationsångest har gjort att det stannar upp. Mitt behov av att uttrycka tankar och känslor finns där. Både i tal och skrift. Min hjärna bokstavligen dränks i tankar och ideer. Ändå lyckas jag inte få det ur mig. Kanske måste jag göra det lättare för mig. Bara låta det komma naturligt och släppa det där krystade beteendet. Att jag måste skriva på ett visst sätt eller publicera ett visst antal inlägg. Jag vill ju vara min egen person. Mina egna tankar, mina ord och mitt flöde. Så som det kommer naturligt. Jag tror det blir mer äkta så.
 
Love A ♥

          23 Juni 2014, 22:47

     Endless Love

 
Mitt älskade hjärta!
Lika häpen som sin matte över solens oändliga frånvaro. Ruggigt och kallt. Knappt man kan tro att det är sommar. Där på byrån vid fönstret älskar min finaste Milo att trycka i solen. Han brer ut sig över hela glasskivan och prövar ett flertal positioner innan han finner den rätta. Sträcker på sig med alla sin kraft. Han ser nästan ut som en spänd pilbåge i kroppen. Rullar runt på bägge sidor tills han antingen hamnar på mage eller rygg. Så ser han på mig med sina stora gröna ögon. Så söt och oskyldig.
 
Den katten fyller mitt hjärta med så mycket kärlek varje dag. Det är obeskrivligt.

          22 Juni 2014, 01:07

     Midsommardagen

 
En riktig midsommartårta.
Gräddig med syltade vaniljkrämsbottnar. Dekorerad med jordgubbar, blåbär, hallon och nobless. Så god. Var inte många bitar kvar när alla huggit in. Midsommaraftonen blev riktigt lyckad. Inte en traditionell sådan med midsommarstång och krans. När man ser alla vackra och härliga bilder i bloggosfären kan jag väll känna att det inte hade varit helt fel med det traditionella trots allt. Vill också ha stora vackra blommor flätade i mitt hår. Lapa sol till ljudet av små grodorna. Varken väder eller situation skapade den möjligheten. Men enligt planeringen så gick allt enligt tanken och firandet slutade väl.
 
Midsommaredagen har varit stillsam. Inga planeringar och butikerna var stängda. Perfekt för att låta kroppen vila och energin fyllas på inför kommande dagar :)

          20 Juni 2014, 22:54

     Happy Midsummer!

 
Önskar er alla en glad midsommar!
Familjemys och hemmagjord jordgubbstårta under dagen. Nu, en senare middag och ett lugnt avslut på denna midsommarkväll. Sambon har kämpat på i köket. Som vanligt lagas den ena tiopoängaren efter den andra. Ikväll bjuds det på lyxmiddag. Ugnsbakad kycklingfilé. En currysås med lite sting i och pommes chateau gjord på färskpotatis. Allt gjort från grunden. Inga halvfabrikat här inte. Serveras med en frisk sallad och läskande att dricka. Troligast är att vi avrundar med film, godsaker och en varm famn :)
 
Fortsatt trevlig kväll!

          17 Juni 2014, 23:02

     Wedding Invitations

 
Den 20 September vankas det bröllop!
Efter tjugo år tillsammans. Har mannen i mammas liv friat. Frieriet besvarades redan i vintras. Själva vigseln sker först efter sommaren. Det har blivit många minnesfyllda år. Lägenhet, radhus och villa. Förlovning och två söner. Egentligen kvarstår giftemålet och nu blir det äntligen av. Mamma är som på små moln. Det här har hon längtat efter så länge jag kan minnas. Nu ska de äntligen blir man och fru. Åh, jag gläds så med henne.
 
Själv kan jag inte undvika att drömma mig bort. Att själv få uppleva allt det där med min stora kärlek. Drömhemmet, bebbar, förlovning och bröllopsklockor. Allt det där som man vill dela med sin älskade förutom livet i sig. För mannen i mitt liv. Det vet jag att han är. Sådant känner man bara. Inspireras av somriga bröllopsyror. Läser om stundande äktenskap och framtida planeringar. Fantiserar om klänningen, min älskade som väntar, musiken, de vackraste orden och alla människor som inte ska ha ett öga torrt. Ja, allt som hör till.
 
Så slog det mig. Att innan September måste vi uppfylla klädkod klänning och kavaj. Finna en bröllopsgåva och kanske anteckna några väl valda meningar på ett papper ❤